Att missa födseln av sitt eget barn..
Publicerat den
Inatt hade jag den märkligaste drömmen på mycket länge. Jag hade varit iväg med min mamma på något ärende o när vi kom hem så hade jag fött barn, på distans. För bebise var hemma, och blev omhändertagen av två andra människor som jag inte kände. De passade honom (för i drömmen var det en pojke). Jag tog upp honom, och skulle amma men det kändes inte som att de kom någon mjölk och efter en stund släppte han. Så jag gick ut i köket och kollade i skafferiet och där stod det ersättning som var superallergiframkallande, och tro på f*n att jag flippade ut! Jag skällde och hade mig på dessa inkompetenta barnpassare som för det första gett MITT barn ersättning utan tillåtelse och ovanpå det hade de inte köpt rätt ersättning, utan något billigt skit som gör barn allergiska.
Under tiden hade tjejen (det var en kille och en tjej som passat bebisen) tagit min son och lagt honom för att sova i ett annat rum, han var inte trött men hon tyckte att han skulle sova, vilket jag motsatte mig eftersom han knappt ammat något och jag ville prova på det andra bröstet också först. Hon ville inte släppa in mig i rummet och där kom ytterligare ett utbrott från min sida - vem tror hon att hon är som ställer sig mellan en mamma och hennes barn?
Tillslut fick jag upp honom och la honom i vagnen och gick min väg, för hos så galna människor kunde man ju inte vara! Det var även här någonstans jag vaknade, och min första tanke var att kolla så bebisen var kvar i magen och därefter: hur i hela friden kunde jag missa födslen av mitt eget barn?
Mycket absurd dröm, inte obehaglig, men fylld till bredden med djupa primitiva, nästan djuriska känslor. Kände mig som en lejoninna när jag försvarade mitt barn.
Har läst att man tydligen kan drömma myckte märkliga saker ju närmre man kommer förlossningen, så de är väl bara att hänga med. :)
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför. Vikt 1 600 gram.
Egna reflektioner: Magen växer och bebisen blir större och starkare. Jag anar en tillväxtperiod eftersom mina hormoner spelar mig ett spratt och har gjort det i tre dagar nu. Fruktansvärt nere till jätteglad på ingen tid alls, och vise versa.
Idag är en nere-dag. Eller rättare sagt, nere-kväll. Dagarna har varit igång, vi har jobbat med vårt byggprojekt på yogastudion sen i torsdags och idag var min sista dag. Så om dagarna har det varit full rulle, vilket märkts på kvällen. Kombinationen av hormoner och trötthet, jisses, jag har drömt så mycket arga drömmar och igår var jag på så dåligt humör att det enda jag kunde göra var sitta rätt upp och ner och vänta på att klockan skulle bli läggdags. Denna kvällen är inte riktigt lika tuff, men jag är helt färdig. Imorgon ska vi på andra delen av förlossnings utbildningen, sen ska vi hämta barnen en dag tidigare så det är inte den längsta återhämtningsperioden men det ska nog gå bra.
Inatt drömde jag att vi fick ett papper från sjukhuset, där de råkat skriva med könet på bebisen.
27+3 pojke stod det längst upp på pappret, och min man blev tokig. Hur kunde de göra en sån miss? Jag blev så ledsen för att de tog ifrån oss överraskningen.
Knasig dröm, oavsett vad det blir så är den älskad och välkommen, precis som den är. Men vi vill gärna vänta med att få reda på vad det är för kön tills Lille Skutt kommer ut till oss. Vi pratade rätt mycket om bebisen och förlossningen igår, det blir mer riktigt när vi pratar om våra tankar och förväntningar. Min man är nyfiken på hur allt går till, vad det finns för olika värkar och varför de är olika osv. Det är lugnande och skönt för mig att han försöker bli insatt och ha kunskap, för då är vi verkligen två om upplevelsen när det sen är dags, och han är den enda som kan få mig att fokusera när jag är upprörd/förvirrad/arg eller ledsen. Så det är guld värt att han är och vill vara lika insatt som jag. Mest nyfikna börjar vi nu bli på vem det är som ligger där inne och tumlar runt, vilka av våra egenskaper har hen fått och hur kommer personligheten växa fram?
Man kan ju se så mycket på storebror och storasyster vilka egenskaper de hade som var tydliga redan som spädbarn och som blev mer framträdande med åldern, så vi är spända på vem Skutt kommer vara och bli.
Bebisen: Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.
Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Vikt 1 200 gram.
Mamman: Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.
- taget från vårdguiden -
Egna reflektioner: Bebisen rör sig lite mindre, men är fortfarande tuff där inne. Buffar runt och jag känner tydligare om den ligger långt nere eller om den bytt ställning och ligger högre upp med den största delen av kroppen. De senaste dagarna har jag varit betydligt mer nära till gråt, såg en dokumentär om Katy Perry vilken jag snyftade mig igenom när hon skilde sig från Russel Brand (usch som jag led med henne) imorse vaknade jag av en dröm, drömde att min man var sjuk, dödssjuk och skulle försöka ge sig själv en elchock för att förlänga sin livstid med någon vecka. Men det var förknippat med en risk att hjärtat kanske kan stanna av helt. Så jag satte mig i drömmen och kramade honom och gråtandes berättade jag hur mycket jag älskade honom. Så när jag vaknade och han låg bredvid mig i sängen bröt jag ihop och kramade om honom hårt i typ en halvtimme samtidigt som tårarna rann och jag var så tacksam och glad för att han fanns på riktigt och levde.
Så känsloexplosionerna är som de var i början av graviditeten kan man ju lungt säga, haha.
Vi har spenderat helgen med att vara snickare i yogastudion, de har flyttat och min man har jobbat en hel del med dem sen tidigare och nu ville de ha hjälp med att bygga en ny reception så vi har byggt dagarna i ända, vilket var riktigt roligt, och jag var verkligen glad för att jag inte är så stor om magen, det hade ju gjort allt mycket svårare om magen hade tagit mer plats.
Vikten vet jag inte något om än, har inte vägt mig denna veckan, ska göra det så jag återkommer med det. :)
Ursäkta soppåsarna, har fortsatt med min storstädning men har inte hunnit ner med skräpet än. Vecka 28 (27+1)
Hur går det för er? Jag vet att ni är här inne, ser statistiken, men hör inget ifrån er, är såå nyfiken på hur det går för er andra! Vissa har ju egna bloggar som jag följer, men jag har en hel del läsare som inte har eller har delat med sig av sin bloggadress; vad händer i era liv? Saknar er :)
