Vi går in i augusti, och ultraljudet närmar sig med stormsteg. Och magen börjar ta sig, mer hållbart. Det var precis som att den över en natt ploppade ut, haha. Nu är jag onekligen gravid, men inte så gravid att folk som inte vet riktigt vågar fråga än. Vilket jag tycker är kul, det är roligt att se hur de slänger ner ett öga på magen och sen upp igen med frågetecken i ögonen. Men frågar, det gör de inte. Jag funderar på om man ska säga, ja, jag är gravid eller bara låta dem hållas.. Änsålänge har jag kört på det sista. Inte för att vara elak eller så, det är bara det som kommit mest naturligt. 

 

Barnen frågar mcket och ser fram emot att träffa den. Det är kul att höra deras tankar. Den äldsta är väldigt praktisk; vad ska den heta, var ska den sitta i bilen, vilket dagis ska den gå på osv. Den yngsta ser mest fram emot att få bära på bebisen och byta blöjor. Imorse kom hon ut och sa att hon ville köpa en lila body till bebisen. Mysungar. Jag är så glad att de ska få bli storasyskon åt den lilla som kommer. Jag hade inte kunnat be om bättre syskon. 

 

Annars härjar sommaren på, vissa dagar är det helt olidligt varmt här. Har haft två dagar med lite svalare temperatur, vilket jag var tacksam för, nu har jag blivit för stor för alla byxor jag har, dvs, det enda jag kan använda är ett par mamma jeans (vilka jag inte kan använda för de är för varma) och ett par harembyxor. Och att lyckas hitta shorts är omöjligt. Vilket är självklart, eftersom höstkollektionen är ute och mamma utbudet är inte jättestort här. Det finns bara på H&M, så vitt jag vet. Så har ni tips på var man kan hitta mamma shorts så hade jag varit er evigt tacksam :) Annars får jag bara bita ihop och hoppas på svalare väder inom kort. 

 

I helgen har vi firat storerbrors födelsedag, jag planerade och organiserade hela veckan och det blev så himla bra. Barnen hade kul, de vuxna var nöjda och storebror somnade gott med ett leende på läpparna efter att min man styrt upp en hel del tävlingar och lekar för alla barnen. Och jag var fullständigt utmattad på kvällen, hann inte sova middag, men lyckades hålla mig lugn och det blev aldrig stressigt under dagen så jag förstod inte att jag var så slut som jag var förrän vi skulle natta barnen och jag pussade Lillan i pannan och hon råkade skalla mig på läppen. Och tårarna började spruta. Smärtan (som inte var så farlig egentligen, men ni vet hur det är när det träffar rätt och tårarna kommer även om man inte är ledsen) blev som en katalysator, samtidigt som jag mellan tårarna försökte förklara för Lillan att det var okej, för hon bad om ursäkt flera gånger. Lyckades samla mig, säga godnatt och sen fick jag sätta mig inne på toaletten med toarullen och gråta ut. Gud så skönt det var! Kände mig som en ny människa sen. Mannen kom in och tröstade och stöttade. Nåväl, helgen och kalaset var fantastiskt och nu ska jag ta och äta min lunch och sen vila lite middag innan vi ska hämta hem barnen i eftermiddag. 

 

En ordentlig magbild kommer imorgon, sålänge får ni hålla tillgodo med en just-nu-bild: