Jisses vilka dagar det har varit här hemma. Först fick jag knappt en blund eftersom Bullen dansade disco hela natten till torsdag. När jag sen gick och la mig torsdag kväll såg jag fram emot att få sova ut ordentligt och sen ha en lugn fredag. Tji fick jag.
Först satte Bullen igång igen, men lugnade sig efter en stund och när jag efter många om och med somnade väcktes jag tre timmar senare av att lilltjejen grät. Så jag gick in på rummet och hon mådde illa och skulle kräkas. Upp ur sängen fort som bara den för att få in henne till toaletten innan kräkset kom, men förgäves. Så sen fick jag skura golvet mitt i natten och byta hennes lakan, duscha henne och på med ny pyjamas. När allt var klart han jag lägga mig innan hon hulkade igen och så körde vi ramsan om igen. Skura golv, byta lakan osv. Då ställde jag in en spann för att hinna fånga det med den och det fungerade ett par gånger. Men lilla stumpan så sjuk hon var. Usch. Fruktansvärt att bli så magsjuk. Ville inte ta risken att smitta ner hela storebrors klass, plus att jag inte ville släpa Lillan hemifrån och ut när hon mådde som hon gjorde så fick alla stanna hemma. Mannen var tvungen att åka in och jobba lite men kom hem så fort han bara kunde. Så vi spenderae dagen i sängen och tittade på Pippi Långstrump och Dumma mej. Drack vatten (kokat) teskedsvis och försökte få i henne så mycket näring som möjligt när hon väl fick behålla det hon stoppade i sig. Och snacka om att tvätta händerna. Har nog aldrig varit så ren om händerna som jag varit de senaste dagarna, och handspritad haha. Jag ville ABSOLUT inte ha någon kräksjuka med bebis i magen. Nähädu, tackar. Tvättade varenda lakan, påslaka, örngott och handduk som någon av oss kommit i kontakt med och sanerade hela hemmet. Så jag var helt färdig på kvällen och som tur är så blev ingen av oss andra smittade, så vi har kunnat återgå så smått till det normala här hemma idag. Och imorgon är vi garanterat smittfria (48 timmar efter sista kräkningen är ikväll vid 22) och kan leva som vanligt igen, haha.
Annars mår jag bra. Bullen lever loppan antar jag, det känns så i alla fall och imorgon går vi in i vecka 23! Herrejisses, kan ni förstå det? 23 veckor. Det är helt galet så fort det går när det väl satt igång.
Får man föra lista över vad ens barn har gjort under barndomen när de är för små för att straffas, och sen vid lämpligt tillfälle hämnas retroaktivt?
Som att jag går in o knuffar på Bullen en hel natt när hen är äldre som tack för att det tydligen var disco i magen inatt.
Nu ska det tas med en stor nypa salt :) men fy fabian vad trött jag är idag tack vare Bullen. Så jag hoppas på en lugn natt idag. Annars står jag på huvudet och hjular varje gång det verkar som hen somnat i magen under dagen imorgon.
Nåväl, vecka 22 närmar sig sitt slut och här har ni en bild på magen :) (21+4)
Efter två dagars funderande blev det tillslut så att jag utökade min vanliga försäkring med gravidförsäkring. Fram till vecka 26 är det en bas version (gratis) men därefter går en plus version igång som täcker både mig, Bullen och mannen.
Idag var jag också och hämtade min Babybox på Babyproffsen. Den var förvånande bra, packad med sånt som jag verkligen inte hade tänkt på att köpa själv, som bindor till exempel. Haha.
Idag är jag lägenhetspassare. Min systers lägenhet står tom och imorgon ska hantverkare hit och göra något med avloppet, så jag ska sova här för att kunna släppa in dem imorgonbitti. Känns alltid spännande att sova någon annanstans än hemma. Så nu ligger jag i hennes lilla etta och tittar på tv. Eftersom hon är borta och jobbar förtillfället är även lägenheten tömd på all mat så man får lyxa till det med hämtmat. :)
Det får vara det hela för ikväll. Ha en mysig kväll!
