Tre timmar kvar..
Publicerat den
Idag är det ultraljud.
Håll alla tummar.
Här har ni magen i vecka 19 (18+4)
Kärlek.
Karatebebis
Publicerat den
Vecka 19 är igång! I fredags gick jag in i vecka nitton och på morgonen var jag på yoga, under avslappningen efteråt sparkade Bullen för fulla muggar, helt tokig. Så jag la händerna på magen och blev positivt överraskad när jag kunde känna hens knuffar och puffar utanpå magen. Där ligger verkligen något där inne och lurar :) Därefter höll hen sig lugn, buffade men inte så att man kunde känna det utanpå, fram till igår morse, då kom där en kick mitt i handen o min man la sin hand på magen, efter lite tålmodig väntan kom en kombination av olika knuffar som han kunde känna! Så Bullen har bevisat sin existens för både mamma och pappa :D hen ligger verkligen där inne och gosar. Fantastiskt!
Som jag skrev i förra inlägget vi haft en ganska aktiv vecka, vi åkte bland annat till Köpenhamn och besökte akvariet "Den blå planet" vilket barnen tyckte var jättehäftigt. De vuxna också såklart. Speciellt jag som alltid haft en fascination av havet och allt det har att erbjuda. Jag har nog sett varenda havsdokumentär som finns att tillgå till dags dato :) så jag kände mig lite som ett barn i en godisaffär när jag satt i gången där man är fullständigt omringad av fiskar, ovanför, under och bredvid. ofantligt häftigt måste jag säga!
Denna veckan bli betydligt lugnare, vilket ska bli skönt. Och behövligt. Idag börjar vår lillkille i nollan, stor och stolt pojke som begav sig med sin nya ryggsäck imorse ska ni veta! Och på torsdag ska vi på ultraljud, håll tummarna att allt ser bra ut. :)
Om detta inlägg innehåller konstiga ord någonstans så är det för att jag skrivit det på ipaden som har det märkligaste autocorrect systemet jag någonsin stött på. Fullständigt orimliga ord som inte bara föreslås utan raderár ut vad man skrivit. Så hade jag inte suttit på offentlig plats, som jag nu gör, hade den nog åkt i väggen för en kvart sedan. Har kollat igenom inlägget, men om jag missat något så vet ni varför de verkar knasigt skrivet :)
vecka 17 (16+3)
Publicerat den
Vi går in i augusti, och ultraljudet närmar sig med stormsteg. Och magen börjar ta sig, mer hållbart. Det var precis som att den över en natt ploppade ut, haha. Nu är jag onekligen gravid, men inte så gravid att folk som inte vet riktigt vågar fråga än. Vilket jag tycker är kul, det är roligt att se hur de slänger ner ett öga på magen och sen upp igen med frågetecken i ögonen. Men frågar, det gör de inte. Jag funderar på om man ska säga, ja, jag är gravid eller bara låta dem hållas.. Änsålänge har jag kört på det sista. Inte för att vara elak eller så, det är bara det som kommit mest naturligt.
Barnen frågar mcket och ser fram emot att träffa den. Det är kul att höra deras tankar. Den äldsta är väldigt praktisk; vad ska den heta, var ska den sitta i bilen, vilket dagis ska den gå på osv. Den yngsta ser mest fram emot att få bära på bebisen och byta blöjor. Imorse kom hon ut och sa att hon ville köpa en lila body till bebisen. Mysungar. Jag är så glad att de ska få bli storasyskon åt den lilla som kommer. Jag hade inte kunnat be om bättre syskon.
Annars härjar sommaren på, vissa dagar är det helt olidligt varmt här. Har haft två dagar med lite svalare temperatur, vilket jag var tacksam för, nu har jag blivit för stor för alla byxor jag har, dvs, det enda jag kan använda är ett par mamma jeans (vilka jag inte kan använda för de är för varma) och ett par harembyxor. Och att lyckas hitta shorts är omöjligt. Vilket är självklart, eftersom höstkollektionen är ute och mamma utbudet är inte jättestort här. Det finns bara på H&M, så vitt jag vet. Så har ni tips på var man kan hitta mamma shorts så hade jag varit er evigt tacksam :) Annars får jag bara bita ihop och hoppas på svalare väder inom kort.
