BF+3
Publicerat den
Lille Skutt är fortfarande M.I.A och håller sig borta med en stark envishet.
Det är rätt blandade känslor, ena stunden är jag så laddad och redo för att det ska sätta igång. Men lika snabbt kan det skifta och jag är rädd för hur ont det kommer göra och då känner jag mig långt ifrån redo och vill att hen stannar inne i minst en månad till. Så går det fram och tillbaka. Längtan och förtvivlan.
Inatt ökade trycket neråt, och det kändes tyngre när jag gick upp för att kissa (min stackars man vaknar varje gång och undrar hur det är med mig) och det känns som att jag har mer sammandragningar, fortfarande helt smärtfria, men de kommer oftare och håller i sig lite längre tror jag. Eller så är det bara önsketänkande. Dessutom vet jag inte om det betyder något eller om det bara är vad det är..
Mina tankar är rätt spridda, så jag hoppas att ni har överseende med att inläggen också blir ofokuserade. :)
Nittio
Publicerat den
90%. Vilken milstolpe, så mycket tid som har passerat, så långt vi kommit.
Känns ofattbart att jag en gång inte ens trodde jag skulle komma förbi vecka tolv, och än mindre att det skulle visa sig en bebis på första ultraljudet. Nu är den onekligen där inne och vi har tagit oss så långt att den om en vecka och en dag vekligen är klar att komma ut, och det är, som de säger, normalt.
90%. I backspegelen har det gått så fort och det känns som att jag kommer missa de sista tio om jag inte är observant.
Den är här, den är hemma.
Publicerat den
Vår fina vagn, jag har suttit och tittat, klämt, gungat och kört den fram och tillbaka, som om jag försöker vagga någon till sömns. Sen har jag bäddat på alla möjliga sätt och plockat fram skötväskan för att få se den in action. Och allt är perfekt, nu fattas bara bebisen. Kom! Nej, kom inte, bli färdig först. Men kom sen, gärna i tid. Så jag kan få bädda ner dig i din mysiga och varma vagn och gå långa promenader.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Maken är sjuk, förkyld till tusen så nu ska jag ta hand om honom lite, imorgon fortsätter projekt röja-undan-allt inför flytt & bebis. Sen håller vi helg!
Kräksjuka, igen.
Publicerat den
Imorgon var tanken att vi skulle hämta barnen, som vanligt. Men barnens mamma ringde för någon timme sedan och berättade att storebror kräkts och frågade om inte vi kunde hämta lillan idag istället så fick han stanna hos henne tills han är helt frisk, och de är väl klart vi kan det. Men, jag tar icke den risken, det är högst troligt att lillan är smittad och jag vägrar utsätta mig för det just nu. Så jag packade mina saker och åkte hem till min mamma. Här hade jag tänkt bo nu tills det gått 72timmar sedan sista kräkningen, på sista personen.
Åh Gud vad jag känner mig rutten som drar pga av lite kräk, men jag vågar inte riskera det. Konsekvenserna kan bli allt för stora, jag minns hur sjuk jag var i vecka 23 och hur lång tid det tog för kroppen att återhämta sig, och i det skick och med tanke på hur trött min kropp redan är och hur en förkylning slog ut mig fullständigt så vågar jag inte alls. Får ju tänka lite på mig själv och lille skutt med.
Så nu har jag boat in mig i gästrummet här hemma, och njuter lite av lyxen som det medför att bo hemma hos familjen, speciellt som tjock :)
Jag är medveten om att jag är fullständigt orimlig.
Publicerat den
Vi skulle åka in till stan, tänkte köpa lite bebiskläder för första gången. Vi snickesnackade om lite allt möjligt och jag berättade att jag skulle vilja åka till Astrid Lindgrens värld med barnen nästa sommar. Och att jag tänkte att barnens mamma ju kunde följa med (med en kompis eller respektive) men då att vi bor i varsin stuga. Ja sa min man... "Så kan jag och hon bo i en stuga o du o alla barnen i den andra"
Följden av detta, faktiskt oskyldiga skämt, blev att jag fullständigt flippade ut, vägrade gå någonstans med honom och med tårarna rinnandes ner för kinderna tog jag på mig och stormade iväg. Under tiden bad han om ursäkt o allt han kunde, men det spelade ingen roll. Hormonerna flippade ut! Och mitt i min hormonkaskad så inser Jag att det är en extrem överdrift från min sida, men hormonerna är så, så mycket starkare och mer överväldigande än Jag kan hantera så jag gick.
Nu har jag köpt bebisens första kläder ( från mig dvs) och vill åka hem, men jag skäms...
Åkpåse
Publicerat den
Puh, jag ligger helt utslagen i sängen efter en stor middag. Fick för mig att göra pommes, grillad kyckling, sallad & bearnaisesås och tryckte i mig två portioner, så nu är jag proppmätt och halvt komatiserad.
Idag har jag vart hemma hos en vän och druckit té och pratat en hel del bebis. Jag försöker lista ut vad jag ska ha i barnvagnen när bebisen kommit ut. Ska man ha åkpåse i vagnen och en tunnare overall, eller tjock overall o täcke. Något måste jag ha på plutten eftersom det finns en risk att man kanske kommer behöva amma eller om man av annan anledning behöver ta upp lille skutt så vill jag ju inte att hen ska frysa..
Det är så mycket man behöver lista ut och fixa innan bebisen kommer. Och jag vet ingenting, har ju aldrig fött barn förut, och inte haft spädbarn under vinterperioden förr. Så jag är helt grön, vet inget och noll erfarenhet, en sits jag inte är helt nöjd med. Föredrar att ha lite erfarenhet i alla fall. Men det går inte i detta fallet.
Hur har ni gjort om ni har eller ska få vinterbebisar?
Vecka 32
Publicerat den
Idag går jag in i vecka 32, magen har inte vuxit alls, snarare krympt (tack vare en ordentlig tarmrensning, ursäkta ärligheten). Enligt min app så är bebisen nu ca 42 cm och väger runt 1,8 kg i början av veckan och närmre 2 kg i slutet av veckan. Och fokuserar på att träna sina lungor.
I delen om vad som händer i mammans kropp står det "förvånas du över hur stor din mage kan bli?" Och vad ska man svara på det? Haha, nej. Jag förvånas inte ett dugg av hur stor den kan bli, snarare tvärtom. Hur får du plats där inne lilla vän? Jag måste ha mer tomrum i buken än någon annan på denna jord.
Vikt: + 7kg
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats. 
Och framtill, ståendes, är det inte så jättestor skillnad sen sist. :)
Idag ska jag se om jag kan reklamera ett par mamajeans som jag köpte för knappt fyra månader sen, som spruckit (utan att ens vara slitna) och det tycker jag är himla dåligt att de bara håller så kort tid, speciellt när man lagt ett par hundralappar på dom. Så jag hoppas att jag kan få byta ut dem till ett par hela.
Ikväll ska jag hämta min svärfar på flygplatsen, och imorgon kommer äntligen min man hem! Jag har njutit av att vara själv, och ska njuta idag och imorgon med, men jag ser fram emot att få träffa honom. Känner mig som en lite fjortonårig nyförälskad unge när jag tänker på honom och hur skönt det ska bli att få ha honom hemma igen och att få vakna med honom bredvid mig igen.
