Det är vår vecka att ha barnen..Sista dagen idag dock, imorgon blir det dagis och mammans vecka påbörjas. Då ska jag vila ut och styra upp hemmet och bara vara jag, bara med mig själv. Så fantastiskt. :) För mig har det varit otroligt påfrestande och jobbigt att ha med den minsta att göra, dels har hon varit fruktansvärt bråkig och dels har jag inte det tålamod som jag brukar ha. Och de senaste två dagarna har hon varit hemma från dagis eftersom min man trodde hon hade lite feber igår morse, det hade hon inte(!) kan jag säga. Energin och kroppen är på topp och hennes humör i botten. Försöker roa henne och går ut men inget passar. 

 

Och runt omkring mig finns det bara jobbiga barn som gör livet surt för sina föräldrar och jag håller på att bli tokig. Bara igår när vi skulle hämta pappa och storebror på simskolan så var där en unge, i typ 2- års åldern som fullständigt flippade ut om inte hon fick pecis exakt som hon ville, vilket är svårt på en offentlig plats där andra barn också vistas, man kan inte få allt. Hon bara skrek, och skrek, och skrek. Och för tillfället så går jag från lugn och glad till vansinne (känns det som) på en millisekund. Inte för att jag får något utlopp för det, men herregud vad jag önskade att hon bara försvunnit, poff, borta. 

 

Jag har varit omringad av sådana ungar, vilket känns sisådär när man själv väntar barn.. Läste någonstans att de är ganska vanligt att man upplever barn som jobbigare än vanligt vid vecka nio, och jag hoppas så att det stämmer. För såhär står jag inte ut med mig själv. 

 

Jag har slutat jobba nu, jag mådde inte alls bra med att jobba 12 timmar om dagen och snart skulle det vara nattarbete, något jag inte tror är bra för barnet, eller mig för den delen, just nu. Så jag valde att avsluta och söka annat över sommaren och hösten. Det känns riktigt bra i alla fall, jag mår betydligt bättre, både psykiskt och fysiskt.

 

Dessutom kommer jag ha mer till för bloggen, något jag hoppas ni kommer uppskatta. För om nu allt fortsätter som de gjort kommer det snart bilder, det verkar redan som att det händer saker här. Kroppen ändras en hel del, brösten är någon storlek större och magen har blivit hård och putar lite, kan bero på tarmar men det händer saker! Min man tycker det är otroligt spännande och det är mysigt att han vill va så delaktig. 

 

 

 

Godmorgon!

Igår och idag har jag lediga dagar, jobbar imorgon och på torsdag, sen är jag ledig hela helgen, och på onsdag kommer barnen hit för pappavecka :) Förmodligen åker vi till farfar (barnens) till helgen, vilket ska bli riktigt skönt! 

 

Här går det framåt, det finns tyvärr inga kuliga bilder än, men det händer en hel del. Kroppen ändras från dag till dag, magen har fått en liiiiten kula (förmodligen bara bajs, haha) men den har ändrat form och som jag nämt innan så händer det helt galna grejer med brösten hela tiden, vårgårdarna är större och mörkare och brösten är två storlekar större. 

 

Illamåendet har lagt sig (peppar, peppar) och jag tror att jag börjar få koll på matvanorna, det känns bra men jag måste lägga ner mycket energi på att äta, och framförallt äta rätt, i den bemärkelse; vad kroppen behöver. Det mesta jag ätit på sistone har smakat papper, förutom vattenmelon och apelsin. Igår åt jag en helt fantastisk macka på ett fik, det var en upplevelse likt inget annat. Lyckan var total, haha! 

 

Nåväl, nu ska jag försöka städa lite här hemma och sen ska jag baka en tårta till min plastfar som fyller år idag :)

Om jag nu vågar säga det rakt ut.. 

 

Både idag och igår har jag känt betydligt mindre illamående. Tar dock fortfarande åksjuketabletter när jag ska till jobbet eftersom det inte finns en chans att jag vågar riskera att superillamåendet kommer tillbaka när jag sitter där. Men det känna bra, är fortfarande väldigt hungrig nästan hela tiden dock, och det finns, ironiskit nog, inget jag är sugen på. Allt smakar papper ungefär. Måltiderna är mindre, men oftare, vilket ska vara normalt, så det känns bra. =)

 

Idag ska jag på hälsoundersökning för mitt jobb. Där ska de kolla så att jag är fit nog för att klara av att jobba, vilket jag bör vara. Är dock lite orolig över att man inte ska äta tre timmar innan besöket.. Det kommer jag inte kunna hålla, kan jag säga på rak arm, något litet kommer slinka in. haha. 

 

Annars rullar livet på, mina bröst är större och fortfarande (till min mans förtvivlan) väldigt ömma. Han är väldigt delakti och nyfiken, vilket jag tycker är kul. Han ser tydligare skillnader på min kropp än vad jag gör, och tycker att förvandlingen (som han kallar det) är spännande. 

