Om nio dagar är min mens beräknad. Så min ägglossning har troligtvis varit under julhelgen, vi har inte legat i super mycket, men har ändå nog fått till det i närheten i alla fall. Så, nu äterstår väntan. Väntan på om mensen ska komma eller inte. 

 

Känns skönt att det snart är nyår och vi ska resa bort, det lär med all säkerhet få mig att tänka på andra saker också. 

 

Nu håller vi tummarna, och hoppas på det bästa. 

www.gravidbloggar.se har hjälpt mig hitta flera bra bloggar och det är mitt bästa tips till någon annan som vill läsa om riktiga historier om vägen till graviditeter och födsel.

Jag har inte skrivit på några dagar, har haft fullt upp med att mysa i snön och spendera tid med min man nu när vi varit barnlediga. :)

 

Har haft min första mens sen jag tog ut spiralen, och det var en upplevelse må jag säga. Mycket mindre blödning men fy fabian vad jag hade mensvärk ena dagen. Hade glömt hur det var. 

Till skillnad från vad barnmorskor och preventivmedelsrådgivare säger så fick jag mycket mindre menssmärtor med kopparspiral i än vad jag hade innan. Så det var intressant att gå tillbaka till "normal" smärta. Nåja, lite piller på det så var det bra igen. 

 

Sen vi tog ut spiralen tills mensen kom gick jag som på nålar nästan varje dag; är jag gravid? blir det denna månaden? vad är det som känns? varför känns det såhär? och så vidare... Nu har jag fått en helt annan inställning, jag känner mig mycket mer laid-back. Det var inget nedslag, inget misslyckande. Snarare tvärtom, jag har ett lugn i mig och en tålmodig väntan. Jag tänker inte på vad som händer varje dag, det finns visserligen inget att tänka på egentligen, har ju inte ens haft ägglossning än. Men det känns bra, lungt och stabilt. Om det blir ett plus på stickan får det komma när det kommer. Och det känns skönt.

 

Hoppas ni har en mysig sista vecka innan jul, det ska vi ha :)

 

/TJ

Så, nu är lingonveckan här. Blandade känslor, kan bero på hormonerna, men jag blev mer nedslagen än jag väntat mig, över ankomsten, men nu känns det okej eftersom nu vet jag med säkerhet att inget hänt denna gången och nu kan jag verkligen njuta i tre veckor (minst) av att ingen ovisshet är närvarande. 

Hur länge försökte ni innan ni fick ett plus på stickan? 

 

Så nu ska jag njuta av min man och vår familj och att julen är på intåg, baka lussebullar, pepparkakor och förbereda inför familjernas ankomst. 

 

/TJ

Det känns knäppt att gå och vänta på mensen såhär, jag har aldrig gjort det förut. Det känns som att den ska dyka in närsom, men det är bara flytningar. Samtidigt så känner jag mig inte stressad eller bunden till en önskan om ett visst resultat, kommer den så är det ju bara att försöka nästa månad igen, det är ju inte hela världen, så jag går inte och oroar mig för att den kanske dyker upp, snarare tvärt om. Den är välkommen i så fall, och ska den komma så spelar det ingen roll om jag skulle vilja eller inte. Min tankeverksamhet kan inte styra fakta. En önskan blir ingen bebis. 

 

Annars verkar kroppen vara normal, är inte förstoppad längre, beror förmodligen på att jag ändrade doseringen av järntabletter...Win! Känner mig svullen över buken, men har inte gått upp mer än ngt hekto i vikt. 

 

Nåja, om inget händer så testar vi imorgon, som sagt. 

 

Kul att se att det redan ökat lite i besökarantal sen jag la ut min adress på lite olika bloggar, hoppas ni kommer tillbaka och att ni hittar någon nytta hos mig, och även jag hos er förr eller senare! :)

 

/TJ

Igår skulle min mens ha anlänt, enligt min gamla app (som nu är borttagen, men minnet sviker mig inte). 

Kan bero på att jag tänker och väntar på att se om den dyker in eller inte. Eller kan det vara så att vi faktiskt lyckades på första, första, första försöket? Vågar inte hoppas för mycket, men det hade ju vart helt galet. 

 

Vi väntar och ser, har inte röda damen kommit på besök på måndag så blir det test. 

 

/TJ

När jag var hos barnmorskan för att ta ut min spiral fick jag veta att jag helst skulle börja äta folsyre tabletter eftersom det ska hjälpa till med utvecklingen av ryggraden och skallen på bebisen. Sagt och gjort. 

Efter cirka två veckors tablettuggande och ungefär två veckors illamående tänkte jag att de nog går hand i hand och besökte apoteket för att höra om det kunde vara så att folsyran fick mig att må illa (tänkte jag kan ju omöjligen må illa pga en graviditet som knappt ens fått fäste ju). Och visst var det så. om man har lite lägre blodtryck så var det vanligt att man upplevde illamående när man tog folsyratabletter, speciellt om man tog dom om morgnarna, vilket jag ju självklart gjorde. Så tipset var att jag skulle ta tabletterna på kvällen och även börja ta järntabletter för att få ett mer normalt blodtryck. Okej, jag går väl med på det också då (trots att jag egentligen inte vill stoppa i mig tabletter, speciellt om jag inte känner mig helt säker på varför jag gör det). 

 

Efter att jag tagit tre tabletter om dagen i några dagar började jag bli förstoppad.. Detta kan heller inte bero på en graviditet, det är för tidigt, och mensen skulle inte komma på någon vecka till. Rådfrågade min mamma om järntabletter, och visst är det så att man blir förstoppad av dem. Tjoho. 

 

Så nu försöker jag hitta en balans med järntabletterna också, folsyran tar jag om kvällarna och nu ska jag se hur det funkar om jag tar en järntablett om dagen istället för tre. Någon nytta borde ju den göra, och en kan ju (förhoppningsvis) inte göra bajset alldeles för hårt. 

 

Håll tummarna .

 

/TJ