Ja, som ni vet åkte jag för att titta och känna på en vagn som jag hittat på blocket idag. Den var precis som jag önskade, nästan bättre. Knappt använd, inget mögel och den kändes perfekt. Så jag slog till! Känns märkligt. Att ha köpt en barnvagn när det är 18 veckor kvar till BF. Men va fasen, känns det rätt så är det rätt.
Det blev en Brio Happy (2012) Olive Night. Med alla möjliga tillbehör och ett gäng gosiga lakan. Klart ska allt frysas och tvättas (det går rykten om vägglöss i Skåne) men den kommer bli alldeles, alldeles underbar till Bullen anländer!
Idag och igårkväll verkar det som att livmodern haft en växtspurt, det känns lite som träningsvärk i nedre delen av magen. Och Bullen tyckte väl att de var dags med lite mer utrymme, för hen har buffat och haft sig rätt mycket de både igår och idag. Och idag lyckades hen hitta en nerv (tror jag) att leka med och varje gång hen fick in en träff där så strålade det ner ett tryck längs hela livmodertappen. Det gör inte ont, alls, men det är rätt obehagligt. Så väx på och skapa lite mer space, tycker jag! :)
Imorgon ska jag åka och simma istället för att yoga. Yogade imorse och det tog sig inte riktigt bra idag, haft himla ont i höfterna efter passet, så jag tar simning istället. Det är lite mer skonsamt.
Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Forskning har visat att synen börjar utvecklas redan i slutet på första trimestern, och att den nu börjar fungera. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter.
Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka tjugo. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare. Vissa barn ska bli långa och smala, andra kortare. Fostrets vikt påverkas dessutom av vad kvinnan äter under sin graviditet och hur hon lever.
Taget från 1177.se
Eftersom jag blev framflyttad 12 dagar vid ultraljudet blev jag lite snuvad på att ha gått halvvägs. Kom dit i tron om att vara i vecka 19, gick därifrån i vecka 21. haha. Det är en milstolpe man sett fram emot, att kunna säga: NU! Nu har jag gått halvvägs. Det är såklart inget jag lider av, men bara så ni alla är med på det, om det kommer nya läsare eller om någon blir förvirrad; jag kommer inte redigera mina gamla inlägg utan ni får helt enkelt plussa på ca två veckor. :)
Det händer inte så mycket med magen för tillfället, om man bortser från festerna som Bullen anordnar om morgnarna och ibland på kvällarna. Det är en livlig bebis som bor i mig. Men som tur är verkar hen änsålänge sova när jag sover. Så jag blir inte väckt av tumult mitt i natten som min svärmor varnat mig för. Än i alla fall.
Idag ska jag träffa min mamma och göra lite ärenden, som att lämna tillbaka en tröja jag köpte förra veckan. Spännande. Imorgon ska jag förmodligen åka och titta på en vagn som jag blivit förälskad i. Jag vet att det kanske är lite i tidigaste laget, men jag har valt att köpa en vagn begagnad så om jag faller för den så finns det bara en, så då är det bara att slå till.
Hej. Jag behöver verkligen er hjälp nu, ska man ha gravidförsäkring? Och vilken ska man isåfall ha? Jag känner mig helt vilsen och förvirrad.. Imorgon går jag in i vecka 22 o det är ju då (om jag förstått det hela rätt) som försäkringen börjar gälla. Så ja, hur gjorde/gör ni?
Annars rullar det på bra, jag går fortfarande lite på moln efter ultraljudet och får ett leende på läpparna varje gång jag ser bilderna vi fick på Bullen, eller när jag får upp en minnesbild från undersökningen. :)
Vi njuter av helgen, sover ut, sover middag och umgås bara mannen och jag. Det behöva ibland. Bara varva ner och vara bara vi.