I helgen har vi firat storerbrors födelsedag, jag planerade och organiserade hela veckan och det blev så himla bra. Barnen hade kul, de vuxna var nöjda och storebror somnade gott med ett leende på läpparna efter att min man styrt upp en hel del tävlingar och lekar för alla barnen. Och jag var fullständigt utmattad på kvällen, hann inte sova middag, men lyckades hålla mig lugn och det blev aldrig stressigt under dagen så jag förstod inte att jag var så slut som jag var förrän vi skulle natta barnen och jag pussade Lillan i pannan och hon råkade skalla mig på läppen. Och tårarna började spruta. Smärtan (som inte var så farlig egentligen, men ni vet hur det är när det träffar rätt och tårarna kommer även om man inte är ledsen) blev som en katalysator, samtidigt som jag mellan tårarna försökte förklara för Lillan att det var okej, för hon bad om ursäkt flera gånger. Lyckades samla mig, säga godnatt och sen fick jag sätta mig inne på toaletten med toarullen och gråta ut. Gud så skönt det var! Kände mig som en ny människa sen. Mannen kom in och tröstade och stöttade. Nåväl, helgen och kalaset var fantastiskt och nu ska jag ta och äta min lunch och sen vila lite middag innan vi ska hämta hem barnen i eftermiddag.
En ordentlig magbild kommer imorgon, sålänge får ni hålla tillgodo med en just-nu-bild:
vecka 14 (13+1) påbörjad
Publicerat den
Hej ni stackare som hängt kvar en hel vecka och en dag utan ett enda livstecken från mig. :)
Jag har haft en härlig vecka, vilket medfört att jag haft noll tid vid datorn, tyvärr för bloggen. Barnens semester har börjat och vi har varit på en hel del utflykter. Denna helg är jag både barnfri och makefri. Så jag bjöd hem mina två yngre systrar och hade syskonkväll med övernattning igår till idag. Riktigt härligt att umgås vi tre, själv och spenderade gårdagen med att laga mat tillsammans och sen kollade vi på film och idag åt vi lyxfrukost och åkte sedan iväg till ett köpcentrum och ströglodde i affärer och njöt av att bara umgås. Vi har sällan tid alla tre samtidigt, så det är verkligen guld värt när vi får tid ihop bara vi.
Jag skulle blivit fotad av mig syster nu, MEN, hon glömde sin kamera, så jag har fått ta till mobilkameran, och jag hoppas de är ok, men här kommer i alla fall mina första magbilder, håll till godo;
Här har vi ca v.9 det var först då jag kände att de började hända litegrann
Sedan har vi ca. vecka 11
och från idag, vecka 14 (13+1)
även från idag, men jag tycker de ser så annorlunda ut med kläder, man är mycket mindre om magen utan kläder, konstigt nog haha.
Men ja, nu när jag ser bilderna vid varann, så ser jag skillnad. Det känns inte så i verkligheten, men det händer verkligen grejer. Det är kul :) Och äntligen börjar jag må himla bra, jag mår inte illa (sålänge jag äter med jämna mellanrum) har väldigt sällan ont någonstans, är inte alls trött på samma sätt, sover bra och får äntligen ta pollenmedicin (efter diskussion med läkare och barnmorska). Så nu kan jag verkligen njuta av vardagen och hur saker och ting utvecklas!
Hoppas allt är bra med er, och att allt går som det ska! Saknar att höra av er :)
Ha en mysig helg! Så hörs vi snart igen, jag lovar!
v. 13 (12+0)
Publicerat den
Långt uppehåll, jag vet. Förlåt. Men det har varit full rulle här hemma.
Har varit hos barnmorskan igen och tagit blodprover, urinprover o.s.v och pratat lite med henne angående mina hormoner och pollenallergi. Enligt läkaren kan jag från och med nu ta pollenmedicin, det ska inte vara någon fara; tjohoo! Så idag tog jag min första tablett, och snart tror jag att jag kommer vara normal igen, bort med slöheten och snoret och allt annat (o)trevligt som pollen bidrar med. Nästa vecka ska jag börja ta bilder på magen, så då kommer det ut här med! Håll ut..! =)
Här kommer lite info om vecka 13 från 1177.se
Fostret har fått lite mer fostervatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär, och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.
Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
v. 12 (11+0)
Publicerat den
Godmorgon/förmiddag!
Jag har varit vaken ett bra tag, men inte orkat ta mig i kragen och faktiskt gå upp ur sängen. Men det är skönt ibland när man kan och vill att bara ligga och dra sig.
Idag går jag då in i vecka 12. Den sista mest osäkra veckan, som de säger. Det känns ju bra, att man kommer kunna gå ut officiellt och det kommer nog glädja min pappa som mest, han har suttit som på nålar och väntat på när han ska få sprida att han ska bli morfar, haha.
För min del har illamåendet för det mesta lugnat sig, tröttheten är fortfarande närvarande. Tydligen är det så att min träningsvärk i den ena skinkan som inte velat ge med sig inte är träningsvärk; utan början till foglossning. Jomen tackar, haha. Så nu gör jag speciella övningar på kvällen för att försöka undkomma den smärta som det kan medbringa. Men häromdagen var jag ute och promenerade med min syster i ett par timmar, och herrejisses vad det gav för resultat. Jag kunde knappt ta mig upp ur soffan, och då har jag inte ens någon tjock mage -än... Så nu ska jag ge mitt allt för att försöka slippa, och framförallt för att göra tiden lättare för min kropp, den får utså påfrestningar så det räcker iom graviditeten. :)
Mina planer för helgen är lugna, ikväll blir det bio och min man åker iväg på friluftsäventyr imorgon och blir borta till söndag. Så jag tänkte ha en lugn och skön helg hemma. Bara jag.
Snart ska jag börja producera magbilder åt er! Min syster ska fotografera mig varje vecka från och med näta vecka, så får ni se och jag får något att följa utveckligen med :) Hoppas ni håller ut ett litet tag till.
Vecka 6 (5+0)
Publicerat den
Idag går jag in i vecka sex. Och som ett brev på posten kom morgonillamåendet på studs. Den senaste veckan har jag mått illa om kvällarna och varit obeskrivligt trött.. Var på ett sätt tacksam för att jag mådde illa om kvällarna eftersom det gjorde mitt arbete lättare (jag börjar sex på morgonen). Men imorse fick jag kämpa emot en hel del på väg till jobbet. Dock har jag fått världens bästa tips: åksjuketabletter! Vilket är helt fantastiskt. Det tar inte bort illamåendet helt, men det dämpar det mycket och dagen går så mycket lättare att hantera :)
Annars rullar livet på som vanligt.. eller ja, inte som vanligt egentligen för jag är rätt orkeslös, vilket inte är vanligt för mig, får dela upp saker som jag normaltsett klarat av på en dag till cirka tre dagar nu istället. Men det känns helt okej, det finns ju ändå inte så mycket att göra åt situationen.
I övrigt känns allt bra, får lite växtvärk som det tydligen kallas. Känns som svag mensvärk, det nyper till i livmodern liksom. Det ska bero på att den växer (därav växtvärk) men det är inget som stör min dag, det påminner mig om vad som händer i mig bara, vilket kan vara bra då jag tenderar att glömma bort det. Som jag skrev i det förra inlägget så kollar jag fortfarande efter blod på toapappret, och får påminna mig själv om att mensen med största sannolikhet inte kommer dyka upp. Kommer man förstå? Eller kommer man inte fatta förren man håller bebisen på BB... gör man det ens då?
Hur tänker/tänkte ni i början på er graviditet?
