Vecka 34
Publicerat den
Nu är fostret så moget att om förlossningen startar försöker inte förlossningspersonalen skjuta upp födseln.
De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och klarar sig utan kuvös. Men de är fortfarande ömtåligt och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring.
Vikten är uppe i ungefär 2,3 kilo och längden i 46 centimeter. (www.1177.se)
Magen börjar ta sig, det är som att den ploppade ut över en dag. Det börjar kännas mer och mer att jag närmar mig slutet av graviditeten, sakta men säkert. Nätterna, eller rättare sagt kvällarna, är tuffa. Vissa kvällar kan jag bli orolig och rädd inför förlossningen, att jag inte kommer kunna hantera smärtan, eller att jag inte kommer kunna ta hand om bebisen och en rädsla för att jag inte kommer kunna hantera dens syskon, speciellt Lillan, hon är tre år, hon kommer troligen (oavsett hur kul hon tycker att det ska bli) bli svartsjuk och tänk om jag inte kan hantera det, tänk om jag inte kan hantera henne rätt? Ovanpå detta så är det sååååå svårt att somna om kvällarna, det kryper i benen, bebisen tar plats och bestämmer hur jag får och inte får ligga. Hen kan gå loss fullständigt om min liggposition inte passar, detta gäller då när jag ligger på sidan, på ryggen funkar, men där hamnar all tyngd och all bebis långt bak i kroppen och den sparkar eller petar med en armbåge eller ett knä på ryggraden - den mest obehagliga känslan någonsin. Sen ska vi inte börja på hur många gånger jag måste kissa innan jag ens kan somna, haha.
Det är en tuff period fysiskt, men vi har det mysigt. Håller på att förbereda inför flytten (längtar så!) och idag ska jag visa lägenheten vi bor i nu för en sökande, därefter ska jag åka ut till min mamma och min lillasyster, hon är fototokig och ska få ta ordentliga magbilder så det är gjort, annars kommer jag säkert lyckas skjuta upp det till det är för sent och magen är borta.
Nu får jag göra mig klar, kan inte visa lägenheten i mjukiskläder.. ;)
Jag är medveten om att jag är fullständigt orimlig.
Publicerat den
Vi skulle åka in till stan, tänkte köpa lite bebiskläder för första gången. Vi snickesnackade om lite allt möjligt och jag berättade att jag skulle vilja åka till Astrid Lindgrens värld med barnen nästa sommar. Och att jag tänkte att barnens mamma ju kunde följa med (med en kompis eller respektive) men då att vi bor i varsin stuga. Ja sa min man... "Så kan jag och hon bo i en stuga o du o alla barnen i den andra"
Följden av detta, faktiskt oskyldiga skämt, blev att jag fullständigt flippade ut, vägrade gå någonstans med honom och med tårarna rinnandes ner för kinderna tog jag på mig och stormade iväg. Under tiden bad han om ursäkt o allt han kunde, men det spelade ingen roll. Hormonerna flippade ut! Och mitt i min hormonkaskad så inser Jag att det är en extrem överdrift från min sida, men hormonerna är så, så mycket starkare och mer överväldigande än Jag kan hantera så jag gick.
Nu har jag köpt bebisens första kläder ( från mig dvs) och vill åka hem, men jag skäms...
Utedag
Publicerat den
Imorse vaknade jag och kände för att ha en dag utomhus, promenera, glo på folk och umgås med min man. Efter en lång frukost o dusch så känner jag mig redo att bege mig och då säger min förkylda (dödssjuka) make att han inte vill gå ut, för han orkar inte. Nehej, då går jag ut en runda själv tänker jag.
Så jag begav mig ut, kom till Ica och gick in o köpte saffran och rengöringsmedel till tvättmaskinen. Gick sen hem och tur var att jag inte var så långt hemifrån för jag fick stanna ett par gånger till följd av sammandragningar, som fortfarande inte gör ont, men är rätt tuffa när man är ute och går.
Väl hemma satte jag igång med att rengöra tvättmaskinen och när jag kommit igång så skrubbade jag rent ugnen och gjorde en grundlig städning av hela köket. Därefter satte jag igång med att baka lussebullar, när allt var klart var klockan fyra, och trots att jag inte fick min utedag så är jag rätt nöjd med min prestation.
Så nu ska jag ta min kropp och lägga mig i soffan och titta på Tv och klämma så många lussebullar att de tillslut ska spruta ur öronen på mig. :)
Ultraljud nummer två.
