3 månaders vaccination
Publicerat den
Det går högt och lågt idag.
Lille Skutt firar tre månader idag!! Tjohoo.
Vi tog första vaccinationen idag. Usch och fy. Hon grät, jag grät, pappan klappade på oss. Såklart satt hon hos pappa eftersom han var den som var lugnast och skulle förbli lugn men jag stod inte emot när hon grät efteråt, ville bara krama och trösta, trots att mina tårar rann de med.
Men det blev bra. Vi grät o kramades och sen somnade hon i vagnen. Och där ligger hon nu. Älskade ängel, vilka känslor man känner för en så liten människa ❤️
Long gone.
Publicerat den
Ja, nu är det verkligen hundra år sen jag gjorde mig hörd här. Och det har flera olika anledningar. För det första har jag inte suttit vid en dator sen Lille Skutt kom till världen, detta är nog första gången (om man bortser från de två gånger jag betalat räkningar, men då gjorde jag bara det). Hon har varit något av en klängapa och jag kan inte klaga, jag vill ju gärna ha henne nära hela tiden.. Eller ja, hade man inte varit tvungen att få hemmet och livet att rulla på så hade jag kunnat ligga med henne i soffan hela dagarna och prata & leka.
Men allt som tiden gått har jag insett vilka saker som kan komma till användning, först var en babysitter och fick först en av min mamma i födelsedagspresent, och den var helt oanvändbar. Thea kunde inte sitta i den alls, utan rullade ihop typ. Testade sen en BabyBjörn hemma hos en kompis och hon älskade den, så jag köpte en omedelbart. Och den har kommit till användning vill jag lova.
Jag kunde t.ex. ta en dusch, smörja in mig och klä på mig i lugn och ro medan hon satt och tittade på och gungade i sin babybjörn.
Nu har hon börjat sova ordentligt om nätterna (vågar knappt skriva det) vaknar en gång, vid fyra, och äter. Sen vill hon gärna sova hos oss, och det kan hon få. Men vi sover så dåligt, hon har för mycket space och sparkar sig runt i sängen, vilket gör att jag vaknar hela tiden. Så igår satte jag mig och sydde ett babynest att ha i sängen och så bra vi sov! Hon sov så mycket bättre för hon kunde inte rulla iväg och jag behövde inte oroa mig för att rulla över henne och fick heller inte mindre plats när hon rullar efter mig.
Jag ska försöka uppdatera mer och bättre i fortsättningen. Nu ska jag äta min lunch (som hunnit bli kall) och sen vila lite innan Skutt vaknar.
Bajs och mjölk
Publicerat den
Ja. Ungefär så är min vardag nu. Lille Skutt äter och bajsar on vartannat. Byta blöja, amma, byta blöja. Och så om igen.
Och för första gången är jag någons absoluta favorit, i vått o torrt. På natten går det inte för sig att sova någon annanstans än på mitt bröst, på dagen vill hon vara med hela tiden. Sover max ensam i en timme. O då är det mycket jag ska hinna med. Passar på att göra de saker som inte går att göra med en bebis på magen (bärsjalen har räddat både mitt förstånd o min vardag).
Men inte kan man klaga, hjärtat smälter o all trötthet försvinner (nåja, nästan) när man tittar på henne och hon sover så gott mot min kropp, eller när hon med stora ögon tittar på världen hon har runt om sig <3
En vecka
Publicerat den
Hon blev en vecka idag. Vår finaste lilla skapelse. Hon är alldeles underbar, helt perfekt och kärleken till henne är oändlig.
Jag mår fysiskt bra, kroppen återhämtade sig snabbt. Precis som med graviditeten är jag imponerad av hur snabbt min kropp sköter det som behövs skötas, magen försvann, mjölken kom och det lilla jag sprack läkte på någon dag.
Psykiskt dock, har jag vart ett vrak sedan i onsdags. Våra första dagar hemma var lugna och sköna. Vi hade tid till varann och allt kändes bra.
Sen kom onsdagen, bonusbarnen skulle till oss. Jag fick på tisdagskvällen en släng av baby blues, tittade på Thea och fylldes med så myclet lycka och kärlek men tårarna bara sprutade, jag ville ha mer tid innan huset fylldes med tjo och tjim. Vi har ju inget sovrum, utan sover i vardagsrummet (ifall någon missat det). Så utan frizon och helt naken (metaforiskt) blev jag helt förstörd av att de kom och skulle pilla med sina förkylda (dock tvättade, men ändå) fingrar på min lilla lilla människa. Som fortfarande var/är så ny. Och det skreks och bråkades och slogs o var med andra ord som vanligt med dem o mellan dem. Men för mig var det för mycket. Jag ville bara ha lugn och ro och jag ville att min man skulle vara med oss och kunna fokusera på oss endast. I alla fall tills vi alla tre verkligen landat i den här nya verkligheten.
Ovanpå det blev jag rädd för allt, för hennes skull. Snö är kallt och jag ville inte gå ut med henne. Bilar är farliga, människor är bacillfyllda, vagnen är så stor för hennes lilla kropp, ja, jag blev rädd för allt.
Men jag kämpar på, vi har åkt bil både med pappa och själv, hon har badat sitt första bad och vi har gått en liten promenad. Jag har gråtit vid varje tillfälle men jag har gjort det! Och det känna bättre efter varje sak jag gör. Det är bara till att göra det. Sakta men säkert börjar jag känna mig stabilare och starkare igen (tycker fortfarande att kylan och blåsten vi har här är ett jäkla påfund) och imorgon lämnar vi barnen, vi har en ny deal nu ett tag framöver för att vi ska flytta och få en chans att bara vara vi tre och verkligen bli hemma tillsammans, tack och lov.
Finaste sköldpaddan <3
Lille Skutt är här <3
Publicerat den
Äntligen! Efter en hel natts värkar hemma åkte vi in vid sju imorse. Klockan 14.21 ploppade vår fina tjej ut, 3375 gram tung och 51 cm lång.
Dagen D
Publicerat den
Fullgången. Hundra procent. Men inte ett enda tecken på att Lille Skutt är på väg att komma ut till oss. Kanske trivs för bra? Men hen har ingen aning om hur mysigt det blir här ute hos oss! Komsi komsi och mys med oss!!
Idag blir en lugn dag känner jag, har ingen lust att göra mycket mer än ligga i sängen och mysa, så det är väl vad dagen kommer gå ut på om inget oförutsett inträffar :)
I spjälsängen
Publicerat den
Imorse när jag kom hem efter att jag lämnat barnen och skulle hänga upp tvätt hittade jag någon som låg och sov gott i spjälsängen.
Den är här, den är hemma.
Publicerat den
Vår fina vagn, jag har suttit och tittat, klämt, gungat och kört den fram och tillbaka, som om jag försöker vagga någon till sömns. Sen har jag bäddat på alla möjliga sätt och plockat fram skötväskan för att få se den in action. Och allt är perfekt, nu fattas bara bebisen. Kom! Nej, kom inte, bli färdig först. Men kom sen, gärna i tid. Så jag kan få bädda ner dig i din mysiga och varma vagn och gå långa promenader.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Efter att jag kört allt skit till soptippen så passade jag på att köra hem till min mamma och hämta hem vagnen, nu finns det ju plats i förrådet och det kändes som att det var på tiden att få hem den, snart är det ju dags att tvätta upp allt och förbereda inför ankomsten. Och ja, som ni förstår så har jag spenderat den senaste timmen med att beundra Lille Skutts vrålåk.
Maken är sjuk, förkyld till tusen så nu ska jag ta hand om honom lite, imorgon fortsätter projekt röja-undan-allt inför flytt & bebis. Sen håller vi helg!
