Hallå! 

Längesedan sist, nu verkligen längesedan, exakt två månader.. 

 

Som jag skrev sist så har jag fått ett nytt jobb som jag kommer påbörja på måndag, och därför valde vi att pausa bebisfabriken tills jag i alla fall jobbat i fyra månader. Men det verkar som att universum hade planerat något annat...

 

I onsdags skulle min mens kommit men dök inte upp, heller inte dagen därpå. Däremot var jag öm i magen och i brösten och tänkte att om inte mensen kommit på lördag morgon (imorse) så tar jag o testar mig, även om de är så gott som omöjligt att jag skulle blivit på tjocken, då vi varit rätt noggranna med att inte ha sex i närheten av beräknad äl. Vaknade imorse, och där fanns inte en tillstymmelse till blod i trosan så jag plockade fram ett test och resultatet kom i samma sekund som jag la ner stickan. Ett stort och starkt plus... 

 

Tog med mig stickan, satte mig bredvid min man (som fortarande sov) och sa "du ska bli pappa.... godmorgon" och visade stickan. 

 

Helt galet, visst försökte vi vänta, men det kom nu och om inte något oförutsett händer, framförallt de kommande 7 veckorna (fram till vecka 12) så blir vi föräldrar i januari. 

 

 

Hur har det gått för resten av er? Och ja, nu är jag tillbaka och kommer uppdatera betydligt oftare, och inom kort lär ni få magbilder också, om det är av intresse dvs. =)

 

Nu ska jag njuta av kvällen (trots tröttheten som lamslagit mig de senaste dagarna) utan illamående.. vilket kom som ett brev på posten idag. 

 

 

Nu påbörjas tiden mellan äl och beräknad mens. Än så länge har denna månaden varit precis som jag ville, ingen stress, inga överflödiga tankar och ingen oro. Jag satsar på att det ska fortsätta så, för det har varit så skönt. 

 

Jag har tyvärr inte så mycket mer att tillägga, tack vare min brist på oro :)

Hur har ni det? 

Tja, nu händer det lite grejer här. 

Igår fick jag en ytterst liten blödning, i samband med att jag skulle göra nummer två. Är otroligt hård i magen och får väl ta i lite väl känns det som.. Men i vilket fall som, på pappret var flytningen lite lätt rosa och idag kom ännu en till. Plus att jag idag har liiiite svag mensvärk, känns det som. 

Mannen tror att jag är gravid, jag är osäker. Men hoppas. Vågar i alla fall inte testa mig förrän när mensen är beräknad, dvs på torsdag. Åh, vad jag hoppas. Men jag vågar knappt hoppas... 

 

Håll tummarna för mig.. :)

Nu har jag tagit mig ur testträsket. Vilken lättnad. Testen verkade, såhär i efterhand, ha agerat tvärtemot hur de ska enligt instruktionerna. De ska inte ge utslag de dagar man ej har äl, och sedan superhögt när man har. Jag fick högt utslag i fem dagar, två dagar med nästan inget utslag och nu de sista två dagarna gavs samma utslag som de första. Jag antar att de har funkar bakvänt för mig. Speciellt eftersom jag i lördags fick en liten blödning och på fredagen hade jag som lite mensvärk.

Det känns ju bra att jag inte lär vara infertil i alla fall..

 

Men nu får det vara nog med test, åter till mina två lugna veckor och mys, så får stressen ta sin plats veckan innan mens. Nu är mensen beräknad till den 31/1 så vi får se. Än känner jag ingen tidspress eller stress så jag ska verkligen njuta av all ovisshet och oförmåga att ta reda på något, underbara ovisshet.

 

Hur går det för er? Någon som plussat än?

 

/TJ

 

 

Jo, ni som avrådde mig från att testa med ägglossningstester hade nog fan rätt. De har inte gjort mig ett dugg klokare, tvärtom. Har använt i sex eller sju dagar nu och de första fyra/fem dagarna gav de en ganska stark indikation, lika stark varje morgon. Igår och idag gav de nästan ingen indikation alls. Reslutatet av det är att jag är förvirras, orolig och förstår inte vad det är som pågår.. Jag borde närma mig min ägglossning nu, då kan ju inte den hormonen (LH) bara försvinna väl? Jag har inte haft någon topp som man ska ha innan äl och följaktligen; efter äl. Nu känner jag mig stressad varje dag, i väntan på nästa dag för att se om något har ändrats.. Usch, varför gav jag mig in i detta träsket? Det enda det har lett till är att jag nu tror att jag är infertil.... 

Denna veckan, som annars brukar vara lugn och skön har varit full med tankar och oro istället, något jag verkligen inte vill ha eller egentligen orkar med. Det är nog med sånt i vilket fall som helst. 

