Ja idag var det dags. Mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta :)
SF-måttet var 23cm vilket var alldeles normalt och hjärtat slog 150 slag i minuten. Lilla bebisen jobbar på därinne, trots att det inte syns så mycket utanpå. Till och med barnmorskan sa att min var en av de minsta magar hon sett. Men sålänge allt annat är som det ska så finns det inge att oroa sig. Hon förklarade att vissa bär barnen längre bak i kroppen o därför har betydligt mindre mage än de som bär barnen längre fram och mer ytligt så att säga.
All in all kändes det bra och vi skrev upp oss på föräldrakurs och jag fick tid för sockerbelastningstest om tre veckor.
Imorgon hämtar vi barnen så idag är sista dagen av fullständig vila och återhämtning. Jag är rätt laddad att få hem dem igen :)
Jajjemen. Tiden rullar på, nu är vi inne i vecka 26 :)
Kroppen verkar klara av omställningen bra, jag är lite öm ibland i höfterna och i ryggen men annars har jag kunnat röra mig ganska fritt, eller ja, nästan som innan.
Vad gäller mat så har jag fortfarande inga cravings, vissa dagar kan jag känna att jag är lite sugen på potatis eller mjölk, men det är inte överväldigande.
Det roligaste som hänt nu på sista veckan är att man nu kan se på magen när bebisen rullar runt och håller jympapass. Det studsar och buffar så magen står rätt ut, vilket är kul att titta på. Vem behöver TV? Haha.
Kanske inte min bästa bild men här är veckans mage. :) känns som den krympt lite, kan ha med att magen fungerat igen och efter ungefär en vecka kunde jag gå på toa igen, haha.
Vikten ligger fortfarande på +3,5 kg och jag känner mig långt ifrån otymplig. Däremot så börjar kroppen bli mer trött och öm av någon anledning. Ska ha viloperiod nu när vi lämnar barnen för mammavecka. Sova ut ordentligt, simma, yoga och bara chilla :)
Hur har ni det? Har inte hört något från er på länge!
Hittade detta på en annan gravidblogg och kan inte låta bli :) Namn: J Ålder: 25 Graviditetssymtom: Trött och olidligt ont i brösten Positivtgravtest i vecka: v. 7 Då berättade jag för: Min man - direkt. Närmsta familjen inom en vecka. Resten fick vänta till vecka 14 ungefär. Jobbet/chefen: vecka 14 Min barnmorska heter: Kristina Min vikt vid början på graviditeten: 74 Vikt vid inskrivningen: 74 Vikt vid förlossningen: Smällkaramell Mat jag är torsk på: Fiskgratäng Mat som får mig att vilja kräkas: I början; allt som var stekt. Mina första mammakläder: Mamajeans Min hittils största modetabbe: Jag är en modetabbe. Första bebisprylen: Barnvagn Första bebiskläderna: Inget än. Då kände jag första sparken: vecka 19 Jag tror att bebisen i magen är: Vet inte, ibland tror jag pojke, ibland flicka. Namn vi funderat på: Mijo, Ariel, Milas
Grejer som händer med min kropp: Höfterna har flyttat längre ifrån varandra, magen växer och brösten växte. Så motionerar jag: Simmar, promenerar och ska komma igång med yogan igen nu hoppas jag. Konstiga grejer jag gjort under min graviditet: Rapar av att böja mig fram och kissar en liten droppe i trosan om jag nyser och inte har tömt blåsan på ett tag. Konstiga kommentarer jag fått höra: Att jag borde bo i hus istället för lägenhet när bebisen kommer. Konstigaste bebisrådet: Alla säger olika, men inget konstigt än i alla fall Värsta gravidminne: Rädslan och ångesten för att något skulle vara fel, precis innan ultraljudet Bästa gravidminne: När vår bebis kom upp på skärmen vid ultraljudet och det lille hjärtat tickade på
Vecka 25 påbörjad. Jag har haft ett kraftigt hormonpåslag de senaste dagarna och jag gissar att det har haft med växtspurt att göra. Så jag har känt mig helt förstörd, irriterad, gråtfärdig och allmänt matt efter att försökt lägga band på sig själv för att få dagarna att fungera. Sista dagen på barnvecka imorgon och sen ska jag försöka bara vara jag, sova ut & göra det som kroppen och sinnet vill. :)
Snart barnmorska igen, om ungefär en vecka, Det ska bli kul att höra hjärtslagen och mäta livmodern och få reda på hur stor den är och att allt är som det ska :)
Jisses vilka dagar det har varit här hemma. Först fick jag knappt en blund eftersom Bullen dansade disco hela natten till torsdag. När jag sen gick och la mig torsdag kväll såg jag fram emot att få sova ut ordentligt och sen ha en lugn fredag. Tji fick jag.
