Vi flyttade lite igår till den nya lägenheten, eller rättare sagt, till vår nya källare. Vi tömde vårt förråd fyllde det nya. Lägenheten håller på att renoveras så vi kan inte flytta på riktigt, vilket vi håller på att bli tokiga på, för vi är båda så redo och laddade för att flytta till vårt nya hem. Så vi flyttar det vi kan, dvs sånt som ska vara i källare och sånt som inte ska användas här hemma. Jag blev källarflyttare eftersom de sakerna inte vägde något och mannen blev lägenhetsansvarig eftersom vår nya lgh ligger på tredje våningen utan hiss. Och jag får andnöd bara av att gå upp där med min egen vikt, haha. Men att sköta källaren gjorde sitt också, var helt färdig när det var klart.
Sen spenderade vi kvällen i soffan och tittade på Full Metal Jacket, fick några sammandragningar, men de avtog ganska fort när kroppen kom mer och mer i vila. Men min man trodde att det skulle sätta igång och satt som på nålar, trots att jag försäkrade honom att det inte är på gång och att det inte kändes som att det skulle komma igång heller... "Hur kan du veta det?!" tyckte han.. Men jag hade rätt. Ingen bebis.
Idag hämtar vi barnen igen för vår vecka, ska bli härligt att vara vi fyra igen, inga gäster och inga helger att fira. Sen får vi se om syskonet dyker upp under veckan eller inte. Inbokat barnmorskabesök på fredag i alla fall, överburenhetskontroll, hur kul är det på en skala? Kom ut bebis!
Många kvinnor känner sig uppgivna och trötta på graviditeten när den är fullgången. Man vill bara att barnet ska komma ut. En del funderar över om det är möjligt att sätta igång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Men förlossningen kan inte tvingas igång, och det är bäst att barnet får komma när det är klart. Barnmorskan på MVC kan svara på frågor man kan ha runt förlossningsstarten.
I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ungefär 3,6 kilo och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket.
Moderkakan väger runt ett halvt kilo. Den kommer att fortsätta ge fostret näring ännu en tid. (www.1177.se)
Sista veckan på gång. Ja, jag kan ju gå över tiden, så klart, men det är ändå något speciellt med att påbörja den så kallade sista veckan. Vad gäller känningar har jag inga, förväntar mig heller inga eftersom min mamma inte hade förvärkar eller något, utan när det satte igång var det på riktigt direkt. Magen har inte sjunkit ner heller så det verkar inte vara redo på ett tag till, blir fortfarane andfådd när jag läser godnattsaga för barnen, haha.
Lille Skutt rör sig som vanligt, far rundor emellanåt, och karatesparkar mig i revbenen om jag inte sitter ordentligt.
Psykologiskt är det fortfarande lungt gällande förlossningen, känner mig redo och laddad för att ta mig an den utmaningen. Det som kan vara svårt är just nu innan, känner mig mer introvert, mer fokuserad på mig själv och vill ha lugn och ro omkring mig. Vilket krockar med barnen eftersom de vill ha action och far runt i lägenheten som två duracellkaniner, speciellt med tanke på att vi har faster på besök, såklart vill de ju leka med henne och hålla igång. Hade det bara varit jag & mannen med barnen så hade vi kunnat ha det rätt lungt, men med faster är det full rulle (vilket är fullt förståeligt, eftersom de inte ses så ofta) och det kan stressa igång mig till punkten då jag vill skjuta dem med bedövningspilar i rumporna bara för att få lite lugn och ro omkring mig, haha. Men det är bara att andas och försöka slappna av och släppa behovet av att kontrollera alla situationer.
Igår firade vi jul med farmor och faster, imorgon kommer farfar och hans fru och hälsar på och stannar en natt. Så imorgon blir vi sju personer i vår lilla tvåa (kan ni ana hur mycket jag längtar efter att få flytta och få ett eget sovrum!!! Snart.) Finns det hjärterum, finns det stjärterum som de säger. Som tur är det bara en natt ;)
Nåja, har städat här hemma och ska slänga mig i duschen, faster och mannen tog barnen och gick på bio.