Publicerat den
Igår var det alltså dags för tillväxtultraljud. Det var kul att se Lille Skutt igen, men allt var svårare att se eftersom hen nu är så stor att man inte får med hela bebisen i en bild. Men som min barnmorska sagt ligger hen med huvudet ner i mitt bäcken och ryggen längs med min vänstra sida av magen och fötterna vid mitt högra revben (vilket känns när jag sitter ner och inte lutar mig bakåt tillräckligt mycket ;)) och som jag varit övertygad om poängterade hon att Skutt låg och tryckte på min blåsa, skönt att få det bekräftat, de är inget fel på min kisseblåsa, det är en liten människa som lägger hela sin vikt på den.
Hen väger 1,9kg nu och beräknas väga ca 3,2 om den kommer på BF, vilket är inom det normala, men de ville att jag ska komma in på ett till ultraljud i vecka 37 för säkerhetsskull och kolla så att den inte slutar tjocka till sig. I övrigt var alla organ friska och fungerade bra, njurarna fungerade bra vilket visade sig genom att bebisen hade full urinblåsa. Duktig Skutt :)
Vi fick också en 3d bild vilket var intressant. Tydligen är hen lika fotogenisk som sin mor och låg även och tryckte sin näsa mot livmoderväggen så den är helt tillplattad, haha.
Men ja, allt var normalt och bra, en frisk och fin bebis som bara ska tjocka till sig i sju veckor sen är hen så välkommen ut!
Vecka 33
Publicerat den
I söndags gick jag in i vecka 33. Och denna veckan börjar det kännas att jag är gravid. Dels har magen ploppat fram (det var bannemig på tiden) foglossningarna är påtagliga, framförallt när jag går upp på morgonen, eller på natten för att kissa. Jisses asså, det känns som att hela underredet ska trilla ut när jag reser mig.
Sen har jag fått ett annat litet oroblem som håller på att driva mig till vansisnne. En inneboende i rumpan. Vi ska inte gå in på detalj, men fyfanbian vad det gör ont.
Nåväl, bebisen har det bra och bullar runt i magen och på torsdag ska vi på vårt nästa ultraljud, äntligen! Ska bli mysigt att se Lille Skutt igen :)
Läget
Publicerat den
I förmiddags var jag hos barnmorskan för de vanliga kontrollerna.
SF-mått: 29 cm
VIkt: 81 kg (dvs sex kilo plus)
Hjärtslag: 147 och fin pulsökning när hen vände på sig.
Dessutom har Lille Skutt (som jag misstänkte) lagt sig med huvudet ner och låg väldigt stabilt där. Långt ner, fortfarande lite ruckbar, men barnmorskan tror inte att hen kommer vända på sig eftersom huvudet redan är så långt nere i mitt bäcken. Vilket också förklarar varför jag känt ett tryck och en stickande känsla i livmodertappen. Lilla bebisen gör sig redo för att komma ut till oss inom en snar framtid, och hen är så välkommen så.
Nu vet jag hur bebisen ligger i min mage och vet vad det är jag känner när den buffar runt, vilket är kul, det ligger en liten, liten rumpa på vänster sida och det som känts på min högra höft är små händer som knuffar till emellanåt. Åh, lilla plutten.
Nästa vecka, på torsdag, ska vi på vårt andra ultraljud och jag ser fram emot att få se bebisen igen och få veta hur stor den är.
Idag hämtar vi barnen inför vår vecka, vilket ska bli härligt. Känns som att det var en evighet sen vi såg dem sist, så det är skönt att de äntligen kommer hem igen.
Dunderförkylning
Publicerat den
Under hela helgen har det känts som att det legat en förkylning på lur. Och igår bröt den ut, efter det verkar det som att den även ringt in förstärkning och idag är jag helt utslagen. Detta är också första gången i mitt liv(!) då jag inte får använda nässpray. Nässpray som är min stora kärlek och räddare i nöden om natten, så man kan sova ordentligt. Nej nu får jag använda mig av koksaltlösning och gudarna ska veta att det inte är i närheten lika effektivt. Haha.
Godmorgon!
Så denna morgon laddade jag upp med en massa c-vitamin, té med honung och nässköljning så nu ger jag mig f*n på att besegra förkylningen! Heja, heja!
Godmorgon!