Först satte Bullen igång igen, men lugnade sig efter en stund och när jag efter många om och med somnade väcktes jag tre timmar senare av att lilltjejen grät. Så jag gick in på rummet och hon mådde illa och skulle kräkas. Upp ur sängen fort som bara den för att få in henne till toaletten innan kräkset kom, men förgäves. Så sen fick jag skura golvet mitt i natten och byta hennes lakan, duscha henne och på med ny pyjamas. När allt var klart han jag lägga mig innan hon hulkade igen och så körde vi ramsan om igen. Skura golv, byta lakan osv. Då ställde jag in en spann för att hinna fånga det med den och det fungerade ett par gånger. Men lilla stumpan så sjuk hon var. Usch. Fruktansvärt att bli så magsjuk. Ville inte ta risken att smitta ner hela storebrors klass, plus att jag inte ville släpa Lillan hemifrån och ut när hon mådde som hon gjorde så fick alla stanna hemma. Mannen var tvungen att åka in och jobba lite men kom hem så fort han bara kunde. Så vi spenderae dagen i sängen och tittade på Pippi Långstrump och Dumma mej. Drack vatten (kokat) teskedsvis och försökte få i henne så mycket näring som möjligt när hon väl fick behålla det hon stoppade i sig. Och snacka om att tvätta händerna. Har nog aldrig varit så ren om händerna som jag varit de senaste dagarna, och handspritad haha. Jag ville ABSOLUT inte ha någon kräksjuka med bebis i magen. Nähädu, tackar. Tvättade varenda lakan, påslaka, örngott och handduk som någon av oss kommit i kontakt med och sanerade hela hemmet. Så jag var helt färdig på kvällen och som tur är så blev ingen av oss andra smittade, så vi har kunnat återgå så smått till det normala här hemma idag. Och imorgon är vi garanterat smittfria (48 timmar efter sista kräkningen är ikväll vid 22) och kan leva som vanligt igen, haha.
Annars mår jag bra. Bullen lever loppan antar jag, det känns så i alla fall och imorgon går vi in i vecka 23! Herrejisses, kan ni förstå det? 23 veckor. Det är helt galet så fort det går när det väl satt igång.
Ja, som ni vet åkte jag för att titta och känna på en vagn som jag hittat på blocket idag. Den var precis som jag önskade, nästan bättre. Knappt använd, inget mögel och den kändes perfekt. Så jag slog till! Känns märkligt. Att ha köpt en barnvagn när det är 18 veckor kvar till BF. Men va fasen, känns det rätt så är det rätt.
Det blev en Brio Happy (2012) Olive Night. Med alla möjliga tillbehör och ett gäng gosiga lakan. Klart ska allt frysas och tvättas (det går rykten om vägglöss i Skåne) men den kommer bli alldeles, alldeles underbar till Bullen anländer!
Idag och igårkväll verkar det som att livmodern haft en växtspurt, det känns lite som träningsvärk i nedre delen av magen. Och Bullen tyckte väl att de var dags med lite mer utrymme, för hen har buffat och haft sig rätt mycket de både igår och idag. Och idag lyckades hen hitta en nerv (tror jag) att leka med och varje gång hen fick in en träff där så strålade det ner ett tryck längs hela livmodertappen. Det gör inte ont, alls, men det är rätt obehagligt. Så väx på och skapa lite mer space, tycker jag! :)
Imorgon ska jag åka och simma istället för att yoga. Yogade imorse och det tog sig inte riktigt bra idag, haft himla ont i höfterna efter passet, så jag tar simning istället. Det är lite mer skonsamt.
Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Forskning har visat att synen börjar utvecklas redan i slutet på första trimestern, och att den nu börjar fungera. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter.
Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka tjugo. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare. Vissa barn ska bli långa och smala, andra kortare. Fostrets vikt påverkas dessutom av vad kvinnan äter under sin graviditet och hur hon lever.
Taget från 1177.se
Eftersom jag blev framflyttad 12 dagar vid ultraljudet blev jag lite snuvad på att ha gått halvvägs. Kom dit i tron om att vara i vecka 19, gick därifrån i vecka 21. haha. Det är en milstolpe man sett fram emot, att kunna säga: NU! Nu har jag gått halvvägs. Det är såklart inget jag lider av, men bara så ni alla är med på det, om det kommer nya läsare eller om någon blir förvirrad; jag kommer inte redigera mina gamla inlägg utan ni får helt enkelt plussa på ca två veckor. :)
Det händer inte så mycket med magen för tillfället, om man bortser från festerna som Bullen anordnar om morgnarna och ibland på kvällarna. Det är en livlig bebis som bor i mig. Men som tur är verkar hen änsålänge sova när jag sover. Så jag blir inte väckt av tumult mitt i natten som min svärmor varnat mig för. Än i alla fall.
Idag ska jag träffa min mamma och göra lite ärenden, som att lämna tillbaka en tröja jag köpte förra veckan. Spännande. Imorgon ska jag förmodligen åka och titta på en vagn som jag blivit förälskad i. Jag vet att det kanske är lite i tidigaste laget, men jag har valt att köpa en vagn begagnad så om jag faller för den så finns det bara en, så då är det bara att slå till.
Vi går in i augusti, och ultraljudet närmar sig med stormsteg. Och magen börjar ta sig, mer hållbart. Det var precis som att den över en natt ploppade ut, haha. Nu är jag onekligen gravid, men inte så gravid att folk som inte vet riktigt vågar fråga än. Vilket jag tycker är kul, det är roligt att se hur de slänger ner ett öga på magen och sen upp igen med frågetecken i ögonen. Men frågar, det gör de inte. Jag funderar på om man ska säga, ja, jag är gravid eller bara låta dem hållas.. Änsålänge har jag kört på det sista. Inte för att vara elak eller så, det är bara det som kommit mest naturligt.
Barnen frågar mcket och ser fram emot att träffa den. Det är kul att höra deras tankar. Den äldsta är väldigt praktisk; vad ska den heta, var ska den sitta i bilen, vilket dagis ska den gå på osv. Den yngsta ser mest fram emot att få bära på bebisen och byta blöjor. Imorse kom hon ut och sa att hon ville köpa en lila body till bebisen. Mysungar. Jag är så glad att de ska få bli storasyskon åt den lilla som kommer. Jag hade inte kunnat be om bättre syskon.
Annars härjar sommaren på, vissa dagar är det helt olidligt varmt här. Har haft två dagar med lite svalare temperatur, vilket jag var tacksam för, nu har jag blivit för stor för alla byxor jag har, dvs, det enda jag kan använda är ett par mamma jeans (vilka jag inte kan använda för de är för varma) och ett par harembyxor. Och att lyckas hitta shorts är omöjligt. Vilket är självklart, eftersom höstkollektionen är ute och mamma utbudet är inte jättestort här. Det finns bara på H&M, så vitt jag vet. Så har ni tips på var man kan hitta mamma shorts så hade jag varit er evigt tacksam :) Annars får jag bara bita ihop och hoppas på svalare väder inom kort.
