3 månaders vaccination
Publicerat den
Det går högt och lågt idag.
Lille Skutt firar tre månader idag!! Tjohoo.
Vi tog första vaccinationen idag. Usch och fy. Hon grät, jag grät, pappan klappade på oss. Såklart satt hon hos pappa eftersom han var den som var lugnast och skulle förbli lugn men jag stod inte emot när hon grät efteråt, ville bara krama och trösta, trots att mina tårar rann de med.
Men det blev bra. Vi grät o kramades och sen somnade hon i vagnen. Och där ligger hon nu. Älskade ängel, vilka känslor man känner för en så liten människa ❤️
Efterkontroll
Publicerat den
För ungefär en vecka sedan var det dags för efterkontroll. Jag hoppades att jag skulle få sätta in en spiral men det får vänta någon vecka till.
Det var så härligt att få träffa min barnmorska igen, och hon var glad att få träffa bebben som hon klämt och känt på under så lång tid. Alla värden var bra och vikten är snart nere på pre-baby vikt. Två kilo kvar (även om det ibland känns som mer). Den mer intima undersökningen innefattade också ett godkänt, med plus i kanten för mina knipmuskler. Hon poängterade ändå vikten av att göra knipövningar då de problem man kan få efter att ha fött barn in nödvändigtvis kommer direkt utan längre fram i livet om man inte håller igång musklerna.
Vi fick en fin dinglis, en elefant som nu bor i vagnen med Skutt när vi är ute och promenerar.
Så om några veckor ska jag dit igen och sätta in spiral (äntligen) så man kan vara säker på att det inte blir fler barn gjorda här inte. Vet inte om det kanske (borde det inte göra, men man vet väl aldrig) sätter igång mensen att ploppa in en spiral, hoppas inte, men jag tänker passa på att njuta lite extra av att vara mensfri dessa veckorna i alla fall..
Nu ska jag jaga rätt på en vårjacka som kan ta lite regn och sen är det dags att bege sig till dagis och skola och hämta bonusbarn.
På gång?
Publicerat den
Var en förvärksfri dag. Fram tills jag kom till BM. Mitt i undersökningen kom en värk, som kändes hela vägen bak i ryggen. Fick ungefär fyra stycken på en timme sen innan det tog en längre paus o nu verkar det vara på gång igen, så nu har jag promenerat på ikea i hopp om att sätta igång det mer & nu ska vi köra o lämna barnen hos mamman för att vara redo om och när det smäller.
vecka 38
Publicerat den
Först och främst vill jag säga förlåt för att jag inte uppdaterat alls på ett par dagar.
I söndags gick jag in i vecka 38!!
I den här veckan väger barnet drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Nu väger barnet drygt tre kilo.Allt fler känner förvärkar.
Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln. (www.1177.se)
Förvärkar tror jag att jag eventuellt kände, mycket svagt, vid tre tillfällen för någon dag sedan, men inget mer. Sammandragningar som vanligt när jag anstränger mig och det börjar trycka neråt betydligt mer än det gjort förut. Speciellt när jag är ute och går, då är det nästan så man blir lite orolig att den ska lyckas trycka sig ut. I övrigt har jag mått bra och varit pigg.
Bortsett från idag, jisseskors så trött jag har varit idag. Lämnade barnen på dagis/skola och åkte rätt hem och gick och la mig. Vaknade två timmar senare och hade bestämt med min pappa att vi skulle luncha men kunde inte ta mig upp ur sängen, huvudvärk som verkade vilja spränga mitt huvud och jag var fortfarande trött. Så jag somnade om och sov ytterligare två timmar, vaknade och fick ta en alvedon mot huvudvärken och vila lite till, och det är först nu jag börjar känna mig som en människa igen. Tur det, för jag har lite jag behöver ordna med innan barnen ska hämtas, men en sak är säker, det bli pizza till kvällsmat för mannen ska iväg och jag har noll energi till att laga mat. Men de är nog ingen som kommer klaga på det, tror jag. :)
Vi var på storföreläsning på BB i tisdags för att få lite information om hur det går till när man kommer in och ska föda, skönt att få lite praktisk information om vad som väntar en och vad som väntas av en. Dagen därpå var jag hos min barnmorska och allt såg bra ut. Mitt järnvärde hade skjutit i höjden och hon vågade knappt tro att man kunde svara så bra på järntabletter som jag gjort (klapp på axeln).
Vikt: 83
Hjärtslag: 145 slag/min
SF-mått: 34
Järnvärde: 134
Nåväl, nu är ni iite mer uppdaterade! Inte alls lång tid kvar och bebisen kan ju komma precis exakt närsomhelst, så jag passar på att vila, och njuta av tillvaron den här sista tiden. Allt är förberett och klart för Lille Skutts ankomst vilket medför att jag verkligen kan slappna av och ta det lungt.