Vecka 32
Publicerat den
Idag går jag in i vecka 32, magen har inte vuxit alls, snarare krympt (tack vare en ordentlig tarmrensning, ursäkta ärligheten). Enligt min app så är bebisen nu ca 42 cm och väger runt 1,8 kg i början av veckan och närmre 2 kg i slutet av veckan. Och fokuserar på att träna sina lungor.
I delen om vad som händer i mammans kropp står det "förvånas du över hur stor din mage kan bli?" Och vad ska man svara på det? Haha, nej. Jag förvånas inte ett dugg av hur stor den kan bli, snarare tvärtom. Hur får du plats där inne lilla vän? Jag måste ha mer tomrum i buken än någon annan på denna jord.
Vikt: + 7kg
När jag ligger ner så är det inte mycket som sticker ut, den största skillnaden sen innan jag blev gravid är att ryggen och höfterna är plattare. Har inte samma båge som jag hade förut, så det är väl där livmodern tar ut sin rätt och plats. 
Och framtill, ståendes, är det inte så jättestor skillnad sen sist. :)
Idag ska jag se om jag kan reklamera ett par mamajeans som jag köpte för knappt fyra månader sen, som spruckit (utan att ens vara slitna) och det tycker jag är himla dåligt att de bara håller så kort tid, speciellt när man lagt ett par hundralappar på dom. Så jag hoppas att jag kan få byta ut dem till ett par hela.
Ikväll ska jag hämta min svärfar på flygplatsen, och imorgon kommer äntligen min man hem! Jag har njutit av att vara själv, och ska njuta idag och imorgon med, men jag ser fram emot att få träffa honom. Känner mig som en lite fjortonårig nyförälskad unge när jag tänker på honom och hur skönt det ska bli att få ha honom hemma igen och att få vakna med honom bredvid mig igen.
Bebisshopping
Publicerat den
Godmorgon!
Igår begav jag mig till Gekås för att köpa lite som kan vara bra att ha till bebisen. Det var kanske inte jättegenomtänkt med tanke på att stora delar av Sverige har höstlov. Herre-min-gud vad där var packat med folk. I alla gångar var det full trafik, plus alla dessa fantastikt parkerade kundvagnar lite här och var.
Kaoset till trots fick jag tag i en hel del som kan behövas. Stora saker som skötbädd osv kommer jag ordna på annat håll, men nödvändiga bassaker fick åka med hem och till och med maken tyckte att det var bra inköp när jag hade genomgång hemma på kvällen. :)
Dessutom körde jag förbi apoteket och hämtade ut en babybox, och blev mycket positivt överraskad av vad det fyllt den med. Till skillnad från Babyproffsens box, som var något av en besvikelse, så fanns det ytterst smarta grejer i den, enligt mig. Pysventil, nappflaska, napp och bubbelbad till bebisar och två tidningar, en till mig och en till min man.
Gårdagen blev en bra dag, helt slut när jag kom hem och jag fick lite foglossning efter shoppingen, men det är skönt att ha det mesta som kommer att behövas, bortsett från de stora sakerna som skötbord, spjälsäng, men det får vänta ett tag till, i alla fall tills vi vet om vi får lägenheten som vi har på gång eller inte. Så man vet hur man kan inreda. :)
Nu ska jag återgå till mig frukost och sen lämna tillbaka bilen till min pappa som jag lånade igår.
Ibland känns det som en evighet...
Publicerat den
Jag har varit gravid i sju månader, i lite mer än 30 veckor.
Det är lite mer än två månader kvar till BF, nio veckor. Dessa förbannade nio veckor känns som de aldrig kommer vara över. Inte för att jag har det jobbigt fysiskt på något sätt, tvärt om. Det är lättare än jag trodde att vara gravid, så här långt.
De första tolv veckorna såg ut att bli långa, kändes som en evighet dem med, men tiden gick. Som den alltid gjort. Och kommer göra, men jag kan inte tänka mig att det någonsin kommer bli januari, det kommer aldrig bli julafton eller nyårsafton. Bebisen kommer aldrig komma ut till mig för nio veckor är längre tid än någon annan tid, och absolut längre än en evighet.
Lille Skutt, nu ligger du i min mage och buffar runt och egentligen borde jag kanske inte känna såhär förrän jag gått över 40 veckor, men det finns dagar då jag längtar ihjäl mig efter att få känna hur du luktar i nacken, se vilken färg du har på ögonen, vilken färg du har på håret, att få pussa på din näsa, byta dina bajsblöjor, bädda ner dig i vagnen och se till att du har det mysigt, bära dig nära nära i bärsjalen, känna din hud mot min, räkna dina små tår och fingrar. Älska dig.