I helgen har vi firat storerbrors födelsedag, jag planerade och organiserade hela veckan och det blev så himla bra. Barnen hade kul, de vuxna var nöjda och storebror somnade gott med ett leende på läpparna efter att min man styrt upp en hel del tävlingar och lekar för alla barnen. Och jag var fullständigt utmattad på kvällen, hann inte sova middag, men lyckades hålla mig lugn och det blev aldrig stressigt under dagen så jag förstod inte att jag var så slut som jag var förrän vi skulle natta barnen och jag pussade Lillan i pannan och hon råkade skalla mig på läppen. Och tårarna började spruta. Smärtan (som inte var så farlig egentligen, men ni vet hur det är när det träffar rätt och tårarna kommer även om man inte är ledsen) blev som en katalysator, samtidigt som jag mellan tårarna försökte förklara för Lillan att det var okej, för hon bad om ursäkt flera gånger. Lyckades samla mig, säga godnatt och sen fick jag sätta mig inne på toaletten med toarullen och gråta ut. Gud så skönt det var! Kände mig som en ny människa sen. Mannen kom in och tröstade och stöttade. Nåväl, helgen och kalaset var fantastiskt och nu ska jag ta och äta min lunch och sen vila lite middag innan vi ska hämta hem barnen i eftermiddag.
En ordentlig magbild kommer imorgon, sålänge får ni hålla tillgodo med en just-nu-bild:
Oj, oj, oj vad jag sovit dåligt inatt. Vet inte varför, och kan inte komma ihåg att jag vaknat eller så, men jag är helt slut i rutan. Det var trevligt på kalaset, med femkamp och massa mat, och eftersom att välkomsdrinken var starkt spetsad, så var alla askalas ganska så omedelbart och där satt jag spiknykter. Men det var trevligt ändå, även om jag inte kunde tycka att saker var exakt lika kul som de med en högre promille i blodet, haha. Vi lyckades få skjuts hem vid halv tio, vilket var perfekt, mannen skulle ju upp och jobba imorse, och jag är ju trött av naturen nuförtiden, så en tidig men mycket lyckad tisdagsväll.
Nu har jag i allafall fått i mig frukost, polarbröd funkar för tillfället :) och ska strax ge mig iväg för att hämta ett av våra barn, det andra ville stanna på semester hemma hos mormor, så de kunde han få göra några extra dagar. Men på fredag kommer han också hem och då ska vi berätta för båda barnen att de ska bli storasyskon. Jag ser både fram emot det samtidigt som jag är lite nervös över hur de kommer att reagera. Även om jag vet att de båda vill det, så kan det ju ändå bli en chock. Men det blir nog bra i vilket fall som.
Så det är jag och lilltjejen idag, vilket ska bli mysigt. Det var ett tag sen som det var bara vi två. Och ännu längre sedan det var bara mannen, jag och lillan. Så man får ta vara på de tillfällen som kommer, även om vi ser fram emot och saknar storebror också.
Godmorgon, godförmiddag och ha en fantastisk dag idag!
Under hela min graviditet har jag, som jag nämnt innan, har jag haft otroligt svårt att ta till mig det faktum att det växer ett liv i mig, som ska bli vårt barn. Även om alla tester visat positivt, och mensen aldrig dykt upp har jag varit ganska säker på att jag bara varit skendräktig, haha. TIll och med när magen började växa, kände mig bara tjock. Min man var så glad och stolt över min lilla kula, jag känder mig bara äcklig och tjock (med det inte sagt att tjocka är äckliga).
Idag ska jag på kalas hos en gammal kompis sen gymnasiet och efter att jag packat in hennes paket, duschat och klätt på mig såg jag min bula under min oversize skjorta och efter en stund insåg jag att jag stod och tittade på den och log, och det kändes så mysigt i hela kroppen. Det var lungt, mysigt och härligt att titta på den, och på något sätt blev det lite mer verkligt och så härligt.
Och jag är så tacksam för den lilla, lilla stunden. För efter att ha mått dåligt på många olika sätt under loppet av nio veckor, så var det fantastiskt välkommet och jag går på små fluffiga moln just nu och jag älskar det!
Det är inget toppenväder för ett utekalas, men de gör inte så mycket, det är skönt att kunna ha på sig jeans och strumpor när man inte haft det på ett tag.
