Var en förvärksfri dag. Fram tills jag kom till BM. Mitt i undersökningen kom en värk, som kändes hela vägen bak i ryggen. Fick ungefär fyra stycken på en timme sen innan det tog en längre paus o nu verkar det vara på gång igen, så nu har jag promenerat på ikea i hopp om att sätta igång det mer & nu ska vi köra o lämna barnen hos mamman för att vara redo om och när det smäller.
Ingen bebis, dock en förkylning från h*vetet som bröt loss nu alldeles nyss.
Har däremot haft förvärkar inatt, typ mensvärk. Höll mig vaken till ungefär klockan fyra o sen somnade jag mitt i en värk så när jag vaknade var värktimern på 98 minuter. Ingen dålig värk ;) så något verkar vara på gång, hoppas förkylningen försvinner först bara.
Idag ska jag till BM för överburenhetskontroll. Får se om hon kan trolla igång mig kanske. Storasyster är hos mamman med sin ögoninflammation över dagen, lilla tjejen var så svullen imorse o helt varig i ögonen, men pigg som en lärka. Underligt fenomen det där med sjuka barn. Hon höll låda hela morgonen o skulle springa o hoppa överallt, man vill typ skaka henne och säga: "du är sjuk, var utslagen och sov unge!"
Jag ska i alla fall dricka te och sova nu mellan allt som måste göras idag. :)
Jag hoppas, hoppas, hoppas på att hen kommer senast i helgen. Tycker det är dags nu, resten av familjen håller med. Så Lille Skutt är nedröstad om hen vill stanna inne längre än så.
Vi flyttade lite igår till den nya lägenheten, eller rättare sagt, till vår nya källare. Vi tömde vårt förråd fyllde det nya. Lägenheten håller på att renoveras så vi kan inte flytta på riktigt, vilket vi håller på att bli tokiga på, för vi är båda så redo och laddade för att flytta till vårt nya hem. Så vi flyttar det vi kan, dvs sånt som ska vara i källare och sånt som inte ska användas här hemma. Jag blev källarflyttare eftersom de sakerna inte vägde något och mannen blev lägenhetsansvarig eftersom vår nya lgh ligger på tredje våningen utan hiss. Och jag får andnöd bara av att gå upp där med min egen vikt, haha. Men att sköta källaren gjorde sitt också, var helt färdig när det var klart.
Sen spenderade vi kvällen i soffan och tittade på Full Metal Jacket, fick några sammandragningar, men de avtog ganska fort när kroppen kom mer och mer i vila. Men min man trodde att det skulle sätta igång och satt som på nålar, trots att jag försäkrade honom att det inte är på gång och att det inte kändes som att det skulle komma igång heller... "Hur kan du veta det?!" tyckte han.. Men jag hade rätt. Ingen bebis.
Idag hämtar vi barnen igen för vår vecka, ska bli härligt att vara vi fyra igen, inga gäster och inga helger att fira. Sen får vi se om syskonet dyker upp under veckan eller inte. Inbokat barnmorskabesök på fredag i alla fall, överburenhetskontroll, hur kul är det på en skala? Kom ut bebis!
Lille Skutt är fortfarande M.I.A och håller sig borta med en stark envishet.
Det är rätt blandade känslor, ena stunden är jag så laddad och redo för att det ska sätta igång. Men lika snabbt kan det skifta och jag är rädd för hur ont det kommer göra och då känner jag mig långt ifrån redo och vill att hen stannar inne i minst en månad till. Så går det fram och tillbaka. Längtan och förtvivlan.
Inatt ökade trycket neråt, och det kändes tyngre när jag gick upp för att kissa (min stackars man vaknar varje gång och undrar hur det är med mig) och det känns som att jag har mer sammandragningar, fortfarande helt smärtfria, men de kommer oftare och håller i sig lite längre tror jag. Eller så är det bara önsketänkande. Dessutom vet jag inte om det betyder något eller om det bara är vad det är..
Mina tankar är rätt spridda, så jag hoppas att ni har överseende med att inläggen också blir ofokuserade. :)
Rapporterar avsaknad av bebis. Fortfarande inga känningar så de är bara att passa på att göra allt som kan behövas inför ankomsten och flytten så får vi se om Lille Skutt tittar ut imorgon.
Ingen bebis. Lite mer sammandragningar, helt smärtfria, så om de betyder något vet jag inte... Läget känns fortfarande okej, inte mycket nytt att rapportera. :)
Igår var en ledsen dag, allt tog väldigt hårt på mig och jag grät många gånger, så idag hoppas jag på en gladare dag.
Fullgången. Hundra procent. Men inte ett enda tecken på att Lille Skutt är på väg att komma ut till oss. Kanske trivs för bra? Men hen har ingen aning om hur mysigt det blir här ute hos oss! Komsi komsi och mys med oss!!