Kärlek, din mamma.
Vecka 31
Publicerat den
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.
Vikt 1 800 gram.
Egna tankar: Sedan förra veckan är det inte jättestor skillnad såhär långt. Som jag skrivit innan så märks det att bebisen har en ganska omfattande tillväxtperiod nu. Det spänner i ligamenten som håller upp livmodern och det känns starkare när bebisen rör sig och livmodern tränar mer och mer. Det är en intressant (läs: konstig) känsla, jag känner så tydligt hur hela livmodern blir hård och spänner sig men det gör inte ont, fast det känns som att det borde göra ont eftersom den krampar, men icke. Hormonerna har lugnat sig en hel del, vilket jag är tacksam för, det gör livet lättare. Så, ja, i det stora hela rullar det på och går framåt.
Veckan som kommer är barnledig och jag hade tänkt åka till Ullared för att köpa på mig lite till bebisen och mig själv, det behövs ju en hel del märkte jag när jag och en vän diskuterade vad hon verkligen behövt efter förlossningen (det är underbart att ha en nära vän som nyss fått barn när man själv väntar ett). Det är ju en hel del som man inte behöver och minst lika mycket som man faktiskt behöver. Så för att spara en slant satsar jag på en tur till Gekås. I helgen åker mannen bort och jag är gräsänka, vilket ska bli riktigt skönt, helt ledig och helt ensam. Jag ska verkligen passa på att bara njuta och skämma bort mig själv med allt jag kan komma på som jag inte skulle få för mig att göra när han är hemma. :)
Nu ska vi iväg och åka skridskor!
Vecka 30
Publicerat den
Bebisen.
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.
Vikt 1 600 gram.
Egna reflektioner: Magen växer och bebisen blir större och starkare. Jag anar en tillväxtperiod eftersom mina hormoner spelar mig ett spratt och har gjort det i tre dagar nu. Fruktansvärt nere till jätteglad på ingen tid alls, och vise versa.
Idag är en nere-dag. Eller rättare sagt, nere-kväll. Dagarna har varit igång, vi har jobbat med vårt byggprojekt på yogastudion sen i torsdags och idag var min sista dag. Så om dagarna har det varit full rulle, vilket märkts på kvällen. Kombinationen av hormoner och trötthet, jisses, jag har drömt så mycket arga drömmar och igår var jag på så dåligt humör att det enda jag kunde göra var sitta rätt upp och ner och vänta på att klockan skulle bli läggdags. Denna kvällen är inte riktigt lika tuff, men jag är helt färdig. Imorgon ska vi på andra delen av förlossnings utbildningen, sen ska vi hämta barnen en dag tidigare så det är inte den längsta återhämtningsperioden men det ska nog gå bra.
Magen, vecka 30 (29+1)
Sockerbelastning
Publicerat den
Så såg min frukost ut. Sockervatten, lite vatten och en kräkpåse ifall att jag skulle må dåligt.
Det var sött o sliskigt men gick ner. Sen tog barnmorskan och gjorde de vanliga kontrollerna, mätte magen som växt ordentligt, hör och häpna! Lyssnade på hjärtat och tog mina värden. Allt var bra och nu ska jag bara vänta till klockan tio för att ta blodprov och se om sockervattnet påverkat mig eller inte.
SF-mått: 27
Hjärtslag: 150/min
När jag är klar här ska jag bege mig till yogastudion och bygga klart receptionen sen är det bannemig helg :)
Föräldrautbildning
Publicerat den
Igår var jag och mannen på del 1 av vår FUB. Det handlade om förlossningen samt om smätlindring.
Min inställning inför förlossningen har hela tiden varit att låta kroppen sköta det som den gör bäst (vilket jag är övertygad om att den gör & kan i detta fallet) och bara försöka följa med, andas och slappna av. Gällande smärtlindring tänkte jag lustgas. That's it. Om det skulle visa sig att jag av någon anledning inte kan hantera smärtan och det blir en fara eller för jobbigt för bebisen så kan jag tänka mig epidural.