 

Hur ha ni det? Har sommaren kommit till er? Den kom hit, men stack igen.. :(

 

Ha en fin dag alla!

Idag går jag in i vecka sex. Och som ett brev på posten kom morgonillamåendet på studs. Den senaste veckan har jag mått illa om kvällarna och varit obeskrivligt trött.. Var på ett sätt tacksam för att jag mådde illa om kvällarna eftersom det gjorde mitt arbete lättare (jag börjar sex på morgonen). Men imorse fick jag kämpa emot en hel del på väg till jobbet. Dock har jag fått världens bästa tips: åksjuketabletter! Vilket är helt fantastiskt. Det tar inte bort illamåendet helt, men det dämpar det mycket och dagen går så mycket lättare att hantera :)

 

Annars rullar livet på som vanligt.. eller ja, inte som vanligt egentligen för jag är rätt orkeslös, vilket inte är vanligt för mig, får dela upp saker som jag normaltsett klarat av på en dag till cirka tre dagar nu istället. Men det känns helt okej, det finns ju ändå inte så mycket att göra åt situationen. 

 

I övrigt känns allt bra, får lite växtvärk som det tydligen kallas. Känns som svag mensvärk, det nyper till i livmodern liksom. Det ska bero på att den växer (därav växtvärk) men det är inget som stör min dag, det påminner mig om vad som händer i mig bara, vilket kan vara bra då jag tenderar att glömma bort det. Som jag skrev i det förra inlägget så kollar jag fortfarande efter blod på toapappret, och får påminna mig själv om att mensen med största sannolikhet inte kommer dyka upp. Kommer man förstå? Eller kommer man inte fatta förren man håller bebisen på BB... gör man det ens då? 

 

Hur tänker/tänkte ni i början på er graviditet? 

 

 

Hej!

 

Först och främst vill jag tacka så hemskt mycket för alla fina lyckoönskningar som kommit in här på bloggen! De värmer. 

 

Jag har svårt att förstå att jag faktiskt är gravid, går och väntar på att mensen ska komma fortfarande.. Även om jag testat mig tre gånger (man vet ju inte om man kanske sett i syne ;)) och alla med samma starka plus. Så det kan ju inte vara fel, och mensen kommer ju inte... Ändå så väntar jag mig den.. Skumt hur man fungerar. Började på mitt nya arbete idag och blev bjuden på kaffe.. som smakade kattkiss... Om det berodde på graviditeten (troligen) eller bara allmänt äckligt kaffe är jag väl inte helt säker på, men har aldrig förr upplevt att kaffe kan smaka så. Men det var bara att le fint och hälla ut det när ingen såg på. 

 

Efter att jag slutat åkte jag för att göra yoga. Gravidyoga. Något jag påbörjade för två veckor sedan, eftersom vi tänkte att de kunde vara en bra förberedelse för kroppen, och det erbjuds endast fem tillfällen. Men jag kände mig lite som en lurifax när jag yogade bland ett gäng gravida magar och min var platt. Så idag kändes det bättre att jag faktiskt är gravid, trots kväljningar vid nästan varje framåtböj. Det var utan tvekan det tuffaste pass jag tagit mig genom. 

 

Nu är jag helt slut, och ska försöka ta en dusch och sen sova, för imorgon börjar jag jobba tidigt, tidigt. 

 

Ha en mysig kväll!

Hallå! 

Längesedan sist, nu verkligen längesedan, exakt två månader.. 

 

Som jag skrev sist så har jag fått ett nytt jobb som jag kommer påbörja på måndag, och därför valde vi att pausa bebisfabriken tills jag i alla fall jobbat i fyra månader. Men det verkar som att universum hade planerat något annat...

 

I onsdags skulle min mens kommit men dök inte upp, heller inte dagen därpå. Däremot var jag öm i magen och i brösten och tänkte att om inte mensen kommit på lördag morgon (imorse) så tar jag o testar mig, även om de är så gott som omöjligt att jag skulle blivit på tjocken, då vi varit rätt noggranna med att inte ha sex i närheten av beräknad äl. Vaknade imorse, och där fanns inte en tillstymmelse till blod i trosan så jag plockade fram ett test och resultatet kom i samma sekund som jag la ner stickan. Ett stort och starkt plus... 

 

Tog med mig stickan, satte mig bredvid min man (som fortarande sov) och sa "du ska bli pappa.... godmorgon" och visade stickan. 

 

Helt galet, visst försökte vi vänta, men det kom nu och om inte något oförutsett händer, framförallt de kommande 7 veckorna (fram till vecka 12) så blir vi föräldrar i januari. 

 

 

Hur har det gått för resten av er? Och ja, nu är jag tillbaka och kommer uppdatera betydligt oftare, och inom kort lär ni få magbilder också, om det är av intresse dvs. =)

 

Nu ska jag njuta av kvällen (trots tröttheten som lamslagit mig de senaste dagarna) utan illamående.. vilket kom som ett brev på posten idag.