Hej ni stackare som hängt kvar en hel vecka och en dag utan ett enda livstecken från mig. :)
Jag har haft en härlig vecka, vilket medfört att jag haft noll tid vid datorn, tyvärr för bloggen. Barnens semester har börjat och vi har varit på en hel del utflykter. Denna helg är jag både barnfri och makefri. Så jag bjöd hem mina två yngre systrar och hade syskonkväll med övernattning igår till idag. Riktigt härligt att umgås vi tre, själv och spenderade gårdagen med att laga mat tillsammans och sen kollade vi på film och idag åt vi lyxfrukost och åkte sedan iväg till ett köpcentrum och ströglodde i affärer och njöt av att bara umgås. Vi har sällan tid alla tre samtidigt, så det är verkligen guld värt när vi får tid ihop bara vi.
Jag skulle blivit fotad av mig syster nu, MEN, hon glömde sin kamera, så jag har fått ta till mobilkameran, och jag hoppas de är ok, men här kommer i alla fall mina första magbilder, håll till godo;
Här har vi ca v.9 det var först då jag kände att de började hända litegrann
Sedan har vi ca. vecka 11
och från idag, vecka 14 (13+1)
även från idag, men jag tycker de ser så annorlunda ut med kläder, man är mycket mindre om magen utan kläder, konstigt nog haha.
Men ja, nu när jag ser bilderna vid varann, så ser jag skillnad. Det känns inte så i verkligheten, men det händer verkligen grejer. Det är kul :) Och äntligen börjar jag må himla bra, jag mår inte illa (sålänge jag äter med jämna mellanrum) har väldigt sällan ont någonstans, är inte alls trött på samma sätt, sover bra och får äntligen ta pollenmedicin (efter diskussion med läkare och barnmorska). Så nu kan jag verkligen njuta av vardagen och hur saker och ting utvecklas!
Hoppas allt är bra med er, och att allt går som det ska! Saknar att höra av er :)
Ha en mysig helg! Så hörs vi snart igen, jag lovar!
Långt uppehåll, jag vet. Förlåt. Men det har varit full rulle här hemma.
Har varit hos barnmorskan igen och tagit blodprover, urinprover o.s.v och pratat lite med henne angående mina hormoner och pollenallergi. Enligt läkaren kan jag från och med nu ta pollenmedicin, det ska inte vara någon fara; tjohoo! Så idag tog jag min första tablett, och snart tror jag att jag kommer vara normal igen, bort med slöheten och snoret och allt annat (o)trevligt som pollen bidrar med. Nästa vecka ska jag börja ta bilder på magen, så då kommer det ut här med! Håll ut..! =)
Här kommer lite info om vecka 13 från 1177.se
Fostret har fått lite mer fostervatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär, och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.
Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
Jag har varit vaken ett bra tag, men inte orkat ta mig i kragen och faktiskt gå upp ur sängen. Men det är skönt ibland när man kan och vill att bara ligga och dra sig.
Idag går jag då in i vecka 12. Den sista mest osäkra veckan, som de säger. Det känns ju bra, att man kommer kunna gå ut officiellt och det kommer nog glädja min pappa som mest, han har suttit som på nålar och väntat på när han ska få sprida att han ska bli morfar, haha.
För min del har illamåendet för det mesta lugnat sig, tröttheten är fortfarande närvarande. Tydligen är det så att min träningsvärk i den ena skinkan som inte velat ge med sig inte är träningsvärk; utan början till foglossning. Jomen tackar, haha. Så nu gör jag speciella övningar på kvällen för att försöka undkomma den smärta som det kan medbringa. Men häromdagen var jag ute och promenerade med min syster i ett par timmar, och herrejisses vad det gav för resultat. Jag kunde knappt ta mig upp ur soffan, och då har jag inte ens någon tjock mage -än... Så nu ska jag ge mitt allt för att försöka slippa, och framförallt för att göra tiden lättare för min kropp, den får utså påfrestningar så det räcker iom graviditeten. :)
Mina planer för helgen är lugna, ikväll blir det bio och min man åker iväg på friluftsäventyr imorgon och blir borta till söndag. Så jag tänkte ha en lugn och skön helg hemma. Bara jag.