Det enda som ändrat sig efter utbildningen är att jag så gott som räknat bort epidural nu, det jag kan tänka mig om det inte skulle räcka med lustgas, så vill jag ha sterila kvaddlar. Det är sorts vätska som de sprutar in där man har som mest ont, och sen funkar det lite som en vetevärmare. I övrigt så är jag fortfarande lika, om inte mer, övertygad om att jag vill låta kroppen göra sitt och bara följa med och försöka hjälpa till så mycket jag bara kan men andning och avslappning.
Hur ser/såg era ideér och planer ut inför er förlossning? Och för er som fött, kunde ni hålla er till er önskan? Eller flög allt ut ur fönstret när ni fick ont?
Pojke?
Publicerat den
Inatt drömde jag att vi fick ett papper från sjukhuset, där de råkat skriva med könet på bebisen.
27+3 pojke stod det längst upp på pappret, och min man blev tokig. Hur kunde de göra en sån miss? Jag blev så ledsen för att de tog ifrån oss överraskningen.
Knasig dröm, oavsett vad det blir så är den älskad och välkommen, precis som den är. Men vi vill gärna vänta med att få reda på vad det är för kön tills Lille Skutt kommer ut till oss. Vi pratade rätt mycket om bebisen och förlossningen igår, det blir mer riktigt när vi pratar om våra tankar och förväntningar. Min man är nyfiken på hur allt går till, vad det finns för olika värkar och varför de är olika osv. Det är lugnande och skönt för mig att han försöker bli insatt och ha kunskap, för då är vi verkligen två om upplevelsen när det sen är dags, och han är den enda som kan få mig att fokusera när jag är upprörd/förvirrad/arg eller ledsen. Så det är guld värt att han är och vill vara lika insatt som jag. Mest nyfikna börjar vi nu bli på vem det är som ligger där inne och tumlar runt, vilka av våra egenskaper har hen fått och hur kommer personligheten växa fram?
Man kan ju se så mycket på storebror och storasyster vilka egenskaper de hade som var tydliga redan som spädbarn och som blev mer framträdande med åldern, så vi är spända på vem Skutt kommer vara och bli.
Vecka 28
Publicerat den
Bebisen:
Nu har barnet stora chanser att överleva om det skulle komma. Barnet har ökat i vikt cirka tio gånger de senaste elva veckorna.
Barnet kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta barn brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen fast en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är ca 1 månad kvar till förlossningen. Hjärnan börjar forma de olika vecken. Hittills har den varit ganska slät. Vikt 1 200 gram.
Mamman:
Nu börjar tredje trimestern, den sista tredjedelen av graviditeten. Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i första trimestern.
- taget från vårdguiden -
Egna reflektioner: Bebisen rör sig lite mindre, men är fortfarande tuff där inne. Buffar runt och jag känner tydligare om den ligger långt nere eller om den bytt ställning och ligger högre upp med den största delen av kroppen. De senaste dagarna har jag varit betydligt mer nära till gråt, såg en dokumentär om Katy Perry vilken jag snyftade mig igenom när hon skilde sig från Russel Brand (usch som jag led med henne) imorse vaknade jag av en dröm, drömde att min man var sjuk, dödssjuk och skulle försöka ge sig själv en elchock för att förlänga sin livstid med någon vecka. Men det var förknippat med en risk att hjärtat kanske kan stanna av helt. Så jag satte mig i drömmen och kramade honom och gråtandes berättade jag hur mycket jag älskade honom. Så när jag vaknade och han låg bredvid mig i sängen bröt jag ihop och kramade om honom hårt i typ en halvtimme samtidigt som tårarna rann och jag var så tacksam och glad för att han fanns på riktigt och levde.
Så känsloexplosionerna är som de var i början av graviditeten kan man ju lungt säga, haha.
Vi har spenderat helgen med att vara snickare i yogastudion, de har flyttat och min man har jobbat en hel del med dem sen tidigare och nu ville de ha hjälp med att bygga en ny reception så vi har byggt dagarna i ända, vilket var riktigt roligt, och jag var verkligen glad för att jag inte är så stor om magen, det hade ju gjort allt mycket svårare om magen hade tagit mer plats.
Vikten vet jag inte något om än, har inte vägt mig denna veckan, ska göra det så jag återkommer med det. :)
Ursäkta soppåsarna, har fortsatt med min storstädning men har inte hunnit ner med skräpet än. Vecka 28 (27+1)
Hur går det för er? Jag vet att ni är här inne, ser statistiken, men hör inget ifrån er, är såå nyfiken på hur det går för er andra! Vissa har ju egna bloggar som jag följer, men jag har en hel del läsare som inte har eller har delat med sig av sin bloggadress; vad händer i era liv? Saknar er :)
Nu ska jag göra mig i ordning och slänga soporna!
