Jag fantiserar mig bort till en öde ö. Ett så överväldigande behov av att få vara ifred och fokusera bara på mig själv som jag känner nu, har jag aldrig förr känt. Den enda som jag kan tänka mig ha omkring mig är mannen (men de är knappt), men att trängas sju personer på 54kvm och nu fem är för mycket. Dessutom blir det stökigt så in i bomben. Inte nog med att två små barn lämnar spår efter sig, de två övriga vuxna är väl inte de mest effektiva på att plocka undan efter sig heller, så lotten faller på mig eftersom jag inte riktigt står ut med att lägenheten är upp och ner när det är så mycket folk här. Plus att både faster och storebror har olika former av allergier, så dammsugaren går varm varje dag. Ovanpå det är jag höggravid och fullständigt utmattad. Min lycka blir om förlossningen sätter igång, så jag kan vara ifred på BB. Visst ska jag föda barn då, men jag behöver inte städa, laga mat, plocka undan, diska, uppfostra, hålla humöret uppe, ta hand om osv osv.  

Nåja, sista klagan detta året! Snart kommer bebis o snart är det bara jag o mannen (ev. bebis) här hemma igen och ännu bättre är att snart flyttar vi och äntligen, äntligen får jag ett sovrum! En fristad! :)