Idag blir en lugn dag känner jag, har ingen lust att göra mycket mer än ligga i sängen och mysa, så det är väl vad dagen kommer gå ut på om inget oförutsett inträffar :)
Många kvinnor känner sig uppgivna och trötta på graviditeten när den är fullgången. Man vill bara att barnet ska komma ut. En del funderar över om det är möjligt att sätta igång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Men förlossningen kan inte tvingas igång, och det är bäst att barnet får komma när det är klart. Barnmorskan på MVC kan svara på frågor man kan ha runt förlossningsstarten.
I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ungefär 3,6 kilo och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket.
Moderkakan väger runt ett halvt kilo. Den kommer att fortsätta ge fostret näring ännu en tid. (www.1177.se)
Sista veckan på gång. Ja, jag kan ju gå över tiden, så klart, men det är ändå något speciellt med att påbörja den så kallade sista veckan. Vad gäller känningar har jag inga, förväntar mig heller inga eftersom min mamma inte hade förvärkar eller något, utan när det satte igång var det på riktigt direkt. Magen har inte sjunkit ner heller så det verkar inte vara redo på ett tag till, blir fortfarane andfådd när jag läser godnattsaga för barnen, haha.
Lille Skutt rör sig som vanligt, far rundor emellanåt, och karatesparkar mig i revbenen om jag inte sitter ordentligt.
Psykologiskt är det fortfarande lungt gällande förlossningen, känner mig redo och laddad för att ta mig an den utmaningen. Det som kan vara svårt är just nu innan, känner mig mer introvert, mer fokuserad på mig själv och vill ha lugn och ro omkring mig. Vilket krockar med barnen eftersom de vill ha action och far runt i lägenheten som två duracellkaniner, speciellt med tanke på att vi har faster på besök, såklart vill de ju leka med henne och hålla igång. Hade det bara varit jag & mannen med barnen så hade vi kunnat ha det rätt lungt, men med faster är det full rulle (vilket är fullt förståeligt, eftersom de inte ses så ofta) och det kan stressa igång mig till punkten då jag vill skjuta dem med bedövningspilar i rumporna bara för att få lite lugn och ro omkring mig, haha. Men det är bara att andas och försöka slappna av och släppa behovet av att kontrollera alla situationer.
Igår firade vi jul med farmor och faster, imorgon kommer farfar och hans fru och hälsar på och stannar en natt. Så imorgon blir vi sju personer i vår lilla tvåa (kan ni ana hur mycket jag längtar efter att få flytta och få ett eget sovrum!!! Snart.) Finns det hjärterum, finns det stjärterum som de säger. Som tur är det bara en natt ;)
Nåja, har städat här hemma och ska slänga mig i duschen, faster och mannen tog barnen och gick på bio.
I min familj är alla förstfödda sen minst fem generationer tillbaka födda den 28:e i olika månader.
När min mamma väntade mig, jag var beräknad den 16:e januari så sa mi n morfar "hon kommer den 28:e!" Och se på fan, mamma fick vänta 12 dagar extra innan jag tittade ut.
Så när jag berättade att jag väntade barn log mamma och sa till mig, det morfar sagt till henne 26 år tidigare. Och imorgon är det den enda 28:e som bebisen kan komma framöver. Så det är ganska spännande hos oss nu, vi är förberedda och redo och vi är medvetna om att det eventuellt kan sätta igång ikväll, inatt eller tidigt imorgonbitti.
Så det är spännande idag och jag tänker vila så mycket jag bara kan och äta bra mat hela dagen. Lovar att informera imorgon om det inte blivit någon bebis!
Vi har firat jul, fått en massa klappar till bebis, ätit och slappat, och än är vi inte helt klara. På lördag ska vi fira jul med barnen och deras faster samt farmor. Men fram till dess kan vi njuta av att ha avklarat två av tre möjliga.
Ville mest uppdatera för att bjuda på veckans mage:
Nu är barnet ungefär 50 centimeter långt. Barnet väger omkring 3,2 kilo och är ungefär 50 cm långt. Det fyller ut hela magen och är ganska tungt. Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över.
Man behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att man förlorar både en och två nätters sömn.
Barnet är nu förberett för sin födelse. Det har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom att det har fått moderns antikroppar. De kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.
Barnets hjärna väger cirka 400 gram. Den utvecklas hela tiden och kommer inte vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån. (www.1177.se)
För min del är det fortfarande drägligt, magen är större (och väger) och jag känner mer och mer i fogarna. Men bebis får gärna stanna kvar till efter nyår. Vilar en hel del, är noga och duktig på att sova middag. Allt är i ordning inför julen och nyår och framförallt inför bebbens nedkomst. Så jag kan med gott samvete pilla ludd i naveln och nu kan jag dessutom njuta av min makes närvaro eftersom han är ledig från jobbet hela kommande vecka.