Jag är medveten om att jag är fullständigt orimlig.
Publicerat den
Vi skulle åka in till stan, tänkte köpa lite bebiskläder för första gången. Vi snickesnackade om lite allt möjligt och jag berättade att jag skulle vilja åka till Astrid Lindgrens värld med barnen nästa sommar. Och att jag tänkte att barnens mamma ju kunde följa med (med en kompis eller respektive) men då att vi bor i varsin stuga. Ja sa min man... "Så kan jag och hon bo i en stuga o du o alla barnen i den andra"
Följden av detta, faktiskt oskyldiga skämt, blev att jag fullständigt flippade ut, vägrade gå någonstans med honom och med tårarna rinnandes ner för kinderna tog jag på mig och stormade iväg. Under tiden bad han om ursäkt o allt han kunde, men det spelade ingen roll. Hormonerna flippade ut! Och mitt i min hormonkaskad så inser Jag att det är en extrem överdrift från min sida, men hormonerna är så, så mycket starkare och mer överväldigande än Jag kan hantera så jag gick.
Nu har jag köpt bebisens första kläder ( från mig dvs) och vill åka hem, men jag skäms...
Vecka 32
Publicerat den
Idag går jag in i vecka 32, magen har inte vuxit alls, snarare krympt (tack vare en ordentlig tarmrensning, ursäkta ärligheten). Enligt min app så är bebisen nu ca 42 cm och väger runt 1,8 kg i början av veckan och närmre 2 kg i slutet av veckan. Och fokuserar på att träna sina lungor.
I delen om vad som händer i mammans kropp står det "förvånas du över hur stor din mage kan bli?" Och vad ska man svara på det? Haha, nej. Jag förvånas inte ett dugg av hur stor den kan bli, snarare tvärtom. Hur får du plats där inne lilla vän? Jag måste ha mer tomrum i buken än någon annan på denna jord.
Vikt: + 7kg
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats. 
Och framtill, ståendes, är det inte så jättestor skillnad sen sist. :)
Idag ska jag se om jag kan reklamera ett par mamajeans som jag köpte för knappt fyra månader sen, som spruckit (utan att ens vara slitna) och det tycker jag är himla dåligt att de bara håller så kort tid, speciellt när man lagt ett par hundralappar på dom. Så jag hoppas att jag kan få byta ut dem till ett par hela.
Ikväll ska jag hämta min svärfar på flygplatsen, och imorgon kommer äntligen min man hem! Jag har njutit av att vara själv, och ska njuta idag och imorgon med, men jag ser fram emot att få träffa honom. Känner mig som en lite fjortonårig nyförälskad unge när jag tänker på honom och hur skönt det ska bli att få ha honom hemma igen och att få vakna med honom bredvid mig igen.
Ibland känns det som en evighet...
Publicerat den
Jag har varit gravid i sju månader, i lite mer än 30 veckor.
Det är lite mer än två månader kvar till BF, nio veckor. Dessa förbannade nio veckor känns som de aldrig kommer vara över. Inte för att jag har det jobbigt fysiskt på något sätt, tvärt om. Det är lättare än jag trodde att vara gravid, så här långt.
De första tolv veckorna såg ut att bli långa, kändes som en evighet dem med, men tiden gick. Som den alltid gjort. Och kommer göra, men jag kan inte tänka mig att det någonsin kommer bli januari, det kommer aldrig bli julafton eller nyårsafton. Bebisen kommer aldrig komma ut till mig för nio veckor är längre tid än någon annan tid, och absolut längre än en evighet.
Lille Skutt, nu ligger du i min mage och buffar runt och egentligen borde jag kanske inte känna såhär förrän jag gått över 40 veckor, men det finns dagar då jag längtar ihjäl mig efter att få känna hur du luktar i nacken, se vilken färg du har på ögonen, vilken färg du har på håret, att få pussa på din näsa, byta dina bajsblöjor, bädda ner dig i vagnen och se till att du har det mysigt, bära dig nära nära i bärsjalen, känna din hud mot min, räkna dina små tår och fingrar. Älska dig.
Kärlek, din mamma.
Pojke?
Publicerat den
Inatt drömde jag att vi fick ett papper från sjukhuset, där de råkat skriva med könet på bebisen.
27+3 pojke stod det längst upp på pappret, och min man blev tokig. Hur kunde de göra en sån miss? Jag blev så ledsen för att de tog ifrån oss överraskningen.
Knasig dröm, oavsett vad det blir så är den älskad och välkommen, precis som den är. Men vi vill gärna vänta med att få reda på vad det är för kön tills Lille Skutt kommer ut till oss. Vi pratade rätt mycket om bebisen och förlossningen igår, det blir mer riktigt när vi pratar om våra tankar och förväntningar. Min man är nyfiken på hur allt går till, vad det finns för olika värkar och varför de är olika osv. Det är lugnande och skönt för mig att han försöker bli insatt och ha kunskap, för då är vi verkligen två om upplevelsen när det sen är dags, och han är den enda som kan få mig att fokusera när jag är upprörd/förvirrad/arg eller ledsen. Så det är guld värt att han är och vill vara lika insatt som jag. Mest nyfikna börjar vi nu bli på vem det är som ligger där inne och tumlar runt, vilka av våra egenskaper har hen fått och hur kommer personligheten växa fram?
Man kan ju se så mycket på storebror och storasyster vilka egenskaper de hade som var tydliga redan som spädbarn och som blev mer framträdande med åldern, så vi är spända på vem Skutt kommer vara och bli.
Vecka 28
Publicerat den
Bebisen:
Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.
Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Vikt 1 200 gram.
Mamman:
Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.
- taget från vårdguiden -
Egna reflektioner: Bebisen rör sig lite mindre, men är fortfarande tuff där inne. Buffar runt och jag känner tydligare om den ligger långt nere eller om den bytt ställning och ligger högre upp med den största delen av kroppen. De senaste dagarna har jag varit betydligt mer nära till gråt, såg en dokumentär om Katy Perry vilken jag snyftade mig igenom när hon skilde sig från Russel Brand (usch som jag led med henne) imorse vaknade jag av en dröm, drömde att min man var sjuk, dödssjuk och skulle försöka ge sig själv en elchock för att förlänga sin livstid med någon vecka. Men det var förknippat med en risk att hjärtat kanske kan stanna av helt. Så jag satte mig i drömmen och kramade honom och gråtandes berättade jag hur mycket jag älskade honom. Så när jag vaknade och han låg bredvid mig i sängen bröt jag ihop och kramade om honom hårt i typ en halvtimme samtidigt som tårarna rann och jag var så tacksam och glad för att han fanns på riktigt och levde.
Så känsloexplosionerna är som de var i början av graviditeten kan man ju lungt säga, haha.
Vi har spenderat helgen med att vara snickare i yogastudion, de har flyttat och min man har jobbat en hel del med dem sen tidigare och nu ville de ha hjälp med att bygga en ny reception så vi har byggt dagarna i ända, vilket var riktigt roligt, och jag var verkligen glad för att jag inte är så stor om magen, det hade ju gjort allt mycket svårare om magen hade tagit mer plats.
Vikten vet jag inte något om än, har inte vägt mig denna veckan, ska göra det så jag återkommer med det. :)
Ursäkta soppåsarna, har fortsatt med min storstädning men har inte hunnit ner med skräpet än. Vecka 28 (27+1)
Hur går det för er? Jag vet att ni är här inne, ser statistiken, men hör inget ifrån er, är såå nyfiken på hur det går för er andra! Vissa har ju egna bloggar som jag följer, men jag har en hel del läsare som inte har eller har delat med sig av sin bloggadress; vad händer i era liv? Saknar er :)
Nu ska jag göra mig i ordning och slänga soporna!
