För ungefär en vecka sedan var det dags för efterkontroll. Jag hoppades att jag skulle få sätta in en spiral men det får vänta någon vecka till. 

 

Det var så härligt att få träffa min barnmorska igen, och hon var glad att få träffa bebben som hon klämt och känt på under så lång tid. Alla värden var bra och vikten är snart nere på pre-baby vikt. Två kilo kvar (även om det ibland känns som mer). Den mer intima undersökningen innefattade också ett godkänt, med plus i kanten för mina knipmuskler. Hon poängterade ändå vikten av att göra knipövningar då de problem man kan få efter att ha fött barn in nödvändigtvis kommer direkt utan längre fram i livet om man inte håller igång musklerna. 

Vi fick en fin dinglis, en elefant som nu bor i vagnen med Skutt när vi är ute och promenerar. 

 

Så om några veckor ska jag dit igen och sätta in spiral (äntligen) så man kan vara säker på att det inte blir fler barn gjorda här inte. Vet inte om det kanske (borde det inte göra, men man vet väl aldrig) sätter igång mensen att ploppa in en spiral, hoppas inte, men jag tänker passa på att njuta lite extra av att vara mensfri dessa veckorna i alla fall..

 

Nu ska jag jaga rätt på en vårjacka som kan ta lite regn och sen är det dags att bege sig till dagis och skola och hämta bonusbarn. 

 

Lägenheten börjar ta sig, köket är halvklart, vi måste spärrmåla taket innan vi kan bli helt klara. Men vi är på god väg och det känns fantastiskt. 

Jag och Thea börjar hitta våra rutiner, vardagen blir lättare. Har börjat leka lite, mest jag men Skutt tittar på och är road. 

Imorgon kommer bonusbarnen och även på den fronten börjar det bli normalt, jag har mer tid eftersom Thea har fastare rutiner och framförallt eftersom kroppen är på g igen, sömnen är betydligt bättre. Nästa vecka när vi lämnat barnen kommer äntligen min svägerska, Theas faster och hälsar på (hon bor i Belgien om jag inte skrivit det innan). De har ännu inte träffats så jag ser fram emot det! 

Nu har bebis somnat på mig så jag ska ta en liten vilopaus jag med. 

Jag mår fysiskt bra, kroppen återhämtade sig snabbt. Precis som med graviditeten är jag imponerad av hur snabbt min kropp sköter det som behövs skötas, magen försvann, mjölken kom och det lilla jag sprack läkte på någon dag. 

Psykiskt dock, har jag vart ett vrak sedan i onsdags. Våra första dagar hemma var lugna och sköna. Vi hade tid till varann och allt kändes bra. 

Sen kom onsdagen, bonusbarnen skulle till oss. Jag fick på tisdagskvällen en släng av baby blues, tittade på Thea och fylldes med så myclet lycka och kärlek men tårarna bara sprutade, jag ville ha mer tid innan huset fylldes med tjo och tjim. Vi har ju inget sovrum, utan sover i vardagsrummet (ifall någon missat det). Så utan frizon och helt naken (metaforiskt) blev jag helt förstörd av att de kom och skulle pilla med sina förkylda (dock tvättade, men ändå) fingrar på min lilla lilla människa. Som fortfarande var/är så ny. Och det skreks och bråkades och slogs o var med andra ord som vanligt med dem o mellan dem. Men för mig var det för mycket. Jag ville bara ha lugn och ro och jag ville att min man skulle vara med oss och kunna fokusera på oss endast. I alla fall tills vi alla tre verkligen landat i den här nya verkligheten. 

Ovanpå det blev jag rädd för allt, för hennes skull. Snö är kallt och jag ville inte gå ut med henne. Bilar är farliga, människor är bacillfyllda, vagnen är så stor för hennes lilla kropp, ja, jag blev rädd för allt. 

Men jag kämpar på, vi har åkt bil både med pappa och själv, hon har badat sitt första bad och vi har gått en liten promenad. Jag har gråtit vid varje tillfälle men jag har gjort det! Och det känna bättre efter varje sak jag gör. Det är bara till att göra det. Sakta men säkert börjar jag känna mig stabilare och starkare igen (tycker fortfarande att kylan och blåsten vi har här är ett jäkla påfund) och imorgon lämnar vi barnen, vi har en ny deal nu ett tag framöver för att vi ska flytta och få en chans att bara vara vi tre och verkligen bli hemma tillsammans, tack och lov. 

Finaste sköldpaddan <3

Har däremot haft förvärkar inatt, typ mensvärk. Höll mig vaken till ungefär klockan fyra o sen somnade jag mitt i en värk så när jag vaknade var värktimern på 98 minuter. Ingen dålig värk ;) så något verkar vara på gång, hoppas förkylningen försvinner först bara. 

Idag ska jag till BM för överburenhetskontroll. Får se om hon kan trolla igång mig kanske. Storasyster är hos mamman med sin ögoninflammation över dagen, lilla tjejen var så svullen imorse o helt varig i ögonen, men pigg som en lärka. Underligt fenomen det där med sjuka barn. Hon höll låda hela morgonen o skulle springa o hoppa överallt, man vill typ skaka henne och säga: "du är sjuk, var utslagen och sov unge!"

Jag ska i alla fall dricka te och sova nu mellan allt som måste göras idag. :)

Tål du inte ett väldigt gnälligt och negativt inlägg så vänd bort omedelbums. 

 

Usch och fy fan rent ut sagt för denna dagen. I alla fall eftermiddagen/kvällen. 

 

Jäkla unge till att inte komma ut, är så färdig med detta nu. UT!! Helst igår. Står inte ut med bonusbarnens bråk och tjat, och förkylningar som verkar bli värre bara (ber till högre makter för att slippa feber på dem, för jag har ett par läkarbesök imorgon som jag måste gå på, o dra med mig ett sjukt barn har jag ingen lust med, dels för min skull men framförallt den sjuke som behöver vila). Försäkringskassan, som har betalat ut föräldrapenning till mig; dvs vet att jag är gravid, har helt plötsligt tappat bort mitt intyg om att jag är gravid och vill inte betala ut mer pengar till mig. Ringa dit är ju spännande, antingen får man inte ens plats i kön eller så får man plats 200+ (har i skrivande stund avverkat ca 120 platser). Dessutom fick jag en faktura idag från ett företag som jag inte har något abonemang hos, lurendrejare. Ovanpå detta har jag återigen fått urinvägsinfektion och bebis är för stor för mitt inre o jag kan inte sitta på något bekvämt sätt och höfterna gör ont. KOM UT!!! Innan jag förlorar förståndet fullständigt. 

 

Kom ut. nu. tack.

 

Sista veckan på gång. Ja, jag kan ju gå över tiden, så klart, men det är ändå något speciellt med att påbörja den så kallade sista veckan. Vad gäller känningar har jag inga, förväntar mig heller inga eftersom min mamma inte hade förvärkar eller något, utan när det satte igång var det på riktigt direkt. Magen har inte sjunkit ner heller så det verkar inte vara redo på ett tag till, blir fortfarane andfådd när jag läser godnattsaga för barnen, haha. 

Lille Skutt rör sig som vanligt, far rundor emellanåt, och karatesparkar mig i revbenen om jag inte sitter ordentligt. 

 

Psykologiskt är det fortfarande lungt gällande förlossningen, känner mig redo och laddad för att ta mig an den utmaningen. Det som kan vara svårt är just nu innan, känner mig mer introvert, mer fokuserad på mig själv och vill ha lugn och ro omkring mig. Vilket krockar med barnen eftersom de vill ha action och far runt i lägenheten som två duracellkaniner, speciellt med tanke på att vi har faster på besök, såklart vill de ju leka med henne och hålla igång. Hade det bara varit jag & mannen med barnen så hade vi kunnat ha det rätt lungt, men med faster är det full rulle (vilket är fullt förståeligt, eftersom de inte ses så ofta) och det kan stressa igång mig till punkten då jag vill skjuta dem med bedövningspilar i rumporna bara för att få lite lugn och ro omkring mig, haha. Men det är bara att andas och försöka slappna av och släppa behovet av att kontrollera alla situationer. 