Vi har firat jul, fått en massa klappar till bebis, ätit och slappat, och än är vi inte helt klara. På lördag ska vi fira jul med barnen och deras faster samt farmor. Men fram till dess kan vi njuta av att ha avklarat två av tre möjliga.
Ville mest uppdatera för att bjuda på veckans mage:
Först och främst vill jag säga förlåt för att jag inte uppdaterat alls på ett par dagar.
I söndags gick jag in i vecka 38!!
I den här veckan väger barnet drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Nu väger barnet drygt tre kilo.Allt fler känner förvärkar.
Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln. (www.1177.se)
Förvärkar tror jag att jag eventuellt kände, mycket svagt, vid tre tillfällen för någon dag sedan, men inget mer. Sammandragningar som vanligt när jag anstränger mig och det börjar trycka neråt betydligt mer än det gjort förut. Speciellt när jag är ute och går, då är det nästan så man blir lite orolig att den ska lyckas trycka sig ut. I övrigt har jag mått bra och varit pigg.
Bortsett från idag, jisseskors så trött jag har varit idag. Lämnade barnen på dagis/skola och åkte rätt hem och gick och la mig. Vaknade två timmar senare och hade bestämt med min pappa att vi skulle luncha men kunde inte ta mig upp ur sängen, huvudvärk som verkade vilja spränga mitt huvud och jag var fortfarande trött. Så jag somnade om och sov ytterligare två timmar, vaknade och fick ta en alvedon mot huvudvärken och vila lite till, och det är först nu jag börjar känna mig som en människa igen. Tur det, för jag har lite jag behöver ordna med innan barnen ska hämtas, men en sak är säker, det bli pizza till kvällsmat för mannen ska iväg och jag har noll energi till att laga mat. Men de är nog ingen som kommer klaga på det, tror jag. :)
Vi var på storföreläsning på BB i tisdags för att få lite information om hur det går till när man kommer in och ska föda, skönt att få lite praktisk information om vad som väntar en och vad som väntas av en. Dagen därpå var jag hos min barnmorska och allt såg bra ut. Mitt järnvärde hade skjutit i höjden och hon vågade knappt tro att man kunde svara så bra på järntabletter som jag gjort (klapp på axeln).
Vikt: 83
Hjärtslag: 145 slag/min
SF-mått: 34
Järnvärde: 134
Nåväl, nu är ni iite mer uppdaterade! Inte alls lång tid kvar och bebisen kan ju komma precis exakt närsomhelst, så jag passar på att vila, och njuta av tillvaron den här sista tiden. Allt är förberett och klart för Lille Skutts ankomst vilket medför att jag verkligen kan slappna av och ta det lungt.
Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.
De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.
Om barnet ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning, brukar man få komma till förlossningsavdelningen för ett försök att vända barnet. Om det inte lyckas diskuterar man med läkaren vilket som är det bästa sättet för barnet att födas, på vanligt sätt eller med kejsarsnitt. (www.1177.se)
Det är tyngre. Halsbrännan är värre, trodde det skulle minska nu när hen har fixerat sig och sjunkit ner i mitt bäcken, men icke! Knaprar Galieve två-tre gånger om dagen. dricker mjölk som jag aldrig gjort något annat och har försökt med alla husmorsknep man bara kan men lik förbenat håller det i sig. Det är inte hela världen, men ja, befintligt. I övrigt är det kissrutinerna som inte kommer saknas när Lille Skutt väl kommit ut, jesus kors vad det kan trötta ut en att vakna fyra/fem gånger varje natt, det är ju inte så att jag kan skutta upp ur sängen och snabbt besök toan, naaaaaaaaje, den gubben går inte, att resa sig tar sin tid och att sen gå de långa fem meterna till badrummet är smärtsamt. Känns som att blygdbenet kommer knäckas itu för varje steg.
Men allt det är petitesser, för när hen knasar runt i min mage, och barnen kommenterar hur tjock jag blivit, drar upp mina tröjor för att klappa och pussa på magen eller sjunga för bebisen så hade jag kunnat ta vilken fruktansvärd åkomma som helst. Och snart kommer du ut till oss, vi ska få träffa dig, se vem du är, lära känna dig och alla dina knasigheter.
