vecka 38
Publicerat den
Först och främst vill jag säga förlåt för att jag inte uppdaterat alls på ett par dagar.
I söndags gick jag in i vecka 38!!
I den här veckan väger barnet drygt 3 kilo, och är omkring 49 cm långt. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt nu. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Nu väger barnet drygt tre kilo.Allt fler känner förvärkar.
Förlossningen är jobbig även för barnet. Men barnet klarar detta väl, och har till exempel lagrat extra näring som det kan använda. Underhudsfettet fungerar som energireserv den första tiden efter födseln. (www.1177.se)

Förvärkar tror jag att jag eventuellt kände, mycket svagt, vid tre tillfällen för någon dag sedan, men inget mer. Sammandragningar som vanligt när jag anstränger mig och det börjar trycka neråt betydligt mer än det gjort förut. Speciellt när jag är ute och går, då är det nästan så man blir lite orolig att den ska lyckas trycka sig ut. I övrigt har jag mått bra och varit pigg.
Bortsett från idag, jisseskors så trött jag har varit idag. Lämnade barnen på dagis/skola och åkte rätt hem och gick och la mig. Vaknade två timmar senare och hade bestämt med min pappa att vi skulle luncha men kunde inte ta mig upp ur sängen, huvudvärk som verkade vilja spränga mitt huvud och jag var fortfarande trött. Så jag somnade om och sov ytterligare två timmar, vaknade och fick ta en alvedon mot huvudvärken och vila lite till, och det är först nu jag börjar känna mig som en människa igen. Tur det, för jag har lite jag behöver ordna med innan barnen ska hämtas, men en sak är säker, det bli pizza till kvällsmat för mannen ska iväg och jag har noll energi till att laga mat. Men de är nog ingen som kommer klaga på det, tror jag. :)
Vi var på storföreläsning på BB i tisdags för att få lite information om hur det går till när man kommer in och ska föda, skönt att få lite praktisk information om vad som väntar en och vad som väntas av en. Dagen därpå var jag hos min barnmorska och allt såg bra ut. Mitt järnvärde hade skjutit i höjden och hon vågade knappt tro att man kunde svara så bra på järntabletter som jag gjort (klapp på axeln).
Vikt: 83
Hjärtslag: 145 slag/min
SF-mått: 34
Järnvärde: 134
Nåväl, nu är ni iite mer uppdaterade! Inte alls lång tid kvar och bebisen kan ju komma precis exakt närsomhelst, så jag passar på att vila, och njuta av tillvaron den här sista tiden. Allt är förberett och klart för Lille Skutts ankomst vilket medför att jag verkligen kan slappna av och ta det lungt.