 

Igår firade vi jul med farmor och faster, imorgon kommer farfar och hans fru och hälsar på och stannar en natt. Så imorgon blir vi sju personer i vår lilla tvåa (kan ni ana hur mycket jag längtar efter att få flytta och få ett eget sovrum!!! Snart.) Finns det hjärterum, finns det stjärterum som de säger. Som tur är det bara en natt ;)

 

Nåja, har städat här hemma och ska slänga mig i duschen, faster och mannen tog barnen och gick på bio. 

Morgonen började på lillans dagis med luciatåg. Som de sjöng och viftade med sina ljus, fina fina ungar. Jag grät typ tre gånger, haha. Skyller på hormonerna... 

 

Efter det hade vi tid på sjukhuset för att göra en sista koll så bebis går upp i vikt som hen ska. Allt såg bra ut och idag väget Lille Skutt 2660 gram och beräknas fortfarande väga runt 3200-3300 om hen kommer på beräknad dag. Följer sin kurva perfekt och var alldeles alldeles underbar där inne. Jättekissnödig även denna gång, älskade lilla bebis är kissnödig varje gång vi gör ulraljud, vilket barnmorskorna är tacksamma för eftersom det visar att njurarna fungerar bra. Så, bra jobbat bebis! <3

 

När jag kom hem sen satte jag igång med att tvätta allt tyg som är till vagnen, klädsel, filtar, täcke osv. Påbörjade packning av min BB- väska. Vad hade/har ni i er?

I min änsålänge:

 - Kläder till bebis

 - Pyjamas till bebis

 - Amnings BH

 - Amingsinlägg

 - Leggings, linne, underkläder till mig

 - Glasögon

 - Schampo 

 - Nässpray & Astmamedicin

 

Att köpa

 - Balsam & duschtvål i reseförpackning

 - Tandkräm & tandborste

 

Jag vill bara ha med mig det som är nödvändigt, inte överpacka så om ni har några tips eller erfarenheter så dela gärna, gärna med er! 

Nu betraktas barnet som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas, mellan vecka 37 och 42. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt.

De allra flesta barn har vänt sig med huvudet nedåt. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån.

Om barnet ligger med stjärten nedåt, så kallad sätesbjudning, brukar man få komma till förlossningsavdelningen för ett försök att vända barnet. Om det inte lyckas diskuterar man med läkaren vilket som är det bästa sättet för barnet att födas, på vanligt sätt eller med kejsarsnitt. (www.1177.se)

 

Igår hämtade vi barnen och firade med lite pyssel, vi gjorde egna snöglober. Det gick bra om man bortser från mindre missöden som att lillan hällde ut alla glitterstjärnor i sin burk, så jag var tvungen att fiska upp dem så vi andra också kunde få. Vilket resulterade i att vi nu har små små stjärnor lite överallt i lägenheten... 

 

 

Nu var jag inte så engagerad att jag satte på fina kantband på locket, vilket man kan göra, då ser det ännu bätre ut. Men det kan få bli ett senare projekt. I det stora hela är det ett bra pyssel att göra med barn, tar inte speciellt lång tid och ger ett roligt resultat. 

 

Om nu någon blir inspirerad så är det detta man behöver & såhär man gör: 

 - Gammal syltburk (eller gurkburk, ja ni fattar..)

 - Vatten (som man kokat, och som sedan fått svalna av)

 - Glycerol (finns på apoteket) ca 1 tsk i vattnet, det möjliggör snöeffekten, annars lägger sig bara glittret på ytan. 

 - Figur att limma i locket

 - Superduperlim, som är vattenfast. 

 

Man kan limma fast locket också för aäkerhetsskull, jag valde att inte göra det denna gången. Och sen kan man, som sagt, sätta ett fint kantband om locket, då set det ännu mer fancy ut. :)