Redo?
Publicerat den
Tack, snälla!
Jag tror att det är viktigt att inte döma sig själv pga att det uppstår en massa frågor i huvudet. Det är ju trots allt en enorm livsförändring. Om man ska utgå från att den som är allra mest redo är den som inte har några frågor, tvivel, oro, eller undringar, en person som endast är uppfylld av en enda stor allomfattande längtan kan allt bli ganska jobbigt. Ärligt talat tror jag inte att denna människa existerar. Jag vill tro att det är sunt och mänskligt med frågor när man står inför något så nytt. (Jag menar självklart inte att det är fel om man nu skulle känna att man inte har något av dessa som jag nämnt)
När du skriver att du tycker om att ha dina ensamstunder tänker jag mer på en självständig person än någon som inte är redo att bli förälder. För mig känns det viktigt att inte självförverkliga mig genom mitt barn, därför längtar jag något otroligt men har ändå andra idéer och drömmar också. Jag hoppas att det framgår vad jag menar.
Jag har ingen större erfarenhet av äldre barn och barn i trotsåldern, men jag föreställer mig att man tillsammans med sitt barn växer in i det. Det lilla knyttet kommer ju inte att ifrågasätta allt du gör eftersom det kommer vara det enda hen känner till. Längre fram kommer du kanske att förundras med stolthet över vilken klok och frågvis liten unge ni har skapat.
Mitt enda tips är att vara medveten om din frågor och att fundera kring dina egna svar, utan fördömande och med ett så stort lugn som möjligt.
Ta hand om dig!
J