Extrakoll
Publicerat den
Häromdagen skulle jag med bussen och höll på att missa den, så jag sprang till den. När jag sen reste mig för att gå av hade jag ont i bäckenet och det kändes vid varje fotsteg. Det avtog lite efter en dag och idag är det nästan helt borta. Men de senaste två dagarna har jag inte haft en lika livlig bebis som jag är van vid. Varpå jag ringde till sjukhuset o de ville göra en undersökning för säkerhetsskull, så jag åkte dit.
Vi lyssnade på hjärtat och det slog på som vanligt och allt såg bra ut. Puh. Tydligen hade min lilla löprunda påfrestat skelettet, så det jag kände var lite foglossning. Och bebisens minskade aktivitet berodde på att det börjar bli trångt därinne enligt barnmorskan.
Kändes skönt att få höra att allt är okej, känns också skönt att de tar en på allvar och faktiskt kolla upp och tar sig tiden att förklara. Allt som allt tog tio minuter. Men jag kände mig hörd och att det jag oroade mig för var inget konstigt och att de är ok att undra och känna oro. :)
Svensk sjukvård får ofta negativ kritik men jag kan bannemig inte klaga. :)
Nu är det fredagsmys hos mig, barnledig, mannen är på företagsfest så jag tänkte unna mig pizza o lite film.
I min garderob
Publicerat den
Varje gång jag öppnar min garderob hänger där en lite ensemble som får mig att le stort och bli helt varm inombords.
En av mina vänner kunde inte låta bli (enligt henne själv) när hon såg detta och det blev det allra första jag har hemma till bebisen. Och det hänger så fint i min garderob, med mina kläder och bara är helt underbart när man ser det. Ser fram emot den dagen då jag kan gosa ner min bebis i ministrumporna och dressen :)
Morgonen/förmiddagen har jag spenderat med att röja hemma, herregud, det tar aldrig slut. Man röjer, slänger, fixar, organiserar och sen är det bara att börja om igen känns det som. Nu har min garderob fått sig en make-over. Alla sommarkläder åker ut och alla kläder jag inte riktigt kan ha på mig förrän efter jag fött fick snällt packa ihop sig också, därefter tog jag en röjarrunda i vårt lilla förråd (walk-in closet egentligen) i hallen. Där fanns hur mycket som helst som kan skänkas bort, som kläder & skor barnen vuxit ur och en hel del sommarsaker som absolut inte behöver ta plats här hemma just nu. Plus att jag kör mastodont tvätt, den jag dragit mig för hela veckan. Nu är det bara lite småpill kvar och tvätten ska snart torkas. Sen är livet härligt igen! :)
Men nu ska jag ta mig en välförtjänt vilopaus.
Magen vecka 27 (26+3)
Publicerat den
Här har ni den lilla kulan :) den må vara liten utåt sett, men inne är det stort och större ska det bli. Märker hur stor bebisen faktiskt har blivit eftersom jag numera kan få mig en smocka i revbenet samtidigt som jag får en fot i höften. Tänk att det lilla livet blivit så stor! Starkare har den också blivit, man får betydligt hårdare buffar och när den studsar runt så är det med mycket mer kraft än innan. :)
Nu ska jag packa in barnen i bilen och lämna dem på dagis/skola.
Ha en fin dag!
Vecka 27
Publicerat den
Barnet
Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.
Vikt 1 kg.
Taget från vårdguiden.se
Vikten är den samma, gått upp något hekto sen vecka 25. Och jag vill så gärna frossa i godis och pizza, men det är inte lika gott längre. Vilket antagligen är bra, men ibland hade det varit skönt om de hade smakat som förr ;)
Bebisen börjar bli stor och stark, det kan jag intyga. Har fått en och annan spark/knuff på revbenet när jag suttit lite framåtlutad och det då blivit lite tajt för bebisen där inne. Det är väl nu man börjar anpassa sig till att inte längre vara den viktigaste personen i sitt liv längre, bebisens vilja och önskan går före allt. Jag kan inte sitta som jag vill, inte träna lika hårt, och behöver äta oftare och sen har vi kisseriet, non-stop. :) Men vad gör man inte för sina barn.
