Under hela min graviditet har jag, som jag nämnt innan, har jag haft otroligt svårt att ta till mig det faktum att det växer ett liv i mig, som ska bli vårt barn. Även om alla tester visat positivt, och mensen aldrig dykt upp har jag varit ganska säker på att jag bara varit skendräktig, haha. TIll och med när magen började växa, kände mig bara tjock. Min man var så glad och stolt över min lilla kula, jag känder mig bara äcklig och tjock (med det inte sagt att tjocka är äckliga). 

 

Idag ska jag på kalas hos en gammal kompis sen gymnasiet och efter att jag packat in hennes paket, duschat och klätt på mig såg jag min bula under min oversize skjorta och efter en stund insåg jag att jag stod och tittade på den och log, och det kändes så mysigt i hela kroppen. Det var lungt, mysigt och härligt att titta på den, och på något sätt blev det lite mer verkligt och så härligt. 

 

Och jag är så tacksam för den lilla, lilla stunden. För efter att ha mått dåligt på många olika sätt under loppet av nio veckor, så var det fantastiskt välkommet och jag går på små fluffiga moln just nu och jag älskar det! 

 

Det är inget toppenväder för ett utekalas, men de gör inte så mycket, det är skönt att kunna ha på sig jeans och strumpor när man inte haft det på ett tag. 

Hoppas att ni har en fin och härlig dag!