Snart ska jag börja producera magbilder åt er! Min syster ska fotografera mig varje vecka från och med näta vecka, så får ni se och jag får något att följa utveckligen med :) Hoppas ni håller ut ett litet tag till.
Herrejisses, eftersom man inte får ta pollenmedicin när man är gravid så har jag fått klara mig utan. Vilket är fullständig kaos för mig, haha. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag nyser om dagen, och näsan kliar, ögonen kliar och snoret rinner. (förlåt om ni är känsliga) Dessutom så har man tydligen lättare att blöda, som gravid, eftersom slemhinnorna blir mer torra och sköra, om jag förstått min bm rätt, vilket innebar att jag imorse vaknade av att jag fått näsblod. Vilket jag nog inte haft sen jag var 13, haha. Så kan det gå om man kliar och snyter sig för mycket =). Barnen hade i alla fall roligt åt mig när jag gick runt med tussar i näsan.
Så jag har flyttat ut luftrenaren till min säng och får sova med fönstrena stängda och barnen får byta kläder när de kommer hem efter att ha rullat sig i gräset på dagis. Ska prata med min bm nästa gång jag ska dit, om ca en vecka, och höra om det finns något att göra, eller om det bara är att bita ihop och hoppas på det bästa och att pollensäsongen försvinner snabbt.
Har ni några tips mot pollenallergi? Eller har ni upplevt något liknande?
Hoppas ni får en fin dag, här är det ungefär 30 grader och luften står helt still, nästan som utomlands :D
Imorgon ska vi på vårt första BM möte. Inskrivning som jag förstått det. Det känns så spännande, jag har ingen aning om vad som egentligen kommer hända.. Blodprov och sånt kanske.. hmm.. För första gången i mitt liv vandrar jag verkligen i blindo, har ingen aning om vad som ska hända, hur det ska kännas, hur man ska tänka, vad man ska göra o.s.v och jag måste säga att ni har varit ett fantastiskt stöd! Så tack!!
Det hade varit kul om man hade fått göra ett ultraljud, men jag har förstått att man gör det först mellan vecka 18-20 så det är bara att vänta. Men jag ser fram emot att höra vad hon har att säga och få lite mer insikt i vad som egentligen händer och är i rullning. Och kanske, kanske det känns mer 'på riktigt' när man varit där, för jag har fortfarande svårt att förstå, svårt att tro på det. Speciellt nu sen jag slutat jobba, jag mådde otroligt dåligt under tiden jag jobbade, mest ångest och liknande. Vilket gav mig magkatarr och gjorde mig så lite och ömtålig. Men sen jag sa upp mig och nu har varit ledig i några dagar så börjar jag bli mig själv igen. Vilket resulterar i att jag mår väldigt bra! Inget illamående, inte ont i magen och framförallt ingen stress och ångest. De enda tecken jag har kvar på en graviditet är ökad aptit och tröttheten, jag sover middag varje dag. Något jag a-l-d-r-i-g gjort innan. Det krävdes extrema anledningar för att jag skulle kunna somna mitt på dagen. Nu slocknar jag på studs, haha.
Nåja, idag har vi ganska tråkigt väder här, så jag ska bege mig ut och träffa min mamma hade jag tänkt, nu när lägenheten är ren och alla kläder, och jag menar alla (ca 7 maskiner) är rena och torra.
Om ni har några tips eller erfarenheter inför första BM besöket få nu hemskt gärna dela med er! Eller om de finns något som jag borde fråga om..
Nyss vaknat och barnen ligger i andra rummer och kivas "den som sa de kan va de" osv. Lungt sålänge de stannar där inne. :)
Ska alldeles strax resa mig och göra lite yoga innan jag och barnen äter frukost och sen kör vi till dagis. Lämnar ju barnen för mammavecka idag, så när jag kommer hem sen hade jag tänkt storsäda, tvätta och titta på Game of Thrones. Har missat en massa när jag jobbar och nu när jag varit hemma med den lilla.