Barnmorska
Publicerat den
SF-mått: 32,5
Vikt: 84 kg
Hjärtslag: 150 slag/minut
Och huvudet, är.... FIXERAT! Bebisen är redo på alla sätt den kan, hela kroppen är redo, alla organ är klara och redo att möta livet här ute. Så de sista veckorna ska det bara tjockas på. Tjocka på dig för fullt lille Skutt :)
Barnmorska
Publicerat den
Idag var jag hos barnmorskan igen, nu är det tid där varannan vecka, så det är rätt ofta. Känns nästan som att det enda jag gör är hänger hos henne. :)
Men allt verkade bra och Lille Skutt har trängt sig längre ner i bäckenet och är snart fullt fixerad, spännande!
SF- mått: 31/32
Vikt: 82 (dvs 7 kilo plus sen inskrivning, vilket enligt henne var perfekt viktuppgång, bra jobbat av mig ;))
Hjärtslag: 140 slag per minut.
Mitt järnvärde var nere på 118 (låg på 127 innan) så hon tyckte att det var dags för mig att äta järntabletter nu, men att jag bara skulle ta en om dagen.
Ja, det var den uppdateringen.. Nu ska jag försöka stretcha mina vader och förhoppningsvis slippa kramp. :)
Läget
Publicerat den
I förmiddags var jag hos barnmorskan för de vanliga kontrollerna.
SF-mått: 29 cm
VIkt: 81 kg (dvs sex kilo plus)
Hjärtslag: 147 och fin pulsökning när hen vände på sig.
Dessutom har Lille Skutt (som jag misstänkte) lagt sig med huvudet ner och låg väldigt stabilt där. Långt ner, fortfarande lite ruckbar, men barnmorskan tror inte att hen kommer vända på sig eftersom huvudet redan är så långt nere i mitt bäcken. Vilket också förklarar varför jag känt ett tryck och en stickande känsla i livmodertappen. Lilla bebisen gör sig redo för att komma ut till oss inom en snar framtid, och hen är så välkommen så.
Nu vet jag hur bebisen ligger i min mage och vet vad det är jag känner när den buffar runt, vilket är kul, det ligger en liten, liten rumpa på vänster sida och det som känts på min högra höft är små händer som knuffar till emellanåt. Åh, lilla plutten.
Nästa vecka, på torsdag, ska vi på vårt andra ultraljud och jag ser fram emot att få se bebisen igen och få veta hur stor den är.
Idag hämtar vi barnen inför vår vecka, vilket ska bli härligt. Känns som att det var en evighet sen vi såg dem sist, så det är skönt att de äntligen kommer hem igen.
Sockerbelastning
Publicerat den
Så såg min frukost ut. Sockervatten, lite vatten och en kräkpåse ifall att jag skulle må dåligt.
Det var sött o sliskigt men gick ner. Sen tog barnmorskan och gjorde de vanliga kontrollerna, mätte magen som växt ordentligt, hör och häpna! Lyssnade på hjärtat och tog mina värden. Allt var bra och nu ska jag bara vänta till klockan tio för att ta blodprov och se om sockervattnet påverkat mig eller inte.
SF-mått: 27
Hjärtslag: 150/min
När jag är klar här ska jag bege mig till yogastudion och bygga klart receptionen sen är det bannemig helg :)
Vecka 29
Publicerat den
Växa, växa, växa. Det är väl på ett ungefär det som hänt. Även om det växer långsammare än hos andra, i alla fall utåt, så växer det någonstans i mig. Livmodern är bred och stor i mig, bebis likaså. Och den verkar leva loppan där inne, dock har den (peppar, peppar) samma dygnsrytm som mig så den sover hela natten, bortsett från när den vaknar av att jag är uppe och kissar, då bökar den runt lite och somnar ganska omedelbart när jag gått och lagt mig igen. VIkten ligger på ca +6,5kg.
I övrigt är min kropp fortfarande rätt mobil och pigg. Fick lite foglossning igår efter att jag haft storasyster på axlarna och hoppat runt, då kände jag mig gravid och enligt min man såg jag gravid ut på gångstilen haha. Men efter lite vila så gav det med sig. Jag måste säga att jag är himla tacksam över att jag har en så smärtfri graviditet. Och lider med er stackare som har ont och får vagga fram. På riktigt. :)
Imorgon ska jag och mannen på vår första föräldrakurs, då ska vi lära oss om förlossningen och smärtlindring. Det är något som jag ser fram emot, för första gången på länge så tycker jag att det ska bli kul att lyssna på en "föreläsning" i ca tre timmar. Kanske för att jag verkligen kommer få användning av det som föreläses inom en snar framtid.
