Nu påbörjas tiden mellan äl och beräknad mens. Än så länge har denna månaden varit precis som jag ville, ingen stress, inga överflödiga tankar och ingen oro. Jag satsar på att det ska fortsätta så, för det har varit så skönt. 

 

Jag har tyvärr inte så mycket mer att tillägga, tack vare min brist på oro :)

Hur har ni det? 

Nu har jag tagit mig ur testträsket. Vilken lättnad. Testen verkade, såhär i efterhand, ha agerat tvärtemot hur de ska enligt instruktionerna. De ska inte ge utslag de dagar man ej har äl, och sedan superhögt när man har. Jag fick högt utslag i fem dagar, två dagar med nästan inget utslag och nu de sista två dagarna gavs samma utslag som de första. Jag antar att de har funkar bakvänt för mig. Speciellt eftersom jag i lördags fick en liten blödning och på fredagen hade jag som lite mensvärk.

Det känns ju bra att jag inte lär vara infertil i alla fall..

 

Men nu får det vara nog med test, åter till mina två lugna veckor och mys, så får stressen ta sin plats veckan innan mens. Nu är mensen beräknad till den 31/1 så vi får se. Än känner jag ingen tidspress eller stress så jag ska verkligen njuta av all ovisshet och oförmåga att ta reda på något, underbara ovisshet.

 

Hur går det för er? Någon som plussat än?

 

/TJ

 

 

Jo, ni som avrådde mig från att testa med ägglossningstester hade nog fan rätt. De har inte gjort mig ett dugg klokare, tvärtom. Har använt i sex eller sju dagar nu och de första fyra/fem dagarna gav de en ganska stark indikation, lika stark varje morgon. Igår och idag gav de nästan ingen indikation alls. Reslutatet av det är att jag är förvirras, orolig och förstår inte vad det är som pågår.. Jag borde närma mig min ägglossning nu, då kan ju inte den hormonen (LH) bara försvinna väl? Jag har inte haft någon topp som man ska ha innan äl och följaktligen; efter äl. Nu känner jag mig stressad varje dag, i väntan på nästa dag för att se om något har ändrats.. Usch, varför gav jag mig in i detta träsket? Det enda det har lett till är att jag nu tror att jag är infertil.... 

Denna veckan, som annars brukar vara lugn och skön har varit full med tankar och oro istället, något jag verkligen inte vill ha eller egentligen orkar med. Det är nog med sånt i vilket fall som helst. 

Men, jag har bestämt mig för att köra klart denna testperioden, dvs t.o.m måndag. Sen får det vara nog. Och så återgår jag till "den naturliga vägen" och kroppen får sköta sitt och hjärnan kan fokusera på något annat än att analysera ägglossningstester... 

Så, lär av mitt misstag. Vänta i alla fall nio månader innan ni börjar tänka på att använda er av tester. Och framförallt; gör det i samförstånd med den ni ska ha barn, så ni kan ventilera resultaten med den andra involverade personen..

Det är mitt tips i alla fall :)

Jag har nu testat med stickor i fyra dagar, om jag inte missminner mig helt... Och det händer ingenting. Inte en enda liten förändring. Känns så tråkigt. Hade på något sätt väntat mig att de kanske skulle öka lite grann när det närmar sig ägglossning, men icke! Det kommer tydligen allt på en gång, ketchup-effekten; kommer inget, kommer inget, kommer allt. Så det är bara att hålla ut och fortsätta, plötsligt händer det.. 

 

Tror att jag ska ha äl på typ lördag, så de är ju inte så konstigt att inget hänt änsålänge. Vi får se, men det är allt lite spännande varje gång. Helt plötsligt så kommer väl strecket gå loss och var super duper tydligt. 

 

Hur har det varit för er, ni som testat med stickor?

Okej, min nyfikenhet fick övertag och jag har provat att använda ägglossningsstickor. Igår och idag. Och nu är jag ändå inne i träsket och känner att jag ska köra på denna månaden och så får vi se om det ger resultat. 

I vilket fall som helst är jag glad att jag testat, jag är inte ett dugg mer stressad, snarare tvärtom, det känns lungt och skönt att ha en sorts bevis på att något händer i kroppen, och jag ser fram emot att få en klarare bild över hur min cykel fungerar. 

 

Visst, man ska inte ropa hej innan man kommit över ån, men änsålänge är jag positivt inställd och glad att jag testat. Sparar testerna, markerade med tid och datum för att ha något att jämföra med, man (läs: jag) glömmer så snabbt sitt förra resultat. Det märkte jag idag när jag tog test nummer två, tyckte att strecket var mycket svargare, men när jag jämförde var det precis lika starkt. Minnet är inte det första man kanske ska lita på alltid.

 

Jag har fått lite frågor om mitt liv, som jag visserligen svarat på i kommentarerna, men tänker att jag lika gärna kan ge er allihop lite svar :)

 

Jag pluggar vid högskola, läser fristående kurser, just nu en för att komplettera till mina gymnasiebetyg inför ansökan till en utbildning. Jag har inget emot att eventuellt påbörja en utbildning och sedan ta ledigt för att vara mammaledig, ser snarare det som något positivt eftersom man då är inne i systemet och inte behöver börja om när man väl vill tillbaka till studierna, då hoppar man bara på där man senast var. 

Jag har två bonusbarn, min man har en pojke och en flicka sedan ett tidigare förhållande, de bor hos oss varannan vecka och jag ser fram emot att ge dem ett syskon, den äldsta av dom har uttryckt en önskan om att få ett till syskon här hemma, så det känns spännande att de ska få dela detta med oss och att jag kan ge dem ett syskon, en liten som är syskon med dem och en del av mig. 

 

Har ni andra funderingar så fråga på! Det är så kul att ni är så många som delar detta med oss! 

/TJ

Jag har dragit mig lite för att ta upp denna diskussionen.. mest för att jag inte själv är helt säker på min ståndpunkt.. 

 

En av mina närmsta vänner (den enda som vet om att vi försöker bli gravida, hon är själv i vecka 22 nu) föreslog att jag kanske skulle kolla när jag har ägglossning, hon hade själv gjort det när de försökte och det visade sig att hon hade ägglossning flera dagar efter att hon trodde.. Hon blev även gravid den enda och första gång hon använde sig av testerna.. Det sistnämda fick mig att öppna för möjligheten att eventuellt prova.. mest för att se när jag har ägglossing. 

 

Detta går ju lite emot vad vår ursprungliga plan var, att hålla oss till "den naturliga vägen". Men jag är lite nyfiken eftersom kroppen är så komplicerad, och man vet ju egentligen inte. Och om jag får reda på när så vet jag ju bättre och sen kanske det naturliga kan få bana väg därpå.. eller? 

 

Vad har ni för ståndpunkt? Hade ni kunnat testa äl- test? Har ni funderat på att använda det någon gång? 

 

/TJ