Imorgon ska vi baka lussebullar och på julafton ska vi på julfrukost hos min mamma, och därefter till mannens morfar för jullunch. Sen åker vi hem och vilar till nästa år ungefär :)
Morgonen började på lillans dagis med luciatåg. Som de sjöng och viftade med sina ljus, fina fina ungar. Jag grät typ tre gånger, haha. Skyller på hormonerna...
Efter det hade vi tid på sjukhuset för att göra en sista koll så bebis går upp i vikt som hen ska. Allt såg bra ut och idag väget Lille Skutt 2660 gram och beräknas fortfarande väga runt 3200-3300 om hen kommer på beräknad dag. Följer sin kurva perfekt och var alldeles alldeles underbar där inne. Jättekissnödig även denna gång, älskade lilla bebis är kissnödig varje gång vi gör ulraljud, vilket barnmorskorna är tacksamma för eftersom det visar att njurarna fungerar bra. Så, bra jobbat bebis! <3
När jag kom hem sen satte jag igång med att tvätta allt tyg som är till vagnen, klädsel, filtar, täcke osv. Påbörjade packning av min BB- väska. Vad hade/har ni i er?
I min änsålänge:
- Kläder till bebis
- Pyjamas till bebis
- Amnings BH
- Amingsinlägg
- Leggings, linne, underkläder till mig
- Glasögon
- Schampo
- Nässpray & Astmamedicin
Att köpa
- Balsam & duschtvål i reseförpackning
- Tandkräm & tandborste
Jag vill bara ha med mig det som är nödvändigt, inte överpacka så om ni har några tips eller erfarenheter så dela gärna, gärna med er!
Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.
De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.
Om barnet ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning, brukar man få komma till förlossningsavdelningen för ett försök att vända barnet. Om det inte lyckas diskuterar man med läkaren vilket som är det bästa sättet för barnet att födas, på vanligt sätt eller med kejsarsnitt. (www.1177.se)
Det är tyngre. Halsbrännan är värre, trodde det skulle minska nu när hen har fixerat sig och sjunkit ner i mitt bäcken, men icke! Knaprar Galieve två-tre gånger om dagen. dricker mjölk som jag aldrig gjort något annat och har försökt med alla husmorsknep man bara kan men lik förbenat håller det i sig. Det är inte hela världen, men ja, befintligt. I övrigt är det kissrutinerna som inte kommer saknas när Lille Skutt väl kommit ut, jesus kors vad det kan trötta ut en att vakna fyra/fem gånger varje natt, det är ju inte så att jag kan skutta upp ur sängen och snabbt besök toan, naaaaaaaaje, den gubben går inte, att resa sig tar sin tid och att sen gå de långa fem meterna till badrummet är smärtsamt. Känns som att blygdbenet kommer knäckas itu för varje steg.
Men allt det är petitesser, för när hen knasar runt i min mage, och barnen kommenterar hur tjock jag blivit, drar upp mina tröjor för att klappa och pussa på magen eller sjunga för bebisen så hade jag kunnat ta vilken fruktansvärd åkomma som helst. Och snart kommer du ut till oss, vi ska få träffa dig, se vem du är, lära känna dig och alla dina knasigheter.
Idag hämtade jag vår bilstol (babyskydd kallas det tydligen...) och tog en sväng på IKEA för att köpa det som behövdes till spjälsängen. Så nu ligger madrassen på vädring, vilket den tydligen ska göra i 72 timmar, och i veckan som kommer hade jag tänkta tvätta upp sängkläderna, och alla kläder, om tre dagar bädda sängen och organisera de små kläderna i byrålådan, påbörja mitt förlossningsbrev och sist men inte minst: packa BB- väskan - i alla fall fudera ut vad som är nödvändigt och påbörja det med. Så det blir en spännande vecka, fylld till bredden med bebis i åtanke <3
90%. Vilken milstolpe, så mycket tid som har passerat, så långt vi kommit.
Känns ofattbart att jag en gång inte ens trodde jag skulle komma förbi vecka tolv, och än mindre att det skulle visa sig en bebis på första ultraljudet. Nu är den onekligen där inne och vi har tagit oss så långt att den om en vecka och en dag vekligen är klar att komma ut, och det är, som de säger, normalt.
90%. I backspegelen har det gått så fort och det känns som att jag kommer missa de sista tio om jag inte är observant.
