Måla, måla, måla
Publicerat den
Vilar mellan målningspassen här hemma. Eftersom vi låtit barnen rita på en av väggarna här hemma så måste det ju återställas innan man flyttar, så det är det jag fördriver min lördag med. Och jag måste säga att jag är otroligt tacksam för att det är torktid på tre timmar innan man kan måla nästa lager. För efter en omgång behövde jag vila, jag vet att jag tjatar om det men jag är normaltsett en duracell-kanin när jag tar på mig projekt. Kan hålla igång i hur många timmar som helst utan paus o utan mat (inte optimalt, men sån är jag). Så det upphör inte att förvåna mig när jag är helt slut och måste äta efter en omgång av målning.
Men så härligt det är att känna att man kommer kunna lämna lägenheten utan att behöva oroa sig för att det ska finnas något de kan anmärka på. Speciellt med en nyfödd.
Nu väntar jag bara på att mannen ska komma hem med spackel så jag kan spackla och fixa nästa vägg. Och om en timme kan jag måla andra omgången på första väggen så snart är den klar i alla fall :)
Den är här, den är hemma.
Publicerat den
Vår fina vagn, jag har suttit och tittat, klämt, gungat och kört den fram och tillbaka, som om jag försöker vagga någon till sömns. Sen har jag bäddat på alla möjliga sätt och plockat fram skötväskan för att få se den in action. Och allt är perfekt, nu fattas bara bebisen. Kom! Nej, kom inte, bli färdig först. Men kom sen, gärna i tid. Så jag kan få bädda ner dig i din mysiga och varma vagn och gå långa promenader.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Maken är sjuk, förkyld till tusen så nu ska jag ta hand om honom lite, imorgon fortsätter projekt röja-undan-allt inför flytt & bebis. Sen håller vi helg!
Att missa födseln av sitt eget barn..
Publicerat den
Inatt hade jag den märkligaste drömmen på mycket länge. Jag hade varit iväg med min mamma på något ärende o när vi kom hem så hade jag fött barn, på distans. För bebise var hemma, och blev omhändertagen av två andra människor som jag inte kände. De passade honom (för i drömmen var det en pojke). Jag tog upp honom, och skulle amma men det kändes inte som att de kom någon mjölk och efter en stund släppte han. Så jag gick ut i köket och kollade i skafferiet och där stod det ersättning som var superallergiframkallande, och tro på f*n att jag flippade ut! Jag skällde och hade mig på dessa inkompetenta barnpassare som för det första gett MITT barn ersättning utan tillåtelse och ovanpå det hade de inte köpt rätt ersättning, utan något billigt skit som gör barn allergiska.
Under tiden hade tjejen (det var en kille och en tjej som passat bebisen) tagit min son och lagt honom för att sova i ett annat rum, han var inte trött men hon tyckte att han skulle sova, vilket jag motsatte mig eftersom han knappt ammat något och jag ville prova på det andra bröstet också först. Hon ville inte släppa in mig i rummet och där kom ytterligare ett utbrott från min sida - vem tror hon att hon är som ställer sig mellan en mamma och hennes barn?
Tillslut fick jag upp honom och la honom i vagnen och gick min väg, för hos så galna människor kunde man ju inte vara! Det var även här någonstans jag vaknade, och min första tanke var att kolla så bebisen var kvar i magen och därefter: hur i hela friden kunde jag missa födslen av mitt eget barn?
Mycket absurd dröm, inte obehaglig, men fylld till bredden med djupa primitiva, nästan djuriska känslor. Kände mig som en lejoninna när jag försvarade mitt barn.
Har läst att man tydligen kan drömma myckte märkliga saker ju närmre man kommer förlossningen, så de är väl bara att hänga med. :)
Det går upp, det går ner..
Publicerat den
Imorse lämnades barnen för mamma-vecka och när jag kom var jag helt färdig, som jag varit de senaste dagarna. Upp sex på morgonen och peppa igång två ungar för att sen åka genom halva stan för att lämna på två olika ställen och sen åka hem igen (ja, jag är bortskämd) så man är hemma lagom till klockan nio betyder att jag är helt slutkörd och behöver sova. Så jag tog mig friheten (annars blir jag aldrig människa) att sova några timmar.
När jag sedan vaknade tömde jag hela vårt förråd och sorterade det som ska kastas på soptippen imorgon och det som ska ges bort och lyssnade på lite podcaster. Sen fick jag ta mig en tupplur igen och därefter tömde jag barnens rum på alla söndriga leksaker och sånt som de inte längre använder.
Så det är upp som en sol och ner som en pannkaka just nu i energidepåerna. Men jag har tur som kan sova när jag behöver det och vila upp mig inför förlossningen. Jag vet inte hur jag hade klarat mig om jag fortfarande hade jobbat, herrejisses.
Nu till lite kuligheter, på bussen hem från lämning av barnen så fick jag ett mail av boobdesign, att man idag kunde köpa en amningströja (tjocktröja) för halva priset idag. Så jag slog till ganska omedelbums och är rätt nöjd. Så ni som vill spara lite pengar och har funderat på att slå till på en amningströja: BoobDesign
Vecka 35
Publicerat den
Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och mindre genomskinlig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.
De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under (www.1177.se)
Egna reflektioner: Magen växer (tjoho) och det börjar kännas mer och mer verkligt att det kommer komma en bebis ur mig om ca fem veckor. Kroppen är rätt pigg och igång fortfarande, jag blir trött snabbare såklart, men än så länge kan jag leva på rätt bra.
Jag har börjat skaffa mer saker inför Lille Skutts ankomst; idag köpte jag en Brio åkpåse och igår vann jag en auktion på Tradera, en polarn & pyret overall som blir perfekt att ha i åkpåsen. Jag har ju tidigare försökt köpa saker till bebisen men inte kunnat, vid flera tillfällen har jag stått med bebiskläder i handen men inte kunnat gå och betala dem, det var för overkligt att jag skulle behöva något sådant. Men nu är det kul och känns bra i hela kroppen när jag förbereder till hen. Det är jag himla glad för, man behöver ju ha en hel del klart innan förlossning så man kan åka hem utan att behöve styra upp en massa saker.
Barnmorska
Publicerat den
Idag var jag hos barnmorskan igen, nu är det tid där varannan vecka, så det är rätt ofta. Känns nästan som att det enda jag gör är hänger hos henne. :)
Men allt verkade bra och Lille Skutt har trängt sig längre ner i bäckenet och är snart fullt fixerad, spännande!
SF- mått: 31/32
Vikt: 82 (dvs 7 kilo plus sen inskrivning, vilket enligt henne var perfekt viktuppgång, bra jobbat av mig ;))
Hjärtslag: 140 slag per minut.
Mitt järnvärde var nere på 118 (låg på 127 innan) så hon tyckte att det var dags för mig att äta järntabletter nu, men att jag bara skulle ta en om dagen.
Ja, det var den uppdateringen.. Nu ska jag försöka stretcha mina vader och förhoppningsvis slippa kramp. :)
Glömsker..
Publicerat den
Jag har ju glömt att uppdater er angående min fotbehandling, som jag gjorde när mannen var bortrest.
Det hände absolut ingenting på nästan en vecka, men sen började det flagna av hud, vilket höll på i en vecka. Sen skrubbade jag fötterna och därefter var det klart. Lena och mjuka blev dem, så jag är nöjd, dock skulle det nog behövas en omgång till eftersom mina fossingar var ganska fucked när jag gjorde denna behandlingen. Så all in all är jag nöjd med resultatet, nu får jag bara ta hand om mina fötter i fortsättningen för att slippa göra en sån grundlig omgång igen.
Kräksjuka, igen.
Publicerat den
Imorgon var tanken att vi skulle hämta barnen, som vanligt. Men barnens mamma ringde för någon timme sedan och berättade att storebror kräkts och frågade om inte vi kunde hämta lillan idag istället så fick han stanna hos henne tills han är helt frisk, och de är väl klart vi kan det. Men, jag tar icke den risken, det är högst troligt att lillan är smittad och jag vägrar utsätta mig för det just nu. Så jag packade mina saker och åkte hem till min mamma. Här hade jag tänkt bo nu tills det gått 72timmar sedan sista kräkningen, på sista personen.
Åh Gud vad jag känner mig rutten som drar pga av lite kräk, men jag vågar inte riskera det. Konsekvenserna kan bli allt för stora, jag minns hur sjuk jag var i vecka 23 och hur lång tid det tog för kroppen att återhämta sig, och i det skick och med tanke på hur trött min kropp redan är och hur en förkylning slog ut mig fullständigt så vågar jag inte alls. Får ju tänka lite på mig själv och lille skutt med.
Så nu har jag boat in mig i gästrummet här hemma, och njuter lite av lyxen som det medför att bo hemma hos familjen, speciellt som tjock :)
Vecka 34
Publicerat den
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.
De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåligt och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring.
Vikten är uppe i ungefär 2,3 kilo och längden i 46 centimeter. (www.1177.se)
Magen börjar ta sig, det är som att den ploppade ut över en dag. Det börjar kännas mer och mer att jag närmar mig slutet av graviditeten, sakta men säkert. Nätterna, eller rättare sagt kvällarna, är tuffa. Vissa kvällar kan jag bli orolig och rädd inför förlossningen, att jag inte kommer kunna hantera smärtan, eller att jag inte kommer kunna ta hand om bebisen och en rädsla för att jag inte kommer kunna hantera dens syskon, speciellt Lillan, hon är tre år, hon kommer troligen (oavsett hur kul hon tycker att det ska bli) bli svartsjuk och tänk om jag inte kan hantera det, tänk om jag inte kan hantera henne rätt? Ovanpå detta så är det sååååå svårt att somna om kvällarna, det kryper i benen, bebisen tar plats och bestämmer hur jag får och inte får ligga. Hen kan gå loss fullständigt om min liggposition inte passar, detta gäller då när jag ligger på sidan, på ryggen funkar, men där hamnar all tyngd och all bebis långt bak i kroppen och den sparkar eller petar med en armbåge eller ett knä på ryggraden - den mest obehagliga känslan någonsin. Sen ska vi inte börja på hur många gånger jag måste kissa innan jag ens kan somna, haha.
Det är en tuff period fysiskt, men vi har det mysigt. Håller på att förbereda inför flytten (längtar så!) och idag ska jag visa lägenheten vi bor i nu för en sökande, därefter ska jag åka ut till min mamma och min lillasyster, hon är fototokig och ska få ta ordentliga magbilder så det är gjort, annars kommer jag säkert lyckas skjuta upp det till det är för sent och magen är borta.
Nu får jag göra mig klar, kan inte visa lägenheten i mjukiskläder.. ;)
Jag är medveten om att jag är fullständigt orimlig.
Publicerat den
Vi skulle åka in till stan, tänkte köpa lite bebiskläder för första gången. Vi snickesnackade om lite allt möjligt och jag berättade att jag skulle vilja åka till Astrid Lindgrens värld med barnen nästa sommar. Och att jag tänkte att barnens mamma ju kunde följa med (med en kompis eller respektive) men då att vi bor i varsin stuga. Ja sa min man... "Så kan jag och hon bo i en stuga o du o alla barnen i den andra"
Följden av detta, faktiskt oskyldiga skämt, blev att jag fullständigt flippade ut, vägrade gå någonstans med honom och med tårarna rinnandes ner för kinderna tog jag på mig och stormade iväg. Under tiden bad han om ursäkt o allt han kunde, men det spelade ingen roll. Hormonerna flippade ut! Och mitt i min hormonkaskad så inser Jag att det är en extrem överdrift från min sida, men hormonerna är så, så mycket starkare och mer överväldigande än Jag kan hantera så jag gick.
Nu har jag köpt bebisens första kläder ( från mig dvs) och vill åka hem, men jag skäms...
Utedag
Publicerat den
Imorse vaknade jag och kände för att ha en dag utomhus, promenera, glo på folk och umgås med min man. Efter en lång frukost o dusch så känner jag mig redo att bege mig och då säger min förkylda (dödssjuka) make att han inte vill gå ut, för han orkar inte. Nehej, då går jag ut en runda själv tänker jag.
Så jag begav mig ut, kom till Ica och gick in o köpte saffran och rengöringsmedel till tvättmaskinen. Gick sen hem och tur var att jag inte var så långt hemifrån för jag fick stanna ett par gånger till följd av sammandragningar, som fortfarande inte gör ont, men är rätt tuffa när man är ute och går.
Väl hemma satte jag igång med att rengöra tvättmaskinen och när jag kommit igång så skrubbade jag rent ugnen och gjorde en grundlig städning av hela köket. Därefter satte jag igång med att baka lussebullar, när allt var klart var klockan fyra, och trots att jag inte fick min utedag så är jag rätt nöjd med min prestation.
Så nu ska jag ta min kropp och lägga mig i soffan och titta på Tv och klämma så många lussebullar att de tillslut ska spruta ur öronen på mig. :)
Ultraljud nummer två.
Publicerat den
Igår var det alltså dags för tillväxtultraljud. Det var kul att se Lille Skutt igen, men allt var svårare att se eftersom hen nu är så stor att man inte får med hela bebisen i en bild. Men som min barnmorska sagt ligger hen med huvudet ner i mitt bäcken och ryggen längs med min vänstra sida av magen och fötterna vid mitt högra revben (vilket känns när jag sitter ner och inte lutar mig bakåt tillräckligt mycket ;)) och som jag varit övertygad om poängterade hon att Skutt låg och tryckte på min blåsa, skönt att få det bekräftat, de är inget fel på min kisseblåsa, det är en liten människa som lägger hela sin vikt på den.
Hen väger 1,9kg nu och beräknas väga ca 3,2 om den kommer på BF, vilket är inom det normala, men de ville att jag ska komma in på ett till ultraljud i vecka 37 för säkerhetsskull och kolla så att den inte slutar tjocka till sig. I övrigt var alla organ friska och fungerade bra, njurarna fungerade bra vilket visade sig genom att bebisen hade full urinblåsa. Duktig Skutt :)
Vi fick också en 3d bild vilket var intressant. Tydligen är hen lika fotogenisk som sin mor och låg även och tryckte sin näsa mot livmoderväggen så den är helt tillplattad, haha.
Men ja, allt var normalt och bra, en frisk och fin bebis som bara ska tjocka till sig i sju veckor sen är hen så välkommen ut!
Åkpåse
Publicerat den
Puh, jag ligger helt utslagen i sängen efter en stor middag. Fick för mig att göra pommes, grillad kyckling, sallad & bearnaisesås och tryckte i mig två portioner, så nu är jag proppmätt och halvt komatiserad.
Idag har jag vart hemma hos en vän och druckit té och pratat en hel del bebis. Jag försöker lista ut vad jag ska ha i barnvagnen när bebisen kommit ut. Ska man ha åkpåse i vagnen och en tunnare overall, eller tjock overall o täcke. Något måste jag ha på plutten eftersom det finns en risk att man kanske kommer behöva amma eller om man av annan anledning behöver ta upp lille skutt så vill jag ju inte att hen ska frysa..
Det är så mycket man behöver lista ut och fixa innan bebisen kommer. Och jag vet ingenting, har ju aldrig fött barn förut, och inte haft spädbarn under vinterperioden förr. Så jag är helt grön, vet inget och noll erfarenhet, en sits jag inte är helt nöjd med. Föredrar att ha lite erfarenhet i alla fall. Men det går inte i detta fallet.
Hur har ni gjort om ni har eller ska få vinterbebisar?
Vecka 33
Publicerat den
I söndags gick jag in i vecka 33. Och denna veckan börjar det kännas att jag är gravid. Dels har magen ploppat fram (det var bannemig på tiden) foglossningarna är påtagliga, framförallt när jag går upp på morgonen, eller på natten för att kissa. Jisses asså, det känns som att hela underredet ska trilla ut när jag reser mig.
Sen har jag fått ett annat litet oroblem som håller på att driva mig till vansisnne. En inneboende i rumpan. Vi ska inte gå in på detalj, men fyfanbian vad det gör ont.
Nåväl, bebisen har det bra och bullar runt i magen och på torsdag ska vi på vårt nästa ultraljud, äntligen! Ska bli mysigt att se Lille Skutt igen :)
Läget
Publicerat den
I förmiddags var jag hos barnmorskan för de vanliga kontrollerna.
SF-mått: 29 cm
VIkt: 81 kg (dvs sex kilo plus)
Hjärtslag: 147 och fin pulsökning när hen vände på sig.
Dessutom har Lille Skutt (som jag misstänkte) lagt sig med huvudet ner och låg väldigt stabilt där. Långt ner, fortfarande lite ruckbar, men barnmorskan tror inte att hen kommer vända på sig eftersom huvudet redan är så långt nere i mitt bäcken. Vilket också förklarar varför jag känt ett tryck och en stickande känsla i livmodertappen. Lilla bebisen gör sig redo för att komma ut till oss inom en snar framtid, och hen är så välkommen så.
Nu vet jag hur bebisen ligger i min mage och vet vad det är jag känner när den buffar runt, vilket är kul, det ligger en liten, liten rumpa på vänster sida och det som känts på min högra höft är små händer som knuffar till emellanåt. Åh, lilla plutten.
Nästa vecka, på torsdag, ska vi på vårt andra ultraljud och jag ser fram emot att få se bebisen igen och få veta hur stor den är.
Idag hämtar vi barnen inför vår vecka, vilket ska bli härligt. Känns som att det var en evighet sen vi såg dem sist, så det är skönt att de äntligen kommer hem igen.
Dunderförkylning
Publicerat den
Under hela helgen har det känts som att det legat en förkylning på lur. Och igår bröt den ut, efter det verkar det som att den även ringt in förstärkning och idag är jag helt utslagen. Detta är också första gången i mitt liv(!) då jag inte får använda nässpray. Nässpray som är min stora kärlek och räddare i nöden om natten, så man kan sova ordentligt. Nej nu får jag använda mig av koksaltlösning och gudarna ska veta att det inte är i närheten lika effektivt. Haha.
Godmorgon!
Så denna morgon laddade jag upp med en massa c-vitamin, té med honung och nässköljning så nu ger jag mig f*n på att besegra förkylningen! Heja, heja!
Godmorgon!
Vecka 32
Publicerat den
Idag går jag in i vecka 32, magen har inte vuxit alls, snarare krympt (tack vare en ordentlig tarmrensning, ursäkta ärligheten). Enligt min app så är bebisen nu ca 42 cm och väger runt 1,8 kg i början av veckan och närmre 2 kg i slutet av veckan. Och fokuserar på att träna sina lungor.
I delen om vad som händer i mammans kropp står det "förvånas du över hur stor din mage kan bli?" Och vad ska man svara på det? Haha, nej. Jag förvånas inte ett dugg av hur stor den kan bli, snarare tvärtom. Hur får du plats där inne lilla vän? Jag måste ha mer tomrum i buken än någon annan på denna jord.
Vikt: + 7kg
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats. 
Och framtill, ståendes, är det inte så jättestor skillnad sen sist. :)
Idag ska jag se om jag kan reklamera ett par mamajeans som jag köpte för knappt fyra månader sen, som spruckit (utan att ens vara slitna) och det tycker jag är himla dåligt att de bara håller så kort tid, speciellt när man lagt ett par hundralappar på dom. Så jag hoppas att jag kan få byta ut dem till ett par hela.
Ikväll ska jag hämta min svärfar på flygplatsen, och imorgon kommer äntligen min man hem! Jag har njutit av att vara själv, och ska njuta idag och imorgon med, men jag ser fram emot att få träffa honom. Känner mig som en lite fjortonårig nyförälskad unge när jag tänker på honom och hur skönt det ska bli att få ha honom hemma igen och att få vakna med honom bredvid mig igen.
Jag är med skötväska och spjälsäng..
Publicerat den
..vem kunde tro det i förmiddags?! Inte jag i alla fall..
Jag hittade en fantastisk skötväska i en loppisgrupp på Facebook, och en stund senare snubblade jag över en spjälsäng från IKEA (Hensvik) som skänktes bort mot avhämtning. I hur gott skick som helst, så jag skyndade och hämtade den och därefter körde jag och tittade på skötväskan. Och den var perfekt! Så jag slog till, den fick jag ge 200 kronor för, men den är absolut värd vartenda öre och lite till om du frågar mig. Knappt använd, jättefin och tillverkad av återvunnet material - jackpot!
Det blev en bra inköpsdag till Lille Skutt, och nu är jag färdig efter flängande fram och tillbaka. Så nu blir det soffläge och Så mycket bättre om en timme.
Hoppas ni haft en härlig lördag.
Gräsänka
Publicerat den
Mannen åkte igår till sin syster, som bor i Belgien, tillsammans med sin pappa. Så jag är all by my lonesome hela helgen, vilket jag är med blandade känslor. Å ena sidan är jag glad att få vara bara jag, å andra sidan saknar jag min man. Det till trots så var det skönt att vakna imorse (läs: väckas av Lille Skutts morgongympa) vid sju och gå upp, tända lite ljus och göra frukost till mig själv. Och när jag sen satte mig ner och slog på Morgonpasset i P3 så bestämde jag mig för att bara njuta dessa dagarna, för de är inte ofta men kan vara själv, och det kommer inte komma många sådana morgnar den närmsta framtiden heller. Så nu njuter jag av min kopp té i min fantastiska ensamhet där ingen annan kommer be mig om något eller vilja mig något, wow!
Gårdagskvällen spenderade jag framför Idol med fötterna i två plastpåsar med en sörja som ska ta bort torr och död hud. Bara en sån sak, 90 minuter med påsade fötter. Det hade jag aldrig gjort om mannen varit hemma. Så nu den kommande veckan ska mina fötter, enligt instruktion, tappa all död och hård hud. Kanske inte jättetrevligt att gå och ömsa skinn i några dagar, men det kan det vara värt i efterhand om hälarna blir lena som bebisrumpor. Jag återkommer med resultat!