Extrakoll
Publicerat den
Häromdagen skulle jag med bussen och höll på att missa den, så jag sprang till den. När jag sen reste mig för att gå av hade jag ont i bäckenet och det kändes vid varje fotsteg. Det avtog lite efter en dag och idag är det nästan helt borta. Men de senaste två dagarna har jag inte haft en lika livlig bebis som jag är van vid. Varpå jag ringde till sjukhuset o de ville göra en undersökning för säkerhetsskull, så jag åkte dit.
Vi lyssnade på hjärtat och det slog på som vanligt och allt såg bra ut. Puh. Tydligen hade min lilla löprunda påfrestat skelettet, så det jag kände var lite foglossning. Och bebisens minskade aktivitet berodde på att det börjar bli trångt därinne enligt barnmorskan.
Kändes skönt att få höra att allt är okej, känns också skönt att de tar en på allvar och faktiskt kolla upp och tar sig tiden att förklara. Allt som allt tog tio minuter. Men jag kände mig hörd och att det jag oroade mig för var inget konstigt och att de är ok att undra och känna oro. :)
Svensk sjukvård får ofta negativ kritik men jag kan bannemig inte klaga. :)
Nu är det fredagsmys hos mig, barnledig, mannen är på företagsfest så jag tänkte unna mig pizza o lite film.
Barnmorskebesök
Publicerat den
Ja idag var det dags. Mätte magen och lyssnade på bebisens hjärta :)
SF-måttet var 23cm vilket var alldeles normalt och hjärtat slog 150 slag i minuten. Lilla bebisen jobbar på därinne, trots att det inte syns så mycket utanpå. Till och med barnmorskan sa att min var en av de minsta magar hon sett. Men sålänge allt annat är som det ska så finns det inge att oroa sig. Hon förklarade att vissa bär barnen längre bak i kroppen o därför har betydligt mindre mage än de som bär barnen längre fram och mer ytligt så att säga.
All in all kändes det bra och vi skrev upp oss på föräldrakurs och jag fick tid för sockerbelastningstest om tre veckor.
Imorgon hämtar vi barnen så idag är sista dagen av fullständig vila och återhämtning. Jag är rätt laddad att få hem dem igen :)
v. 13 (12+0)
Publicerat den
Långt uppehåll, jag vet. Förlåt. Men det har varit full rulle här hemma.
Har varit hos barnmorskan igen och tagit blodprover, urinprover o.s.v och pratat lite med henne angående mina hormoner och pollenallergi. Enligt läkaren kan jag från och med nu ta pollenmedicin, det ska inte vara någon fara; tjohoo! Så idag tog jag min första tablett, och snart tror jag att jag kommer vara normal igen, bort med slöheten och snoret och allt annat (o)trevligt som pollen bidrar med. Nästa vecka ska jag börja ta bilder på magen, så då kommer det ut här med! Håll ut..! =)
Här kommer lite info om vecka 13 från 1177.se
Fostret har fått lite mer fostervatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär, och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.
Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
Imorgon!!
Publicerat den
Hej hej hallå!
Imorgon ska vi på vårt första BM möte. Inskrivning som jag förstått det. Det känns så spännande, jag har ingen aning om vad som egentligen kommer hända.. Blodprov och sånt kanske.. hmm.. För första gången i mitt liv vandrar jag verkligen i blindo, har ingen aning om vad som ska hända, hur det ska kännas, hur man ska tänka, vad man ska göra o.s.v och jag måste säga att ni har varit ett fantastiskt stöd! Så tack!!
Det hade varit kul om man hade fått göra ett ultraljud, men jag har förstått att man gör det först mellan vecka 18-20 så det är bara att vänta. Men jag ser fram emot att höra vad hon har att säga och få lite mer insikt i vad som egentligen händer och är i rullning. Och kanske, kanske det känns mer 'på riktigt' när man varit där, för jag har fortfarande svårt att förstå, svårt att tro på det. Speciellt nu sen jag slutat jobba, jag mådde otroligt dåligt under tiden jag jobbade, mest ångest och liknande. Vilket gav mig magkatarr och gjorde mig så lite och ömtålig. Men sen jag sa upp mig och nu har varit ledig i några dagar så börjar jag bli mig själv igen. Vilket resulterar i att jag mår väldigt bra! Inget illamående, inte ont i magen och framförallt ingen stress och ångest. De enda tecken jag har kvar på en graviditet är ökad aptit och tröttheten, jag sover middag varje dag. Något jag a-l-d-r-i-g gjort innan. Det krävdes extrema anledningar för att jag skulle kunna somna mitt på dagen. Nu slocknar jag på studs, haha.
Nåja, idag har vi ganska tråkigt väder här, så jag ska bege mig ut och träffa min mamma hade jag tänkt, nu när lägenheten är ren och alla kläder, och jag menar alla (ca 7 maskiner) är rena och torra.
Om ni har några tips eller erfarenheter inför första BM besöket få nu hemskt gärna dela med er! Eller om de finns något som jag borde fråga om..
Hoppas ni får en fantastisk dag!
