Det är som så att jag ska på födelsedagsfirande nu på lördag för en av mina barndomsvänner, och jag vet att det kommer serveras alkohol. Därför har vi planerat in att jag ska ta ett test på lördag morgon för att försöka vara på den säkra sidan. Nu är det som så att jag inte är någon alkoholkonsumerande person vanligtvis, det är ytterst sällan jag dricker, och när jag väl gör det handlar det om max ett gals vin eller en cider. Så det är inte så att jag har någon plan på att supa skallen i bitar.. 

 

Men det är spännande, tycker jag, att ha ett test inplanerat. Och förvånande nog så är det inget som stressar eller pressar mig. Veckan har varit så lugn och skön, jag är nästan chockad själv att jag lyckats släppa alla tankar och all oro som stirrat igång mig de senaste månaderna. Det är så otroligt skönt! I alla fall, lördag morgon är det som gäller, mensen ska vara beräknad där någon gång så det borde kunna ge något svar kan man ju tycka, och vid minsta lilla antydan till plus kommer jag absolut avstå eventuell dryck. Men, samtidigt så blir jag osäker, tänk om de inte visas och jag dricker något, vill inte avstå på grund av onödig oro, eller så, men samtidigt vill jag inte orsaka någon skada... 

Hur tänker ni? 

 

Och sist men inte minst, det är så kul att ni nu är tre som plussat under min bloggtid! Stora Stora grattis till er och jag hoppas att allt går som det ska! 

Nu påbörjas tiden mellan äl och beräknad mens. Än så länge har denna månaden varit precis som jag ville, ingen stress, inga överflödiga tankar och ingen oro. Jag satsar på att det ska fortsätta så, för det har varit så skönt. 

 

Jag har tyvärr inte så mycket mer att tillägga, tack vare min brist på oro :)

Hur har ni det? 

Hej alla. 

Längesen jag skrev, men jag har haft fullt upp och har därför heller inte haft tid att tänka på något graviditetsrelaterat. =) Min bonusdotter har varit sjuk och jag har varit hemma med henne. Men nu är hon frisk och lämnad till mamman, gissa om inte jag blev dålig då... haha. Bra tajmat i alla fall. 

 

Nåja, det är en sak som jag tänkt på, hur vet man om och när man verkligen är redo för att skaffa barn? Kan man veta det fullt ut innan man blivit förälder? Jag får ju prova på, men det är bara på halvtid. Hur blir det när man har barn på heltid, alla timmar om dygnet, alla dar i veckan? Vissa dagar är jag så trött på trots och varför frågor så tillslut orkar jag inte svara på samma fråga för 23:e gången. Betyder det att jag inte är redo? Eller upplever alla det? Är det så att de är annorlunda om man fött ungen själv? Biter alla bara ihop och tar sig genom trotstiden? 

 

Och hur hanterar man att man inte kommer kunna vara helt ensam på väldigt länge? Jag värderar min ensamma tid enormt, bussturer, morgnar innan skolan efter att barnen lämnats, kvällar när mannen är borta, allt detta är guld värt för mig. Att få vara med bara mig själv. Är det något man saknar? Eller känner man inte av det? 

 

Gud, vad många frågor det blev. Tvivlar inte en sekund på att jag vill ha barn, det är bara tankar som kan poppa upp ibland. Sen å andra sidan växer de upp o vill inte hänga efter en också, så man får väl njuta medans de tycker om en och vill inget annat än bli buren och kramad.. 

 

Och ett stort GRATTIS till J som plussat!! Tjohooo!!