Ja nu är det gjort! Jag var så nervös innan så jag fick handsvett, och jag får aldrig handsvett. Men såfort hon satte dosan på min mage så dök vår bebis upp på skärmen och alla spänningar släppte. Allt såg bra ut och vi blev framflyttade nästan två veckor. Så jag är nu i vecka 21 (20+4) och bebisen är beräknad till den 4 januari. Vår fina lilla bebis. Den låg alldeles perfekt och vi kunde se allt, lilla näsan, armarna, händerna och fingrarna, benen med fossingarna o tår.
Flera gånger frågade sköterskan om vi hängde med när hon pekade ut olika dela o sa vad de var, vilket vi gjorde, men ingen av oss kunde få ett ord ur oss. Vi var båda som förtrollade. Så hon fick upprepa och då svarade jag att vi såg. Haha. Helt förtrollande. Där ligger verkligen ett litet liv i min lilla mage, med hjärta som dunkar, hela och fina revben och en alldeles fantastisk näsa. Vår bebis.
Vecka 19 är igång! I fredags gick jag in i vecka nitton och på morgonen var jag på yoga, under avslappningen efteråt sparkade Bullen för fulla muggar, helt tokig. Så jag la händerna på magen och blev positivt överraskad när jag kunde känna hens knuffar och puffar utanpå magen. Där ligger verkligen något där inne och lurar :) Därefter höll hen sig lugn, buffade men inte så att man kunde känna det utanpå, fram till igår morse, då kom där en kick mitt i handen o min man la sin hand på magen, efter lite tålmodig väntan kom en kombination av olika knuffar som han kunde känna! Så Bullen har bevisat sin existens för både mamma och pappa :D hen ligger verkligen där inne och gosar. Fantastiskt!
Som jag skrev i förra inlägget vi haft en ganska aktiv vecka, vi åkte bland annat till Köpenhamn och besökte akvariet "Den blå planet" vilket barnen tyckte var jättehäftigt. De vuxna också såklart. Speciellt jag som alltid haft en fascination av havet och allt det har att erbjuda. Jag har nog sett varenda havsdokumentär som finns att tillgå till dags dato :) så jag kände mig lite som ett barn i en godisaffär när jag satt i gången där man är fullständigt omringad av fiskar, ovanför, under och bredvid. ofantligt häftigt måste jag säga!
Denna veckan bli betydligt lugnare, vilket ska bli skönt. Och behövligt. Idag börjar vår lillkille i nollan, stor och stolt pojke som begav sig med sin nya ryggsäck imorse ska ni veta! Och på torsdag ska vi på ultraljud, håll tummarna att allt ser bra ut. :)
Om detta inlägg innehåller konstiga ord någonstans så är det för att jag skrivit det på ipaden som har det märkligaste autocorrect systemet jag någonsin stött på. Fullständigt orimliga ord som inte bara föreslås utan raderár ut vad man skrivit. Så hade jag inte suttit på offentlig plats, som jag nu gör, hade den nog åkt i väggen för en kvart sedan. Har kollat igenom inlägget, men om jag missat något så vet ni varför de verkar knasigt skrivet :)
Tänk om två veckor, då går vi in i vecka 20 - halvvägs. Herrejisses. Efter att jag kissat på stickan och fick ett plus kändes vecka 12 som om den aldrig skulle komma. Men det gjorde den, med råge. Nu är det vecka 18 och snart är det ultraljud. Sakta men säkert börjar det gå upp för mig att jag de facto väntar barn. Speciellt efter att jag tror att jag känt hen (ja, jag använder hen för att det är jävligt praktiskt) sparka ett par gånger. Det händer speciellt när min man håller på min mage, på kvällen. Det känns mysigt och om det nu är bebben och inte fisar så är det fantastiskt att få en lite knuff av bekräftelse på att hen är där inne och lever rövare.
Jag har bokat gravidmassage, nu på tisdag ska jag få massage i 60 minuter. SEXTIO minuter. Jag ser fram emot det så in i bomben, för min nacka och mina muskler behöver få lite paus och avslappning, mer än yogan. Så det ska bli underbart att verkligen få skämma bort kroppen i en hel timme.