Idag hämtade jag vår bilstol (babyskydd kallas det tydligen...) och tog en sväng på IKEA för att köpa det som behövdes till spjälsängen. Så nu ligger madrassen på vädring, vilket den tydligen ska göra i 72 timmar, och i veckan som kommer hade jag tänkta tvätta upp sängkläderna, och alla kläder, om tre dagar bädda sängen och organisera de små kläderna i byrålådan, påbörja mitt förlossningsbrev och sist men inte minst: packa BB- väskan - i alla fall fudera ut vad som är nödvändigt och påbörja det med. Så det blir en spännande vecka, fylld till bredden med bebis i åtanke <3
Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. Därför upplever man oftare att det i stället puffar och gör svepande rörelser.
Njurarna är nu färdigutvecklade. Fostret har blivit omkring 47 centimeter långt. Det lägger på sig ungefär fjorton gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilo. Pojkar är ofta något tyngre än flickor. Det skiljer ungefär etthundra till två hundra gram mellan pojkar och flickor. (www.1177.se)
Ja, vad finns det att tillägga som inte 1177 redan informerat om :)
Det känns tyngre i kroppen, speciellt om man är igång hela dagen, när jag målat hemma har jag kunnat vila mellan rundorna. Men igår var jag ute med min mamma och min syster så gott som hela dagen och gick på stan. Och det kändes vill jag lova. Både i fötterna (hälarna, herregud hälarna) och i höfterna. Men sen sov jag gott hela natten!
Idag blir sista rycket i hemmet, sista målningen och städning. Sen är vi klara på ett tag.
Nu ökar man snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till fostret, som nu väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt.
Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare och mindre genomskinlig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett. Fettet gör att huden blir mycket mjuk.
De flesta barn ligger med huvudet nedåt. När barnet har ställt in sig på rätt sätt känner många en lättnad. Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma. Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under (www.1177.se)
Egna reflektioner: Magen växer (tjoho) och det börjar kännas mer och mer verkligt att det kommer komma en bebis ur mig om ca fem veckor. Kroppen är rätt pigg och igång fortfarande, jag blir trött snabbare såklart, men än så länge kan jag leva på rätt bra.
Jag har börjat skaffa mer saker inför Lille Skutts ankomst; idag köpte jag en Brio åkpåse och igår vann jag en auktion på Tradera, en polarn & pyret overall som blir perfekt att ha i åkpåsen. Jag har ju tidigare försökt köpa saker till bebisen men inte kunnat, vid flera tillfällen har jag stått med bebiskläder i handen men inte kunnat gå och betala dem, det var för overkligt att jag skulle behöva något sådant. Men nu är det kul och känns bra i hela kroppen när jag förbereder till hen. Det är jag himla glad för, man behöver ju ha en hel del klart innan förlossning så man kan åka hem utan att behöve styra upp en massa saker.
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.
De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåligt och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring.
Vikten är uppe i ungefär 2,3 kilo och längden i 46 centimeter. (www.1177.se)
Magen börjar ta sig, det är som att den ploppade ut över en dag. Det börjar kännas mer och mer att jag närmar mig slutet av graviditeten, sakta men säkert. Nätterna, eller rättare sagt kvällarna, är tuffa. Vissa kvällar kan jag bli orolig och rädd inför förlossningen, att jag inte kommer kunna hantera smärtan, eller att jag inte kommer kunna ta hand om bebisen och en rädsla för att jag inte kommer kunna hantera dens syskon, speciellt Lillan, hon är tre år, hon kommer troligen (oavsett hur kul hon tycker att det ska bli) bli svartsjuk och tänk om jag inte kan hantera det, tänk om jag inte kan hantera henne rätt? Ovanpå detta så är det sååååå svårt att somna om kvällarna, det kryper i benen, bebisen tar plats och bestämmer hur jag får och inte får ligga. Hen kan gå loss fullständigt om min liggposition inte passar, detta gäller då när jag ligger på sidan, på ryggen funkar, men där hamnar all tyngd och all bebis långt bak i kroppen och den sparkar eller petar med en armbåge eller ett knä på ryggraden - den mest obehagliga känslan någonsin. Sen ska vi inte börja på hur många gånger jag måste kissa innan jag ens kan somna, haha.
Det är en tuff period fysiskt, men vi har det mysigt. Håller på att förbereda inför flytten (längtar så!) och idag ska jag visa lägenheten vi bor i nu för en sökande, därefter ska jag åka ut till min mamma och min lillasyster, hon är fototokig och ska få ta ordentliga magbilder så det är gjort, annars kommer jag säkert lyckas skjuta upp det till det är för sent och magen är borta.
Nu får jag göra mig klar, kan inte visa lägenheten i mjukiskläder.. ;)
I söndags gick jag in i vecka 33. Och denna veckan börjar det kännas att jag är gravid. Dels har magen ploppat fram (det var bannemig på tiden) foglossningarna är påtagliga, framförallt när jag går upp på morgonen, eller på natten för att kissa. Jisses asså, det känns som att hela underredet ska trilla ut när jag reser mig.
Sen har jag fått ett annat litet oroblem som håller på att driva mig till vansisnne. En inneboende i rumpan. Vi ska inte gå in på detalj, men fyfanbian vad det gör ont.
Nåväl, bebisen har det bra och bullar runt i magen och på torsdag ska vi på vårt nästa ultraljud, äntligen! Ska bli mysigt att se Lille Skutt igen :)
I förmiddags var jag hos barnmorskan för de vanliga kontrollerna.
SF-mått: 29 cm
VIkt: 81 kg (dvs sex kilo plus)
Hjärtslag: 147 och fin pulsökning när hen vände på sig.
Dessutom har Lille Skutt (som jag misstänkte) lagt sig med huvudet ner och låg väldigt stabilt där. Långt ner, fortfarande lite ruckbar, men barnmorskan tror inte att hen kommer vända på sig eftersom huvudet redan är så långt nere i mitt bäcken. Vilket också förklarar varför jag känt ett tryck och en stickande känsla i livmodertappen. Lilla bebisen gör sig redo för att komma ut till oss inom en snar framtid, och hen är så välkommen så.
Nu vet jag hur bebisen ligger i min mage och vet vad det är jag känner när den buffar runt, vilket är kul, det ligger en liten, liten rumpa på vänster sida och det som känts på min högra höft är små händer som knuffar till emellanåt. Åh, lilla plutten.
Nästa vecka, på torsdag, ska vi på vårt andra ultraljud och jag ser fram emot att få se bebisen igen och få veta hur stor den är.
Idag hämtar vi barnen inför vår vecka, vilket ska bli härligt. Känns som att det var en evighet sen vi såg dem sist, så det är skönt att de äntligen kommer hem igen.
Idag går jag in i vecka 32, magen har inte vuxit alls, snarare krympt (tack vare en ordentlig tarmrensning, ursäkta ärligheten). Enligt min app så är bebisen nu ca 42 cm och väger runt 1,8 kg i början av veckan och närmre 2 kg i slutet av veckan. Och fokuserar på att träna sina lungor.
I delen om vad som händer i mammans kropp står det "förvånas du över hur stor din mage kan bli?" Och vad ska man svara på det? Haha, nej. Jag förvånas inte ett dugg av hur stor den kan bli, snarare tvärtom. Hur får du plats där inne lilla vän? Jag måste ha mer tomrum i buken än någon annan på denna jord.
Vikt: + 7kg
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats.
Och framtill, ståendes, är det inte så jättestor skillnad sen sist. :)
Idag ska jag se om jag kan reklamera ett par mamajeans som jag köpte för knappt fyra månader sen, som spruckit (utan att ens vara slitna) och det tycker jag är himla dåligt att de bara håller så kort tid, speciellt när man lagt ett par hundralappar på dom. Så jag hoppas att jag kan få byta ut dem till ett par hela.
Ikväll ska jag hämta min svärfar på flygplatsen, och imorgon kommer äntligen min man hem! Jag har njutit av att vara själv, och ska njuta idag och imorgon med, men jag ser fram emot att få träffa honom. Känner mig som en lite fjortonårig nyförälskad unge när jag tänker på honom och hur skönt det ska bli att få ha honom hemma igen och att få vakna med honom bredvid mig igen.
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.
Vikt 1 800 gram.
Egna tankar: Sedan förra veckan är det inte jättestor skillnad såhär långt. Som jag skrivit innan så märks det att bebisen har en ganska omfattande tillväxtperiod nu. Det spänner i ligamenten som håller upp livmodern och det känns starkare när bebisen rör sig och livmodern tränar mer och mer. Det är en intressant (läs: konstig) känsla, jag känner så tydligt hur hela livmodern blir hård och spänner sig men det gör inte ont, fast det känns som att det borde göra ont eftersom den krampar, men icke. Hormonerna har lugnat sig en hel del, vilket jag är tacksam för, det gör livet lättare. Så, ja, i det stora hela rullar det på och går framåt.
Veckan som kommer är barnledig och jag hade tänkt åka till Ullared för att köpa på mig lite till bebisen och mig själv, det behövs ju en hel del märkte jag när jag och en vän diskuterade vad hon verkligen behövt efter förlossningen (det är underbart att ha en nära vän som nyss fått barn när man själv väntar ett). Det är ju en hel del som man inte behöver och minst lika mycket som man faktiskt behöver. Så för att spara en slant satsar jag på en tur till Gekås. I helgen åker mannen bort och jag är gräsänka, vilket ska bli riktigt skönt, helt ledig och helt ensam. Jag ska verkligen passa på att bara njuta och skämma bort mig själv med allt jag kan komma på som jag inte skulle få för mig att göra när han är hemma. :)
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför. Vikt 1 600 gram.
Egna reflektioner: Magen växer och bebisen blir större och starkare. Jag anar en tillväxtperiod eftersom mina hormoner spelar mig ett spratt och har gjort det i tre dagar nu. Fruktansvärt nere till jätteglad på ingen tid alls, och vise versa.
Idag är en nere-dag. Eller rättare sagt, nere-kväll. Dagarna har varit igång, vi har jobbat med vårt byggprojekt på yogastudion sen i torsdags och idag var min sista dag. Så om dagarna har det varit full rulle, vilket märkts på kvällen. Kombinationen av hormoner och trötthet, jisses, jag har drömt så mycket arga drömmar och igår var jag på så dåligt humör att det enda jag kunde göra var sitta rätt upp och ner och vänta på att klockan skulle bli läggdags. Denna kvällen är inte riktigt lika tuff, men jag är helt färdig. Imorgon ska vi på andra delen av förlossnings utbildningen, sen ska vi hämta barnen en dag tidigare så det är inte den längsta återhämtningsperioden men det ska nog gå bra.
Växa, växa, växa. Det är väl på ett ungefär det som hänt. Även om det växer långsammare än hos andra, i alla fall utåt, så växer det någonstans i mig. Livmodern är bred och stor i mig, bebis likaså. Och den verkar leva loppan där inne, dock har den (peppar, peppar) samma dygnsrytm som mig så den sover hela natten, bortsett från när den vaknar av att jag är uppe och kissar, då bökar den runt lite och somnar ganska omedelbart när jag gått och lagt mig igen. VIkten ligger på ca +6,5kg.
I övrigt är min kropp fortfarande rätt mobil och pigg. Fick lite foglossning igår efter att jag haft storasyster på axlarna och hoppat runt, då kände jag mig gravid och enligt min man såg jag gravid ut på gångstilen haha. Men efter lite vila så gav det med sig. Jag måste säga att jag är himla tacksam över att jag har en så smärtfri graviditet. Och lider med er stackare som har ont och får vagga fram. På riktigt. :)
Imorgon ska jag och mannen på vår första föräldrakurs, då ska vi lära oss om förlossningen och smärtlindring. Det är något som jag ser fram emot, för första gången på länge så tycker jag att det ska bli kul att lyssna på en "föreläsning" i ca tre timmar. Kanske för att jag verkligen kommer få användning av det som föreläses inom en snar framtid.
Bebisen: Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.
Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Vikt 1 200 gram.
Mamman: Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.
- taget från vårdguiden -
Egna reflektioner: Bebisen rör sig lite mindre, men är fortfarande tuff där inne. Buffar runt och jag känner tydligare om den ligger långt nere eller om den bytt ställning och ligger högre upp med den största delen av kroppen. De senaste dagarna har jag varit betydligt mer nära till gråt, såg en dokumentär om Katy Perry vilken jag snyftade mig igenom när hon skilde sig från Russel Brand (usch som jag led med henne) imorse vaknade jag av en dröm, drömde att min man var sjuk, dödssjuk och skulle försöka ge sig själv en elchock för att förlänga sin livstid med någon vecka. Men det var förknippat med en risk att hjärtat kanske kan stanna av helt. Så jag satte mig i drömmen och kramade honom och gråtandes berättade jag hur mycket jag älskade honom. Så när jag vaknade och han låg bredvid mig i sängen bröt jag ihop och kramade om honom hårt i typ en halvtimme samtidigt som tårarna rann och jag var så tacksam och glad för att han fanns på riktigt och levde.
Så känsloexplosionerna är som de var i början av graviditeten kan man ju lungt säga, haha.
Vi har spenderat helgen med att vara snickare i yogastudion, de har flyttat och min man har jobbat en hel del med dem sen tidigare och nu ville de ha hjälp med att bygga en ny reception så vi har byggt dagarna i ända, vilket var riktigt roligt, och jag var verkligen glad för att jag inte är så stor om magen, det hade ju gjort allt mycket svårare om magen hade tagit mer plats.
Vikten vet jag inte något om än, har inte vägt mig denna veckan, ska göra det så jag återkommer med det. :)
Ursäkta soppåsarna, har fortsatt med min storstädning men har inte hunnit ner med skräpet än. Vecka 28 (27+1)
Hur går det för er? Jag vet att ni är här inne, ser statistiken, men hör inget ifrån er, är såå nyfiken på hur det går för er andra! Vissa har ju egna bloggar som jag följer, men jag har en hel del läsare som inte har eller har delat med sig av sin bloggadress; vad händer i era liv? Saknar er :)
Här har ni den lilla kulan :) den må vara liten utåt sett, men inne är det stort och större ska det bli. Märker hur stor bebisen faktiskt har blivit eftersom jag numera kan få mig en smocka i revbenet samtidigt som jag får en fot i höften. Tänk att det lilla livet blivit så stor! Starkare har den också blivit, man får betydligt hårdare buffar och när den studsar runt så är det med mycket mer kraft än innan. :)
Nu ska jag packa in barnen i bilen och lämna dem på dagis/skola.
Jajjemen. Tiden rullar på, nu är vi inne i vecka 26 :)
Kroppen verkar klara av omställningen bra, jag är lite öm ibland i höfterna och i ryggen men annars har jag kunnat röra mig ganska fritt, eller ja, nästan som innan.
Vad gäller mat så har jag fortfarande inga cravings, vissa dagar kan jag känna att jag är lite sugen på potatis eller mjölk, men det är inte överväldigande.
Det roligaste som hänt nu på sista veckan är att man nu kan se på magen när bebisen rullar runt och håller jympapass. Det studsar och buffar så magen står rätt ut, vilket är kul att titta på. Vem behöver TV? Haha.
Kanske inte min bästa bild men här är veckans mage. :) känns som den krympt lite, kan ha med att magen fungerat igen och efter ungefär en vecka kunde jag gå på toa igen, haha.
Vikten ligger fortfarande på +3,5 kg och jag känner mig långt ifrån otymplig. Däremot så börjar kroppen bli mer trött och öm av någon anledning. Ska ha viloperiod nu när vi lämnar barnen för mammavecka. Sova ut ordentligt, simma, yoga och bara chilla :)
Hur har ni det? Har inte hört något från er på länge!
Här är, för en gångs skull, en påklädd bild. Vi är hos min svärfar på besök och firar att vi inte är sjuka länge genom att försöka tänja våra magsäckar efter att inte ha kunnat äta på ett antal dagar.
Idag åker vi iväg och hälsar på barnen som är hos sin mormor, som bor här i närheten. Och plockar svamp och bär. Perfekt väder för det och svärfars fru är plocka-saker-i-skogen-expert så det ska bli kul.
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats. 
