Igår fick jag ett sms om att jag skulle hämta ut ett paket, äntligen hade min Loppi Blogbag kommit! 

I paketet låg där en alldeles perfekt lite första hjälpen kit från Folksam (åkte ner i skötväskan direkt!) en haklapp från Bambino, hudvårdsprodukter till Lillan från aco mini care, vanish och Loppi magasin. 

Fantastiskt! Tusen tack Loppi!

Har bara haft fullt upp med allt. Det är inte ofta man har (läs: tar sig) tid till att sitta vid datorn. Det mesta internetkopplade händer via telefonen när lillan sover. Hon sover fortfarande inte hela nätter och det är som de är, man klarar det. Man klarar oväntat mycket när man fått en bebis. Fascinerande.. Men nu var det inte det jag skulle skriva om.. 

 

Sommaren har kommit till Skåne och det är varmt!! Bebis är förkyld, jag likaså. Hon hade sin första feber (som inte var vaccinrelaterad, dvs) och fick en alvedon när hon var otröstlig sen sov hon gott, lilla plutten. Nu ligger hon och tvärvägrar sova middag. Fullständigt utmattad men hon ska bannemig inte sova, enligt sig själv. Som tur är brukar hon trötta ut sig själv ganska snabbt efter att man gett henne nappen som hon spottat ut. Får väl passa på att klargöra att jag inte sitter och låter henne ligga och gråta ensam, går in och tröstar o ger nappen med jämna mellanrum. 

 

Mannen har varit borta med jobbet så jag och lillan spenderade gårdagen och natten hos min syster som har FF. Mamma med man är bortresta så vi lagade pasta pesto, bakade rabarberpaj och hade de allmänt mys. 

 

Gud vilket flyktigt inlägg detta blev, men det är svårt att hitta en sak att skriva när man inte skrivit på länge, det händer så mycket hela tiden. Lillan är nu fyra månader, 6445g och 62cm lång. Hon växer så det knakar och vi har börjat med smakortioner, eller ja, en tesked. Hittils har vi testat fruktmos med ris och gröt. De har båda gått hem, men mest fruktmos, där blev hon rätt förbannad när hon inte fick mer, haha. Hon vill äta när vi äter, det är så gulligt att se henne sitta och smaska, en tesked tar rätt lång tid att få ner. Inte det lättaste att börja äta från sked. 

 

För min del har det hänt en hel del, kroppen är kaos! KAOS. Jag har inte tagit mig i kragen och börjat med yogan än och det känns. Känner hur varje muskel jag har i kroppen förtvinar, snart är jag bara en kötthög. Sömnbrist och lathet är en dödlig kombination vill jag lova, men nu går mannen på semester nästa vecka, så då tänker jag komma igång med besked, minst tre yogapass i veckan, plus morgonyoga hemma när lillan sover sin förmiddagslur. För det här funkar inte, såhär klen kropp o dålig hållning har jag nog aldrig haft. Så, nu blir det ändring. Nu när jag ändå är inne på banan så ska jag passa på att boka pass.

 

 

Det har gått tre, nästan fyra månader sen hon kom till oss. Hon utvecklas, blir roligare, mer med och framförallt större så fort. Det är fantastiskt att få lov att vara med och se henne växa, och med det växer kärleken. 

 

Men jag har inte sovit en hel natt på tre, snart fyra månader. Efter sex veckor ville jag skjuta mig själv. Två månader in kunde jag bli så arg och irriterad att jag funderade på att springa in i betongväggen - med huvudet först - för att se om jag slocknade av det. Nu sitter jag, efter att ha ammat fem gånger mellan 22 - 04, i vardagsrummet med bebis bredvid mig i sitt babygym. För 04.14 var det dags att hålla morgon. Jag har tydligen missat det PM:et. 

Natten till igår var det samma visa men hon sov lite bättre. Problemet var bara att jag inte kunde somna när möjligheten bjöds, så jag låg spikvaken (kan man säga så? Nåja, nu gör jag det) i väntan på att hon skulle skrika av en dröm och/eller tappa nappen. 

 

Nu har jag gett upp. Utöver att känna mig som ett vandrande juver så inser jag att jag har absolut noll kontroll över mitt eget liv. Ironiskt nog är det den mest tillfredställande insikt jag fått så här långt. Jag kan alltså sluta försöka styra upp det. I alla fall nattsömnen, sova kan man göra när man är död.

Lille Skutt firar tre månader idag!! Tjohoo. 

Vi tog första vaccinationen idag. Usch och fy. Hon grät, jag grät, pappan klappade på oss. Såklart satt hon hos pappa eftersom han var den som var lugnast och skulle förbli lugn men jag stod inte emot när hon grät efteråt, ville bara krama och trösta, trots att mina tårar rann de med. 

Men det blev bra. Vi grät o kramades och sen somnade hon i vagnen. Och där ligger hon nu. Älskade ängel, vilka känslor man känner för en så liten människa ❤️

Kroppen känns redo att pressas och få arbeta lite mer än bara ("bara") barnvagnspromenader så härom veckan var jag på mitt första träningspass. Större delen av passet bestod av träning med redskap och andra hjälpmedel, mycket benträning och det kändes i tre dagar därpå kan jag lova, herrejisses. I slutet skulle man använda sig av sina bebisar för träning av magen och rygg, men lillfisen låg och sov så gottt i vagnen (vilket hon gjort under hela träningspasset) så jag hade inte mage att dra upp henne för min skull, så jag fick fortsätta med tyngderna. 

 

Det var en ihållande träningsvärk och jag njöt till viss del av att känna att man jobbat med musklerna igen men man hade glömt hur det känns när musklerna är i chock, haha.