Annars är den kommande veckan ganska välbokad. Min man har semester och vi ska åka iväg med hans morfar på måndag till hans hemtrakter, på tisdag är det massage, på onsdag fyller min pappa år så jag tänkte fira honom med tårta på förmiddagen, på eftermiddagen ska vi hämta barnen och på kvällen kommer min mans syster hit och ska spendera resten av veckan med oss. Torsdag blir utflykt till ett megastort akvarium i Köpenhamn. Sen håller vi helg och gör det som faller oss in.
Det var det ja, nu har ni hela vår planering, haha.
Vi går in i augusti, och ultraljudet närmar sig med stormsteg. Och magen börjar ta sig, mer hållbart. Det var precis som att den över en natt ploppade ut, haha. Nu är jag onekligen gravid, men inte så gravid att folk som inte vet riktigt vågar fråga än. Vilket jag tycker är kul, det är roligt att se hur de slänger ner ett öga på magen och sen upp igen med frågetecken i ögonen. Men frågar, det gör de inte. Jag funderar på om man ska säga, ja, jag är gravid eller bara låta dem hållas.. Änsålänge har jag kört på det sista. Inte för att vara elak eller så, det är bara det som kommit mest naturligt.
Barnen frågar mcket och ser fram emot att träffa den. Det är kul att höra deras tankar. Den äldsta är väldigt praktisk; vad ska den heta, var ska den sitta i bilen, vilket dagis ska den gå på osv. Den yngsta ser mest fram emot att få bära på bebisen och byta blöjor. Imorse kom hon ut och sa att hon ville köpa en lila body till bebisen. Mysungar. Jag är så glad att de ska få bli storasyskon åt den lilla som kommer. Jag hade inte kunnat be om bättre syskon.
Annars härjar sommaren på, vissa dagar är det helt olidligt varmt här. Har haft två dagar med lite svalare temperatur, vilket jag var tacksam för, nu har jag blivit för stor för alla byxor jag har, dvs, det enda jag kan använda är ett par mamma jeans (vilka jag inte kan använda för de är för varma) och ett par harembyxor. Och att lyckas hitta shorts är omöjligt. Vilket är självklart, eftersom höstkollektionen är ute och mamma utbudet är inte jättestort här. Det finns bara på H&M, så vitt jag vet. Så har ni tips på var man kan hitta mamma shorts så hade jag varit er evigt tacksam :) Annars får jag bara bita ihop och hoppas på svalare väder inom kort.
I helgen har vi firat storerbrors födelsedag, jag planerade och organiserade hela veckan och det blev så himla bra. Barnen hade kul, de vuxna var nöjda och storebror somnade gott med ett leende på läpparna efter att min man styrt upp en hel del tävlingar och lekar för alla barnen. Och jag var fullständigt utmattad på kvällen, hann inte sova middag, men lyckades hålla mig lugn och det blev aldrig stressigt under dagen så jag förstod inte att jag var så slut som jag var förrän vi skulle natta barnen och jag pussade Lillan i pannan och hon råkade skalla mig på läppen. Och tårarna började spruta. Smärtan (som inte var så farlig egentligen, men ni vet hur det är när det träffar rätt och tårarna kommer även om man inte är ledsen) blev som en katalysator, samtidigt som jag mellan tårarna försökte förklara för Lillan att det var okej, för hon bad om ursäkt flera gånger. Lyckades samla mig, säga godnatt och sen fick jag sätta mig inne på toaletten med toarullen och gråta ut. Gud så skönt det var! Kände mig som en ny människa sen. Mannen kom in och tröstade och stöttade. Nåväl, helgen och kalaset var fantastiskt och nu ska jag ta och äta min lunch och sen vila lite middag innan vi ska hämta hem barnen i eftermiddag.
En ordentlig magbild kommer imorgon, sålänge får ni hålla tillgodo med en just-nu-bild:
