mens. Jo, se på fan, ingen bebis denna gången heller. 

Men jag är rätt glad för att de var mensen som spökade o inte en blödargraviditet, för jag hade inte klarat av den oron som det nog hade medfört. Att blöda genom en graviditet skulle bara medföra att jag hade oroat mig konstant, hela tiden, i nio månader. Så på så sätt är jag tacksam för mensens ankomst. 

Nu lägger sig lugnet hos mig igen, bäddar ner sig och allt är mysigt. Full fokus på skolan, på mannen, barnen och livet i allmänt. Som jag uppskattar detta. 

Mitt mål är att lyckas njuta såhär hela månaden, inte gå och känna efter hela tiden, utan njuta och om mensen en månad inte dyker in, märker jag det då. Chilla. 

Hur går det hos er? Någon som plussat än? Eller något annat som hänt?

Tja, nu händer det lite grejer här. 

Igår fick jag en ytterst liten blödning, i samband med att jag skulle göra nummer två. Är otroligt hård i magen och får väl ta i lite väl känns det som.. Men i vilket fall som, på pappret var flytningen lite lätt rosa och idag kom ännu en till. Plus att jag idag har liiiite svag mensvärk, känns det som. 

Mannen tror att jag är gravid, jag är osäker. Men hoppas. Vågar i alla fall inte testa mig förrän när mensen är beräknad, dvs på torsdag. Åh, vad jag hoppas. Men jag vågar knappt hoppas... 

 

Håll tummarna för mig.. :)

Ja, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men vill gärna uppdatera er. 

Mensen är beräknad den 31 januari, så det är lite mindre än en vecka kvar, vilket betyder att det händer inte så mycket här i vilket fall som.. Men det känns bra, som sagt innan så känner jag ingen stress för en gångs skull. 

 

Lovar att uppdatera om något skulle hända. Annars får ni hålla tummarna för mig, och jag för er!

 

Nu har jag tagit mig ur testträsket. Vilken lättnad. Testen verkade, såhär i efterhand, ha agerat tvärtemot hur de ska enligt instruktionerna. De ska inte ge utslag de dagar man ej har äl, och sedan superhögt när man har. Jag fick högt utslag i fem dagar, två dagar med nästan inget utslag och nu de sista två dagarna gavs samma utslag som de första. Jag antar att de har funkar bakvänt för mig. Speciellt eftersom jag i lördags fick en liten blödning och på fredagen hade jag som lite mensvärk.

Det känns ju bra att jag inte lär vara infertil i alla fall..

 

Men nu får det vara nog med test, åter till mina två lugna veckor och mys, så får stressen ta sin plats veckan innan mens. Nu är mensen beräknad till den 31/1 så vi får se. Än känner jag ingen tidspress eller stress så jag ska verkligen njuta av all ovisshet och oförmåga att ta reda på något, underbara ovisshet.

 

Hur går det för er? Någon som plussat än?

 

/TJ

 

 

Jo, ni som avrådde mig från att testa med ägglossningstester hade nog fan rätt. De har inte gjort mig ett dugg klokare, tvärtom. Har använt i sex eller sju dagar nu och de första fyra/fem dagarna gav de en ganska stark indikation, lika stark varje morgon. Igår och idag gav de nästan ingen indikation alls. Reslutatet av det är att jag är förvirras, orolig och förstår inte vad det är som pågår.. Jag borde närma mig min ägglossning nu, då kan ju inte den hormonen (LH) bara försvinna väl? Jag har inte haft någon topp som man ska ha innan äl och följaktligen; efter äl. Nu känner jag mig stressad varje dag, i väntan på nästa dag för att se om något har ändrats.. Usch, varför gav jag mig in i detta träsket? Det enda det har lett till är att jag nu tror att jag är infertil.... 

Denna veckan, som annars brukar vara lugn och skön har varit full med tankar och oro istället, något jag verkligen inte vill ha eller egentligen orkar med. Det är nog med sånt i vilket fall som helst. 

Men, jag har bestämt mig för att köra klart denna testperioden, dvs t.o.m måndag. Sen får det vara nog. Och så återgår jag till "den naturliga vägen" och kroppen får sköta sitt och hjärnan kan fokusera på något annat än att analysera ägglossningstester... 

Så, lär av mitt misstag. Vänta i alla fall nio månader innan ni börjar tänka på att använda er av tester. Och framförallt; gör det i samförstånd med den ni ska ha barn, så ni kan ventilera resultaten med den andra involverade personen..

Det är mitt tips i alla fall :)

Jag har nu testat med stickor i fyra dagar, om jag inte missminner mig helt... Och det händer ingenting. Inte en enda liten förändring. Känns så tråkigt. Hade på något sätt väntat mig att de kanske skulle öka lite grann när det närmar sig ägglossning, men icke! Det kommer tydligen allt på en gång, ketchup-effekten; kommer inget, kommer inget, kommer allt. Så det är bara att hålla ut och fortsätta, plötsligt händer det.. 

 

Tror att jag ska ha äl på typ lördag, så de är ju inte så konstigt att inget hänt änsålänge. Vi får se, men det är allt lite spännande varje gång. Helt plötsligt så kommer väl strecket gå loss och var super duper tydligt. 

 

Hur har det varit för er, ni som testat med stickor?

Okej, min nyfikenhet fick övertag och jag har provat att använda ägglossningsstickor. Igår och idag. Och nu är jag ändå inne i träsket och känner att jag ska köra på denna månaden och så får vi se om det ger resultat. 

I vilket fall som helst är jag glad att jag testat, jag är inte ett dugg mer stressad, snarare tvärtom, det känns lungt och skönt att ha en sorts bevis på att något händer i kroppen, och jag ser fram emot att få en klarare bild över hur min cykel fungerar. 

 

Visst, man ska inte ropa hej innan man kommit över ån, men änsålänge är jag positivt inställd och glad att jag testat. Sparar testerna, markerade med tid och datum för att ha något att jämföra med, man (läs: jag) glömmer så snabbt sitt förra resultat. Det märkte jag idag när jag tog test nummer två, tyckte att strecket var mycket svargare, men när jag jämförde var det precis lika starkt. Minnet är inte det första man kanske ska lita på alltid.

 

Jag har fått lite frågor om mitt liv, som jag visserligen svarat på i kommentarerna, men tänker att jag lika gärna kan ge er allihop lite svar :)

 

Jag pluggar vid högskola, läser fristående kurser, just nu en för att komplettera till mina gymnasiebetyg inför ansökan till en utbildning. Jag har inget emot att eventuellt påbörja en utbildning och sedan ta ledigt för att vara mammaledig, ser snarare det som något positivt eftersom man då är inne i systemet och inte behöver börja om när man väl vill tillbaka till studierna, då hoppar man bara på där man senast var. 

Jag har två bonusbarn, min man har en pojke och en flicka sedan ett tidigare förhållande, de bor hos oss varannan vecka och jag ser fram emot att ge dem ett syskon, den äldsta av dom har uttryckt en önskan om att få ett till syskon här hemma, så det känns spännande att de ska få dela detta med oss och att jag kan ge dem ett syskon, en liten som är syskon med dem och en del av mig. 

 

Har ni andra funderingar så fråga på! Det är så kul att ni är så många som delar detta med oss! 

/TJ

God morgon allihop! 

 

Först och främst vill jag tacka för all feedback ang. ägglossningstester, tyvärr är jag dock fortfarande lika kluven, haha, men det var väldigt uppfriskande att få lite fler synpunkter och känslor för det! 

 

Här rullar livet på som vanligt igen, mensen är över och med det kommer en liten spänning, typ som "oh, undra om det blir denna månaden". Det är precis som att en helt ny värld öppnas varje månad då mensen har gjort sitt och man vet att nu sätter processen igång igen med att ett gäng ägg mognar och sen kommer ett släppas ner och (hoppas, hoppas, hoppas) kan bli befruktat. Bara tanken att nu kommer det snart finnas en chans att vi blir gravida får det att pirra lite i magen och dagen blir lite mer spännande, haha. I övrigt så är detta den lugnaste, skönaste och mest avslappnade delen av månaden, man vet att inget kan ha hänt och allt är så chill, så det njuter jag av och passar på att fokusera på skolan lite extra, och på jobbsökandet. 

 

Gällande äl-testerna, så gav min vän mig två stycken ifall jag ville prova, och jag har även (i ett lite förvirrat och svagt tillstånd) köpt mig, via nätet, ett gäng. Så nu ligger de här hemma och kan användas om så skulle önskas. Vi får se, som sagt är jag fortfarande inte säker på om jag vill redan nu eller inte, nästa vecka lär ju vara början på min ferttila period så då kanske nyfikenheten tar överhanden. 

 

Hoppas ni får en bra dag!

 

/TJ

 

 

Jag har dragit mig lite för att ta upp denna diskussionen.. mest för att jag inte själv är helt säker på min ståndpunkt.. 

 

En av mina närmsta vänner (den enda som vet om att vi försöker bli gravida, hon är själv i vecka 22 nu) föreslog att jag kanske skulle kolla när jag har ägglossning, hon hade själv gjort det när de försökte och det visade sig att hon hade ägglossning flera dagar efter att hon trodde.. Hon blev även gravid den enda och första gång hon använde sig av testerna.. Det sistnämda fick mig att öppna för möjligheten att eventuellt prova.. mest för att se när jag har ägglossing. 

 

Detta går ju lite emot vad vår ursprungliga plan var, att hålla oss till "den naturliga vägen". Men jag är lite nyfiken eftersom kroppen är så komplicerad, och man vet ju egentligen inte. Och om jag får reda på när så vet jag ju bättre och sen kanske det naturliga kan få bana väg därpå.. eller? 