Idag skulle jag få finbesök av en tjejkompis, så igår bestämde jag att jag skulle ge mig på att baka lussebullar igen. Så efter att jag lämnat barnen åkte jag och köpte saffran och kesella till baket. Väl hemma satte jag igång, och denna gången hade jag receptet framför mig. Sist struntade jag i recept, eftersom jag kan baka och har himla bra koll på vad som ska i... i vanliga fall. Som gravid är man tydligen glömsk som aldrig förr, så jag glömde att ha i socker, något jag kom på efter att degen var fint knådad. Katastrof, tyckte jag, bullarna gick såklart att äta, men var inte optimala. Så denna gången satte jag upp receptet framför mig och trippelcheckade allt innan jag gick vidare.. Och det blev kanon! Både jag och min kompis tryckte i oss en hel del bullar till fika, mums. Och efter kvällsmaten fick barnen och mannen varsin också, väldans uppskattat.
Det var mysigt att spendera några timmar med att prata strunt och viktigt om vartannat, ännu bättre är att hon har en son på sex månader och kan därför ge rätt bra stöd och pointers på sånt som jag upplever nu, hon är ju en erfarenhet rikare än mig änsålänge, något jag är mycket tacksam för.
Nu blir det Lyxfällan - så gick det sen, sen blir det sängen för mig.
Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser.
Njurarna är nu färdigutvecklade. Fostret har blivit omkring 47 centimeter långt. Det lägger på sig ungefär fjorton gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilo. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär etthundra till två hundra gram mellan pojkar och flickor. (www.1177.se)
Ja, vad finns det att tillägga som inte 1177 redan informerat om :)
Det känns tyngre i kroppen, speciellt om man är igång hela dagen, när jag målat hemma har jag kunnat vila mellan rundorna. Men igår var jag ute med min mamma och min syster så gott som hela dagen och gick på stan. Och det kändes vill jag lova. Både i fötterna (hälarna, herregud hälarna) och i höfterna. Men sen sov jag gott hela natten!
Idag blir sista rycket i hemmet, sista målningen och städning. Sen är vi klara på ett tag.
Vår fina vagn, jag har suttit och tittat, klämt, gungat och kört den fram och tillbaka, som om jag försöker vagga någon till sömns. Sen har jag bäddat på alla möjliga sätt och plockat fram skötväskan för att få se den in action. Och allt är perfekt, nu fattas bara bebisen. Kom! Nej, kom inte, bli färdig först. Men kom sen, gärna i tid. Så jag kan få bädda ner dig i din mysiga och varma vagn och gå långa promenader.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Maken är sjuk, förkyld till tusen så nu ska jag ta hand om honom lite, imorgon fortsätter projekt röja-undan-allt inför flytt & bebis. Sen håller vi helg!
Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och mindre genomskinlig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.
De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under (www.1177.se)
Egna reflektioner: Magen växer (tjoho) och det börjar kännas mer och mer verkligt att det kommer komma en bebis ur mig om ca fem veckor. Kroppen är rätt pigg och igång fortfarande, jag blir trött snabbare såklart, men än så länge kan jag leva på rätt bra.
Jag har börjat skaffa mer saker inför Lille Skutts ankomst; idag köpte jag en Brio åkpåse och igår vann jag en auktion på Tradera, en polarn & pyret overall som blir perfekt att ha i åkpåsen. Jag har ju tidigare försökt köpa saker till bebisen men inte kunnat, vid flera tillfällen har jag stått med bebiskläder i handen men inte kunnat gå och betala dem, det var för overkligt att jag skulle behöva något sådant. Men nu är det kul och känns bra i hela kroppen när jag förbereder till hen. Det är jag himla glad för, man behöver ju ha en hel del klart innan förlossning så man kan åka hem utan att behöve styra upp en massa saker.
Imorgon var tanken att vi skulle hämta barnen, som vanligt. Men barnens mamma ringde för någon timme sedan och berättade att storebror kräkts och frågade om inte vi kunde hämta lillan idag istället så fick han stanna hos henne tills han är helt frisk, och de är väl klart vi kan det. Men, jag tar icke den risken, det är högst troligt att lillan är smittad och jag vägrar utsätta mig för det just nu. Så jag packade mina saker och åkte hem till min mamma. Här hade jag tänkt bo nu tills det gått 72timmar sedan sista kräkningen, på sista personen.
Åh Gud vad jag känner mig rutten som drar pga av lite kräk, men jag vågar inte riskera det. Konsekvenserna kan bli allt för stora, jag minns hur sjuk jag var i vecka 23 och hur lång tid det tog för kroppen att återhämta sig, och i det skick och med tanke på hur trött min kropp redan är och hur en förkylning slog ut mig fullständigt så vågar jag inte alls. Får ju tänka lite på mig själv och lille skutt med.
Så nu har jag boat in mig i gästrummet här hemma, och njuter lite av lyxen som det medför att bo hemma hos familjen, speciellt som tjock :)