Men, jag har bestämt mig för att köra klart denna testperioden, dvs t.o.m måndag. Sen får det vara nog. Och så återgår jag till "den naturliga vägen" och kroppen får sköta sitt och hjärnan kan fokusera på något annat än att analysera ägglossningstester... 

Så, lär av mitt misstag. Vänta i alla fall nio månader innan ni börjar tänka på att använda er av tester. Och framförallt; gör det i samförstånd med den ni ska ha barn, så ni kan ventilera resultaten med den andra involverade personen..

Det är mitt tips i alla fall :)

Jag har dragit mig lite för att ta upp denna diskussionen.. mest för att jag inte själv är helt säker på min ståndpunkt.. 

 

En av mina närmsta vänner (den enda som vet om att vi försöker bli gravida, hon är själv i vecka 22 nu) föreslog att jag kanske skulle kolla när jag har ägglossning, hon hade själv gjort det när de försökte och det visade sig att hon hade ägglossning flera dagar efter att hon trodde.. Hon blev även gravid den enda och första gång hon använde sig av testerna.. Det sistnämda fick mig att öppna för möjligheten att eventuellt prova.. mest för att se när jag har ägglossing. 

 

Detta går ju lite emot vad vår ursprungliga plan var, att hålla oss till "den naturliga vägen". Men jag är lite nyfiken eftersom kroppen är så komplicerad, och man vet ju egentligen inte. Och om jag får reda på när så vet jag ju bättre och sen kanske det naturliga kan få bana väg därpå.. eller? 

 

Vad har ni för ståndpunkt? Hade ni kunnat testa äl- test? Har ni funderat på att använda det någon gång? 

 

/TJ

Om nio dagar är min mens beräknad. Så min ägglossning har troligtvis varit under julhelgen, vi har inte legat i super mycket, men har ändå nog fått till det i närheten i alla fall. Så, nu äterstår väntan. Väntan på om mensen ska komma eller inte. 

 

Känns skönt att det snart är nyår och vi ska resa bort, det lär med all säkerhet få mig att tänka på andra saker också. 

 

Nu håller vi tummarna, och hoppas på det bästa. 

Jag har inte skrivit på några dagar, har haft fullt upp med att mysa i snön och spendera tid med min man nu när vi varit barnlediga. :)

 

Har haft min första mens sen jag tog ut spiralen, och det var en upplevelse må jag säga. Mycket mindre blödning men fy fabian vad jag hade mensvärk ena dagen. Hade glömt hur det var. 

Till skillnad från vad barnmorskor och preventivmedelsrådgivare säger så fick jag mycket mindre menssmärtor med kopparspiral i än vad jag hade innan. Så det var intressant att gå tillbaka till "normal" smärta. Nåja, lite piller på det så var det bra igen. 

 

Sen vi tog ut spiralen tills mensen kom gick jag som på nålar nästan varje dag; är jag gravid? blir det denna månaden? vad är det som känns? varför känns det såhär? och så vidare... Nu har jag fått en helt annan inställning, jag känner mig mycket mer laid-back. Det var inget nedslag, inget misslyckande. Snarare tvärtom, jag har ett lugn i mig och en tålmodig väntan. Jag tänker inte på vad som händer varje dag, det finns visserligen inget att tänka på egentligen, har ju inte ens haft ägglossning än. Men det känns bra, lungt och stabilt. Om det blir ett plus på stickan får det komma när det kommer. Och det känns skönt.

 

Hoppas ni har en mysig sista vecka innan jul, det ska vi ha :)

 

/TJ

Så, nu är lingonveckan här. Blandade känslor, kan bero på hormonerna, men jag blev mer nedslagen än jag väntat mig, över ankomsten, men nu känns det okej eftersom nu vet jag med säkerhet att inget hänt denna gången och nu kan jag verkligen njuta i tre veckor (minst) av att ingen ovisshet är närvarande. 

Hur länge försökte ni innan ni fick ett plus på stickan? 

 

Så nu ska jag njuta av min man och vår familj och att julen är på intåg, baka lussebullar, pepparkakor och förbereda inför familjernas ankomst. 

 

/TJ

Igår skulle min mens ha anlänt, enligt min gamla app (som nu är borttagen, men minnet sviker mig inte). 

Kan bero på att jag tänker och väntar på att se om den dyker in eller inte. Eller kan det vara så att vi faktiskt lyckades på första, första, första försöket? Vågar inte hoppas för mycket, men det hade ju vart helt galet. 

 

Vi väntar och ser, har inte röda damen kommit på besök på måndag så blir det test. 

 

/TJ