 

Vad har ni för ståndpunkt? Hade ni kunnat testa äl- test? Har ni funderat på att använda det någon gång? 

 

/TJ

Jo, inatt vaknade jag av att lingonveckan påbörjades, och det med besked. Mensvärk som bara den, så jag fick i mitt yrvakna tillstånd leta upp smärtstillande för att ha en chans att somna om.. 

 

Så, ja.. Ingen graviditet denna gången heller. Precis som sist är jag tacksam för de kommande veckorna där jag kan fokusera på inget annat än mig själv, familjen och skolan. Samtidigt så tycker jag att det är tråkigt att det inte blir något. Visst är jag medveten om det faktum att det kan ta några månader, och säkert då speciellt när vi gör det helt utan några hjälpmedel.. Man vet ju inte riktigt när man har ägglossning.. Och som jag skrev innan, vi har ju inte varit superaktiva på den fronten heller eftersom julen tagit upp så mycket av vår tid. 

 

Men nu är det januari och livet börjar lugna ner sig igen. Så nu får vi satsa, mysa så mycket vi bara kan och så får vi se. 

 

En annan sak som jag kom att tänka på idag var lyckan av att få slippa ha mens i nästan ett år. Herrejisses, vilken lycka. Sedan jag var 13 och fick min mens har den plågat mig ofantligt mycket, extrema smärtor och allt som kommer med med. När jag hade spiralen så fick jag mycket mindre smärtor och jag är fortfarande oförberedd på vad min lingonvecka innebär. Så när jag insåg att jag nog kommer slippa den i nästan ett år så ville jag skutta av lycka (ja, jag vet att en graviditet innebär andra smärtor och besvär, oftast). 

 

Nåja, nu ska jag återgå till mitt liv, försöka komma igång lite med skolarbete som jag ligger efter med nu efter jul och nyår. 

 

Ha en bra och mysig dag!

De senaste två dagarna har inte min mage varit på topp. Har mått lite illa och barnen har varit sjuka dem med. Men nu har alla mått bra sedan igår morse men mitt vill inte släppa.. Vaknade nyss och mådde bra, reste mig upp för att göra frukost, i samma stund som jag ställde mig upp vände det sig i magen och jag fick lägga mig igen.. Nu börjar det lugna sig, men jag vågar bannemig inte resa mig upp.. haha.. Och nu har hjärnan satt igång, kan det vara så att det är gravidillamående? Redan? 

 

Jag förvånas över hur lite jag vet om att bli gravid, trots att jag läst mig blind på 1177.se, men det är klart att alla graviditeter är individuella, visst finns det liknande drag osv men det är ändå otroligt individuellt. Just nu vill jag be min hjärna att lugna sig några varv, det kan ju bara vara så att jag fortfarande inte blivit helt frisk, det är väl mest troligt, men vetskapen att mensen ev. är tre dagar borta spökar vid minsta lilla ändring i kroppen eller humöret. 

 

Om man bortser från illamåendet just nu, så är inget annar ovanligt. Kroppen är precis som vanligt, humöret är lungt, ingen förstoppning.. Det är rätt skönt, för det finns därmed inte så mycket att reflektera över, eller att överanalysera. 

 

Nu ska jag försöka ta mig upp och äta lite frukost, ha en fin dag! (Det är så kul att ni är så många som läser, jag blir så mycket mer inspirerad till att dela med mig mer av mina tankar, så tack.)

 

/TJ

Gud, vilken chock när jag kom in på bloggen idag och besökarantalet skjutit i höjden. Antar att ni hittat hit via gravidbloggar. Så roligt, åh vad jag hoppas att ni vill stanna och göra denna resan med oss. Har ni några frågor eller funderingar så är ni så välkomna att ställa dem! Som sagt är allt väldigt ärligt och öppet här, och hoppas att alla får ut något av sitt besök här. 

 

Nåja, vi har varit bortresta under nyårshelgen, det är så skönt att bli ompysslad, att inte vara den som ska städa, plocka undan, laga mat osv. Utan bara kunna njuta av barnen och mannen. Som jag misstänkte, tänkte jag inte så mycket på huruvida mensen kommer komma eller inte, det var skönt. Men jag har heller inte tänkt på det lika mycket denna månaden, till skillnad från förra. Det känns lugnare, och jag känner mig tålmodigare.

 

Den är beräknad att anlända på söndag, så vi får allt se. Det hade vart kul med en septemberbebis.. 

 

Hoppas ni haft ett fint nyårsfirande, och att ni ser framemot det nya året, vi hoppas i alla fall på att 2013 blir ett tjockisår för min del ;)

 

 

 

Ha det fint, så hörs vi snart igen. 

 

/TJ